Nu är han äntligen nummer 44. Som så många andra följer jag Barack Hussein Obamas installation på TV och det är riktigt, riktigt stort.
Just hemkommen från Sydafrika har jag av lätt insedda skäl mest följt internationella skeenden de senaste tre veckorna. Inte minst den afrikanska kontinenten rymmer gigantiska utmaningar som vi alla måste ta gemensamt ansvar för. Vanstyret i Zimbabwe måste få ett slut. Dödandet och de systematiska våldtäkterna i bland annat Kongo och Darfur likaså.
Sydafrika i sig själv har också en spännande vår framför sig med de nationella val som väntar. ANC-ledaren Jacob Zuma kämpar för sin politiska överlevnad då det nu står klart att han sannolikt åter kommer åtalas för korruption. Å ena sidan är han något av en ”man av folket”, å andra sidan riskerar han att allvarligt skada presidentämbetet (givet att ANC vinner valet) och landets anseende i världen. To be continued…
Entusiasmen inför Obamas tillträde gjorde sig i alla fall dagligt påmind. Att han har rötter i Kenya gör att han ses som en av de egna. USA:s nya president sprider tveklöst hopp och ljus också över Afrika!
1 kommentar:
Det känns nästan i luften att Sydafrika står vid ett vägskäl. Det är kanske onödigt att måla fan på väggen i detta skede, men risken för en sydafrikanska kollaps med efterföljande våld, instabilitet och bran drain är relativt stor.
Skicka en kommentar