Eländesstämpeln vilar tungt över försvaret. Till del är det självförvållat, till del en följd av oklara (och omöjliga?) förutsättningar. Men det som oroar mig mer än ÖB:s besparingslista är det rådande samtalsklimatet mellan departementet och myndighetsledningen. Det måste lösas. Försvarsmakten och ansvariga politiker får inte bli varandras fiender.
Mitt i all turbulens känner jag en önskan att synliggöra allt det goda arbete som görs av Försvarsmaktens personal i detta nu. Inte minst gäller det självuppoffrande insatser av ett 1000-tal soldater i Afghanistan, Kosovo och Tchad.
I dagens DN (papperstidningen) finns ett reportage om just Tchad-missionen. Det beskriver på ett nyanserat sätt de utmaningar som förbandet och enskilda ställs inför, såväl i interaktionen med lokalbefolkningen som med NGO:s och andra aktörer. Läs det gärna!
För egen del hoppas jag på byte av arbetsuppgifter i närtid. Huvudspåret handlar om att jobba med "hemmafrontsstöd" till personalen i Tchad. Det skulle onekligen kännas meningsfullt.
Vad gäller ÖB hoppas jag inte på ett byte av arbetsuppgifter. Nu, mer än någonsin, behöver Försvarsmakten en chef som tar långsiktigt ansvar. Håll i och håll ut, Håkan!
1 kommentar:
Jo, du har rätt Krister. Men i all sanning. Om chef och ledning sett annorlunda ut i "firman". Hade uppdraget från riksdag och regering verkligen lösts på det sätt som det nu blivit?
Tycker att alla parter bör rannsaka sig själva.
Skicka en kommentar