Postkongresstankar

Jag har nu hunnit få ett par dagars distans till helgens kongress och intrycket står sig: RFSL har verkligen en framtid!

Kongressen handlade inte bara om ledarbyte (tack Sören & lycka till Ulrika!) utan också om att staka ut vägen i flera viktiga frågor. Bland annat antogs strategier för det internationella arbetet, transpolitik och BDSM-frågor. Till det ska läggas kreativa diskussioner om RFSL:s interna liv. Ett par beslut där som jag är särskilt stolt över är att permanenta hbt-certifieringsverksamheten och att anta striktare principer för arvodering av förtroendevalda.

En annan känsla som står sig är hur god och respektfull stämningen var. Nästan som bortblåst var tidigare års misstroende mellan förbund och avdelningar. Det känns verkligen bra och om jag på något litet vis kunnat bidra till det så är jag mer än nöjd!

Och det leder förstås in på den mer sentimentala delen... Efter tre år i förbundsstyrelsen, varav de två senaste som förbundssekreterare, har jag valt att kliva av. Det är förvisso ett beslut jag känner mig helt trygg med men visst kommer det att uppstå en saknad. Både efter härliga, engagerade hbt-kämpar och efter hetluften!

På tal om kämpar vill jag också ta tillfället i akt att nämna mottagarna av Robert Karlsson Svärds minnespriser som jag hade förmånen att få dela ut under kongressmiddagen. I kategorin "Årets aktivist" gick priset till Linda Kärki från RFSL Nord. Verksamhetspriset tilldelades RFSL Kronoberg med ständigt entusiastiske Joacim Benes i spetsen. Bägge är oerhört välförtjänta och det är bara att buga, bocka och framföra mitt varmaste GRATTIS (igen)!

Avslutningsvis är jag enormt stolt över att vi vågade förlägga kongressen i Skellefteå, trots ökade kostnader i tid och pengar för resor. Även detta är ett styrkebesked från organisationen. Det visar i handling att RFSL är så mycket mer än Stockholm, Göteborg och Malmö!