Historia som förpliktigar

Apropå (s)-utspelet om dramatiskt sänkt ambition i det säkerhetspolitiska EU-samarbetet noterar jag att SvD:s ledarsida helt delar min analys från gårdagen. Men det var måhända inte helt oväntat.

Idén om att Sverige ska minimera sina åtaganden inom ramen för EU:s stående snabbinsatsförband kommer sällsynt feltajmad, sett ur ett historiskt perspektiv.

Igår högtidlighölls 70-årsminnet av kristallnatten (starten på judeförföljelsen) och idag uppmärksammas att det är 90 år sedan första världskriget i praktiken var över (den elfte timmen, den elfte dagen, den elfte månaden...). Det är händelser i vår moderna historia som manar till eftertanke.

Jag vill se ett Europa som tar ansvar för fred och säkerhet - både på den egna kontinenten och vid konflikter som exempelvis den i Kongo. Och jag vill att Sverige tar aktiv del i detta ansvar. Då duger det inte att reducera det svenska truppbidraget till "ett hundratal personer" som Anders Karlsson (s) föreslår.

Låt inte vänstern diktera villkoren för försvars- och säkerhetspolitiken. Då blir vi snart marginaliserade på den internationella arenan. Det tjänar verkligen ingen på.

Försvarspolitisk arrogan(s)

"Det är inte motiverat att heltidsanställda soldater ska sparka grus på kaserngården."

Orden är Anders Karlssons, försvarspolitisk talesman för socialdemokraterna.

Maken till arrogans får man leta efter. Är det verkligen Karlssons bild av hur soldater förbereder sig för insats i några av världens farligaste konfliktområden? Här vore onekligen en förbehållslös ursäkt till all personal i Försvarsmakten på sin plats!

För övrigt rekommenderar jag å det varmaste dagens huvudartikel på Brännpunkt. Självklart ska tvångsäktenskap kriminaliseras!

Föredettingars försvarsdebatt

På senare tid har flera förvirrade utspel gjorts i försvarsdebatten. Inte sällan med före detta yrkesmilitärer som upphovsmän och med ett stänk av nostalgisk bitterhet i tonen.

Först ut - och med dårens envishet - var gamle översten Bo Pellnäs. Hans övertygelse är att militär närvaro på Gotland är av yttersta nödvändighet. Den tesen har han försökt leda i bevis på debattplats i bland annat SvD och i Världen idag.

Inte så att jag skulle ha något emot ett regemente på Gotland. Tvärtom. Men det är knappast den viktigaste säkerhetspolitiska slutsatsen vi har att dra. Dessutom förlorades denna kamp redan i samband med försvarsbeslutet 2004. Att försöka vrida klockan tillbaka är inte särskilt konstruktivt.

Näste man ut var förre generallöjtnanten Johan Kihl. Tillsammans med ett par konsulter slog han fast följande på Brännpunkt igår:

"Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. [...] Regeringen bör alltså skjuta på beslutet att satsa på en ny EU Battle Group 2011 tills vi fått ett försvar med balans mellan det nationella och det internationella."

Denna motsättning finns inte (även om budgetfrågan givetvis har viss relevans). Vi ska ha ETT försvar. Inte ett för hemmabruk och ett för bortabruk. Det handlar alltså om att skapa och upprätthålla förmåga att lösa olika typer av uppgifter beroende på vad situationen i omvärlden för stunden kräver.

Så idag ger sig försvarsutskottets ordförande in i debatten med krav på tredubbling av antalet värnpliktiga. Det är just antalet i sig som lyfts fram som ett självändamål. Vilka uppgifter soldaterna ska lösa förblir oklart. Anders Karlsson (s) är förvisso ingen föredetting men lite mer analys skulle jag ändå önska av en person som aspirerar på försvarsministerposten.

Och det leder oss givetvis in på Sten Tolgfors roll. Om inte försvarsdebatten ska spåra ur fullständigt krävs att han nu visar politiskt ledarskap på en helt annan nivå än vad som hittills varit fallet. Förvirring måste bytas mot färdriktning och det folkbildande inslaget ska i sammanhanget inte förringas.

Jag tror dessutom att tiden är den rätta. Intresset för försvars- och säkerhetspolitiska frågor är större än på länge - inte minst mot bakgrund av vad som sker i Georgien. Men ingen vinner på att diskussionen leds av ex-militärer med fast förankring i en tid då den egna karriären tog slut!