Websändning

Här går det att kika på den presentation som jag och Linda gemensamt genomförde vid dagens 1325-seminarium i Försvarsdepartementets regi. Inslaget inleds med en film producerad av FS18. Jag och Linda börjar tala på allvar ca 9 minuter in i inslaget.



Via denna länk går det även att ta del av övriga presentationer vid seminariet, inklusive tal av bland andra Sten Tolgfors, generallöjtnant Anders Lindström samt den efterföljande paneldiskussionen.

Försvarsministern bjuder in

Även jag medverkar och kommer tala om praktiska erfarenheter från fältet i Afghanistan. Det går garanterat bra att efteranmäla sig ytterligare någon dag framåt. Väl mött!

Ur inbjudan:

Försvarsdepartementet bjuder in till seminarium om arbetet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 och efterföljande resolutioner inom försvars- och krisberedskapsområdena.

Sedan resolutionens tillkomst år 2000 har Försvarsmakten och MSB arbetat intensivt med införandet av jämställdhets-perspektivet i den dagliga verksamheten. Numera är det en naturlig del av både planering och genomförande, såväl på hemmaplan som i insatser internationellt. Kvinnor i konflikt- eller krishärdar får stöd och verktyg för att stärka sin ställning. Därigenom kan de aktivt delta i fredsprocesser och fredsbyggande och bidra till återuppbyggnaden av samhället.

Med anledning av 10-årsjubiléet av resolutionen bjuder försvarsminister Sten Tolgfors in till en inspirerande förmiddag med diskussioner om mål, arbetssätt, resultat och vägen framåt.

Huvudtalare: försvarsminister Sten Tolgfors, ÖB Sverker Göranson och Maja Herstad, gender advisor på MSB.

Varmt välkommen!

Datum: 21 april
Tid: 09.00-11.30
Lokal: Regeringskansliet, Mäster Samuelssgatan 70, Aulan

Anmälan görs senast den 15 april till Mona Boholm, Försvarsdepartementet
Tel: 08-405 20 67
E-mail: mona.boholm@defence.ministry.se

Skattebefria våra soldater!

Jag har inte helt vant mig vid tanken på att vara veteran. Men så är det ju faktiskt, i definitionsmässig mening. Idag presenterar försvarsminister Sten Tolgfors huvuddragen i den proposition som ska förbättra stödet till soldater som gör och gjort utlandstjänst. Det är synnerligen välkommet.

Propositionen innehåller flera bra delar, däribland:
* Försvarsmakten får ett lagstadgat och livslångt uppföljningsansvar
* Förbättrat anhörigstöd
* En årlig minnesdag (29 maj) inrättas

Men det enskilt viktigaste erkännandet saknar jag. Det vore att skattebefria soldater under tiden de genomför internationella insatser. Maximalt skulle det handla om ca 2000 årsarbetskrafter. Det tror jag nog att statsfinanserna tål, även i kristider som dessa!

För övrigt borde också den ofattbara dumheten att avgiftsbelägga tillgången till welfare-funktioner å det snaraste upphöra. Att kunna ringa eller maila hem från ett insatsområde måste vara en självklar rättighet - inte en skatteteknisk förmån!

Hemkomsten

Ja, då börjar jag landa så smått i vardagen efter tiden i Utlandsstyrkan. Det ska förhoppningsvis också leda till ökad aktivitet här på bloggen! Nedan följer lite bilder från förra veckans hemkomstverksamhet.



Undertecknad uppställd på Armémuseums borggård - en väl vald plats att genomföra medaljceremoni på!



Delar ur FS17. Dessvärre var de sista kollegorna försenade från Afghanistan och anlände först på natten.



Försvarsminister Sten Tolgfors var på plats och talade väl till soldater och anhöriga.



Julbord på Livgardets mäss på kvällen och här syns mitt trevliga sällskap!



Och nu är jag i stugan utanför Hällefors... Bilden är tagen i morse vid 8-tiden.

Tillbaks i Mazar

Igår kväll återvände jag till Mazar-e-Sharif efter två veckors stärkande leave. Därmed är också den senaste tidens bloggtystnad bruten. Den beror i huvudsak på att ledigheten tillbringats i Sydafrika och datortid har inte riktigt getts prioritet där... Inom kort utlovas i alla fall finfina bilder från nya lägenheten.

Här på campen är det mesta sig likt. Det är förvånansvärt vad fort man kommer in i vardagen igen. Till min glädje noterar jag också att värmen ännu håller i sig. Klockan 06.00 i morse var det 20 grader och jag kunde bekvämt återuppta min vana av att äta frukost ute och njuta av soluppgången. Härligt!

I dagarna har även försvarsministern varit på en uppskattad blixtvisit. På Försvarsmaktens hemsida finns ett par reportage om besöket. VI HÖRS!

Försvaret och personalen

Turerna har varit många och Tolgfors personliga ledarskap kan diskuteras. Men nu ligger i alla fall försvarspropositionen på riksdagens bord. Det är välkommet.

Detta inlägg blir ingen analys i sin helhet. Jag nöjer mig med att göra en snabb, övergripande reflektion kring det som jag uppfattar som den enskilt största utmaningen, nämligen personalförsörjningen.

Vårt framtida försvar ska bemannas på frivillig grund och med stor personalrörlighet. Det är ett oerhört stort steg både från både pliktkonceptet och den tid då de flesta klev in i officersyrket på livstid. Vid sidan av ett i grunden förändrat mindset kommer det krävas betydande insatser
1) för att göra det verkligt attraktivt att jobba i försvaret
2) för att skapa bra karriärväxlingsinstrument när de bästa soldatåren är över.

Jag tror på idén i grunden men känner mig inte helt trygg med kvaliteten i förändringsarbetet. Fortsättning följer...

Tolgfors kan!

Falis fredagstips kommer bli ett lördagstips. Intill dess får ni hålla till godo med Tolgfors...

Ur dagens pressmeddelande:

- Karaktären på de internationella insatserna har över tiden förändrats. Soldaterna måste vara bättre rustade både före, under och efter en insats.

- Att delta i en internationell insats är en altruistisk handling. De som deltar tar risker för att värna andras säkerhet och för att främja Sveriges intressen. Det finns anledning till djup erkänsla mot dem som deltar.

- Jag delar utredarens bedömning att vi ska gå ifrån dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt. Dagens uppdelning kostar pengar och leder till olika kravställningar, olika anställningsförhållanden, otydliga befäls- och ansvarsförhållanden och bristande planerbarhet.

- Internationella insatser handlar om att sprida de värderingar Sverige står för. I detta ligger att soldater är rätt utbildade. Utredningen har identifierat samma behov som regeringen av att stärka utbildningen före insats. Den enskilde soldaten som deltar i internationella insatser ska inte behöva känna sig eller sitt arbete ifrågasatt, utan med hjälp av rutiner och regler ha fullt stöd för att agera.

BRA!

Vår beredskap är god - men är vi beredda?

Försvarsministern gav sig i helgen in i försvarsdebatten. Det är förstås bara att välkomna. Nu mer än någonsin krävs tydlighet i det politiska ledarskapet.

Jag delar också hans huvudbudskap - högre tillgänglighet genom att lämna dagens kontraproduktiva uppdelning i en utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation. Däremot blir jag besviken på den något yviga retoriken. Förespeglingen att nästan alla förband behöver ett år eller mer på sig för att göra nytta är helt enkelt inte sann. Jag menar att vår beredskap är rätt god (och definitivt så god som riksdag och regering beställt).

Men frågan är ändå om vi är beredda...?

Igår stupade 10 franska soldater i strid i Afghanistan. Ytterligare ett 20-tal ska ha sårats. President Sarkozy är redan på väg till området för att visa sitt stöd. I ett uttalande igår sa han också att Frankrike står fast vid sitt åtagande att "delta i kampen mot terrorismen, för demokrati och frihet".

Hur skulle Sverige som nation reagera i en motsvarande situation? Vi har hittills varit väl förskonade från större förluster men så kommer det knappast förbli. Här skulle jag vilja se en mycket mer aktiv och levande diskussion. Fler behöver på djupet inse varför vi befinner oss med soldater i länder som Afghanistan och Tchad. Det gäller såväl våra folkvalda som den breda allmänheten.

Även detta är i högst grad en fråga om politiskt ledarskap och jag önskar mer av den varan. När det värsta inträffar är det helt centralt att uppbackningen på hemmafronten är total. Då duger det inte med populistiska krav på hemtagning av trupp eller "vad var det vi sa?".

Ytterst handlar det om förutsättningarna för att göra bästa möjliga jobb. För att sätta din och din familjs trygghet på spel måste du känna att det du gör är genuint viktigt. I detta nu har vi ca 1000 svenska soldater i fredens tjänst i olika delar av världen. Har de verkligen vårt stöd? Egentligen...?

Föredettingars försvarsdebatt

På senare tid har flera förvirrade utspel gjorts i försvarsdebatten. Inte sällan med före detta yrkesmilitärer som upphovsmän och med ett stänk av nostalgisk bitterhet i tonen.

Först ut - och med dårens envishet - var gamle översten Bo Pellnäs. Hans övertygelse är att militär närvaro på Gotland är av yttersta nödvändighet. Den tesen har han försökt leda i bevis på debattplats i bland annat SvD och i Världen idag.

Inte så att jag skulle ha något emot ett regemente på Gotland. Tvärtom. Men det är knappast den viktigaste säkerhetspolitiska slutsatsen vi har att dra. Dessutom förlorades denna kamp redan i samband med försvarsbeslutet 2004. Att försöka vrida klockan tillbaka är inte särskilt konstruktivt.

Näste man ut var förre generallöjtnanten Johan Kihl. Tillsammans med ett par konsulter slog han fast följande på Brännpunkt igår:

"Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. [...] Regeringen bör alltså skjuta på beslutet att satsa på en ny EU Battle Group 2011 tills vi fått ett försvar med balans mellan det nationella och det internationella."

Denna motsättning finns inte (även om budgetfrågan givetvis har viss relevans). Vi ska ha ETT försvar. Inte ett för hemmabruk och ett för bortabruk. Det handlar alltså om att skapa och upprätthålla förmåga att lösa olika typer av uppgifter beroende på vad situationen i omvärlden för stunden kräver.

Så idag ger sig försvarsutskottets ordförande in i debatten med krav på tredubbling av antalet värnpliktiga. Det är just antalet i sig som lyfts fram som ett självändamål. Vilka uppgifter soldaterna ska lösa förblir oklart. Anders Karlsson (s) är förvisso ingen föredetting men lite mer analys skulle jag ändå önska av en person som aspirerar på försvarsministerposten.

Och det leder oss givetvis in på Sten Tolgfors roll. Om inte försvarsdebatten ska spåra ur fullständigt krävs att han nu visar politiskt ledarskap på en helt annan nivå än vad som hittills varit fallet. Förvirring måste bytas mot färdriktning och det folkbildande inslaget ska i sammanhanget inte förringas.

Jag tror dessutom att tiden är den rätta. Intresset för försvars- och säkerhetspolitiska frågor är större än på länge - inte minst mot bakgrund av vad som sker i Georgien. Men ingen vinner på att diskussionen leds av ex-militärer med fast förankring i en tid då den egna karriären tog slut!

Tolgfors lämnar luckor

Sten Tolgfors utvecklar idag sina tankar om det framtida försvaret på DN Debatt. Å ena sidan kan jag välkomna klarspråk kring nödvändigheten av samarbete med andra länder, mest sannolikt våra nordiska grannar. Men - likväl anser jag att Tolgfors resonemang innehåller avgörande brister.

1. Vi befinner oss fortfarande i en bakvänd planeringsprocess vilket Tolgfors fullständigt blundar för. Försvarsmakten har fått omfattande besparings- och utredningskrav på sig utan att den säkerhetspolitiska kursen ligger fast. Det tvingar ÖB och försvarsledningen till antaganden på gränsen till gissningslekar. Risken för felsteg är stor och de brukar tendera att bli kostsamma.

2. Om Norgesamarbetet säger Tolgfors: "Förutsättningen är bara att vi ser till att bryta samarbetet i händelse av en försämrad säkerhetspolitisk situation." Ofattbart! Går man in i en långtgående försvarssamverkan måste man rimligen löpa linan ut. Att tro att vi klarar att stå på egna ben i kris men inte i djupaste fred är både naivt och dumt. (Och väldigt svenskt....?)

3. Tolgfors levererar en 9-punktslista över "centrala utgångspunkter". Inte med ett ord nämner han värnet av demokrati och mänskliga rättigheter utan pratar i mer luddiga termer om "svenska värden". Det är svagt. Försvaret är ett säkerhetspolitiskt instrument och där utgör grundläggande mänskliga rättigheter ett grundfundament. Varför utelämna detta? I sammanhanget hade det också varit klädsamt med en avsiktsförklaring kring vårt gemensamma arbete med FN-resolution 1325 - "Kvinnor, fred och säkerhet". De nordiska länderna har såväl ansvar som skyldighet att vara ledande i dessa frågor. Om detta borde både Tolgfors och Bildt tala!

Nordens sak är vår

På DN Debatt idag utvecklar Sveriges och Finlands försvarsministrar sina tankar om ett utökat försvarspolitiskt samarbete. Det är utmärkt bra! Motsvarande inriktning finns sedan tidigare med Norge.

Det jag saknar i artikeln är en gemensam avsiktsförklaring om arbetet med FN-resolution 1325 - Kvinnor, fred och säkerhet. Precis som Lena Ag från organisationen Kvinna till kvinna skrev i lördags är delar av regeringen påfallande tysta i denna fråga. Utrikes- och försvarsministern är tyvärr två av dem.

Sverige, Finland och Norge har de bästa av förutsättningar att vara ledande i 1325-arbetet. Bara under den senaste månaden har jag deltagit i seminarier i båda våra grannländer för att på mellanchefsnivå utbyta praktiska erfarenheter, såväl ur militärt som civilt perspektiv. Men ska vi på allvar kunna lyfta frågorna ytterligare krävs en aktiv och tydlig uppbackning från ansvariga ministrar, däribland Bildt och Tolgfors. Norges försvarsminister, Anne-Grete Strom-Erichsen, kan tjäna som mycket god förebild.

En utmaning i det svensk-finska samarbetet blir onekligen också attityd och förhållningssätt till hbt-rättigheter. Det finska försvarets officiella hållning är att det i princip inte existerar några homosexuella inom organisationen. Och därmed anses frågan ur världen... Här vill det verkligen till att Sverige orkar vara pådrivande för en betydligt mera upplyst och proaktiv hållning!

Fria kriget i försvaret

Låt mig börja med att klargöra en sak: jag tror på försvaret! Även det framtida. Däremot har jag på allvar börjat tappa tron på försvarsdebatten. Den saknar all säkerhetspolitisk substans vilket också framgick med viss tydlighet av Tolgfors debattartikel i gårdagens SvD.

Samma tidning publicerar idag den senaste (?) listan över möjliga förbandsnedläggningar och jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag ogillar den här processen. I april var vissa förband i farozonen, nu är det andra. Det inger knappast förtroende. Somliga kallar det för öppenhet. Jag skulle snarare säga att det är som att bjuda in till fria kriget...

Vad vi behöver är en säkerhetspolitisk inriktning. NU!

Stigsson ut och Clinton in!

Idag håller jag tummarna!

Dels för att Statens ansvarsnämnd ska fatta ett klokt beslut i fallet Tony Stigsson. Efter en långbänk på över tre år vore det onekligen skönt med ett avslut. Jag hoppas på omedelbart avsked och det ligger rimligtvis även i varje skattebetalares intresse.

Utöver de ekonomiska aspekterna handlar det naturligtvis om trovärdighet. Vilka signaler skickar vi till de medborgare vi ska försvara om en general kan misshandla frun utan att förlora sitt jobb? Då lär det bli än svårare att leva upp till de mål som minister Tolgfors målar upp i dagens SvD-intervju.

Dels håller jag tummarna för att Hillary Clinton ska ta hem primärvalet i Pennsylvania med god marginal. Precis som Britta Svensson i Expressen tror jag hon har bäst förutsättningar att ge republikanen McCain en rejäl match i kampen om presidentposten;

"EN demokrat skulle kunna ge McCain en match, och det är Clinton. Hon är en oerhört säker talare och debattör som har sin väljarbas bland vanligt, hårt arbetande folk, precis som republikanerna.Och hon har genomtänkta förslag för att få ekonomin på fötter igen, något som hennes make dessutom klarade när han var president. Att ställa detta mot McCain, som erkänner öppet att han inte kan något om ekonomi, hade blivit spännande."

Bush + Påven = sant

Försvarsminister Tolgfors inleder idag ett veckolångt USA-besök. Som tidigare nämnts hoppas jag att han tar chansen att adressera "Don´t Ask, Don´t Tell". Men han lär få konkurrens om Bush-administrationens uppmärksamhet. Även självaste Påven, Benedictus XVI, är nämligen på ingång. Risken är väl också att Hans Helighet har betydligt mer gemensamt med sittande president än en minister från Sverige. CNN konstaterar;

"On social issues such as abortion, gay marriage and stem cell research, Bush and Benedict have plenty of common ground."

Bush, som ju enligt uppgift konsulterar högre makter inför varje viktigare beslut, spar inte heller på krutet när det gäller mottagningskommitté. Han kommer personligen att ta emot Påven på flygplatsen (den äran har tydligen inte visats någon annan ledare) och omkring 12000 människor förväntas senare möta upp utanför Vita Huset under pompa och ståt. Bush förklarar;

"One, he speaks for millions. Two, he doesn't come as a politician; he comes as a man of faith," Bush told the EWTN Global Catholic Network in an interview aired Friday. He added that he wanted to honor Benedict's conviction that "there's right and wrong in life, that moral relativism has a danger of undermining the capacity to have more hopeful and free societies."

Det är femte gången Bush får påvebesök. Också det är ett nytt USA-rekord. Någon som tvivlar på hans politiska prioriteringar...?

Tolgfors och "Don´t Ask, Don´t Tell"

Försvarsminister Sten Tolgfors inleder imorgon ett veckolångt besök i USA. Det innebär unika möjligheter till förtroliga samtal med både försvarspolitiker och militära ledare.

Jag utgår ifrån att Tolgfors har FN-resolution 1325 (om kvinnor, fred och säkerhet) på agendan. Men jag önskar att han även tar bladet från munnen om "Don´t Ask, Don´t Tell" (DADT). Det amerikanska förbudet mot öppet homosexuella i försvaret är inget annat än statsledd diskriminering.

I genomsnitt avskedas två personer om dagen enbart på grund av sin sexuella läggning. Blotta förekomsten av DADT skapar förstås också ett klimat präglat av homofobi i den militära miljön. Det medför en uppenbar risk för negativa återverkningar även för svensk personal i insatser där USA finns representerat. Om detta måste vi våga prata.

Dessutom är tiden den rätta nu. Allt fler ifrågasätter öppet DADT och kräver att förbudet ska lyftas. Hillary Clinton har varit tydlig i flera år och i en intervju i tidningen the Advocate markerar nu också Barack Obama sin ståndpunkt:

- If you were elected, what do you plan to do for the LGBT community -- what can you reasonably get done?
- I reasonably can see “don’t ask, don’t tell” eliminated.

Det inger hopp. Men att bara vänta in en ny president är inte att ta ansvar. Så Tolgfors - ta chansen nu! Do ask and do tell!

Tolgfors bör prata prostitution!

I morgon ska försvarsminister Sten Tolgfors träffa ordföranden i Natos militärkommitté, general Raymond Henault. På agendan står bland annat samtal om ISAF och KFOR (de Natoledda insatserna i Afghanistan och Kosovo).

Får man föreslå att ett par minuter av tiden ägnas åt att prata prostitution? Rapporterna från tidigare i veckan om Nato-anställdas frekventa bordellbesök i Kabul bör inte sopas under mattan. En artikel ur the Guardian för några år sedan belyser också sambandet mellan trafficking och Nato-närvaron på Balkan.

De överordnade riktlinjerna finns, inte minst genom FN-resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Dessa behöver omsättas i praktisk handling. Tydlighet kring policies och uppförandekoder för soldater på utlandsuppdrag är helt avgörande för trovärdighet och resultat. Jag hoppas att Tolgfors tar chansen att vara pådrivande!