Apropå (s)-utspelet om dramatiskt sänkt ambition i det säkerhetspolitiska EU-samarbetet noterar jag att SvD:s ledarsida helt delar min analys från gårdagen. Men det var måhända inte helt oväntat.
Idén om att Sverige ska minimera sina åtaganden inom ramen för EU:s stående snabbinsatsförband kommer sällsynt feltajmad, sett ur ett historiskt perspektiv.
Igår högtidlighölls 70-årsminnet av kristallnatten (starten på judeförföljelsen) och idag uppmärksammas att det är 90 år sedan första världskriget i praktiken var över (den elfte timmen, den elfte dagen, den elfte månaden...). Det är händelser i vår moderna historia som manar till eftertanke.
Jag vill se ett Europa som tar ansvar för fred och säkerhet - både på den egna kontinenten och vid konflikter som exempelvis den i Kongo. Och jag vill att Sverige tar aktiv del i detta ansvar. Då duger det inte att reducera det svenska truppbidraget till "ett hundratal personer" som Anders Karlsson (s) föreslår.
Låt inte vänstern diktera villkoren för försvars- och säkerhetspolitiken. Då blir vi snart marginaliserade på den internationella arenan. Det tjänar verkligen ingen på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar