Var tredje svensk vill ta hem våra soldater från Afghanistan. Det framgår av en undersökning som presenteras på DN Debatt idag. Störst motstånd till ISAF-insatsen finns inom mitt eget parti och det känns förstås extra trist. Främst går ändå mina tankar till de ca 1000 kvinnor och män som just nu tjänstgör i utlandsstyrkan, ytterst med risk för sina egna liv. De förtjänar allt stöd och uppskattning hemifrån de kan få.
För mig blir det här ytterligare ett kvitto på att många inte riktigt hängt med i försvarets ominriktning. Vi har inte längre ett förrådsställt invasionsförsvar utan ett insatt insatsförsvar. I sin tur hänger detta ihop med Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska ambitioner. Vill man vara en trovärdig aktör på den internationella arenan måste man också bidra - även med sådant som kan vara farligt och ibland kanske politiskt obekvämt.
Apropå SOM-undersökningen vore det också intressant att veta om motståndet är kopplat till just Afghanistan-insatsen eller om det ska tolkas som ett mera generellt motstånd till svenskt deltagande i internantionella insatser. Tyvärr framgår det inte och skribenten för heller inget resonemang kring detta. Det tycker jag är synd.
Synd är också att uppgiften att kommunicera försvarets radikalt förändrade uppdrag i allt väsentligt kommit att landa i Försvarsmaktens eget knä. Det borde snarare vara ett politiskt ansvar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Försvarsmakten har inga egna behov, såsom det ibland framställs i debatten. Det är inte heller så att militär närvaro i Afghanistan, Tchad eller Kosovo har någon slags egenvärde. Vi är en del av ett säkerhetspolitiskt pussel där mängder av olika komponeneter, både militära och civila, samverkar och förutsätter varandra.
Våra soldater utomlands är inte där för att föra krig. De finns där för att bidra till fred och säkerhet och därmed lägga grund för en långsiktig återuppbyggnad av det land de befinner sig i. Jag önskar att fler kunde se värdet av detta - inte minst bland centersympatisörerna!
För övrigt uppskattar jag att general Grundevik ger sig in i den publika försvarsdebatten. Det är en smula ovanligt - men uppfriskande!
Vardagliga tankar från en officer med ett brinnande engagemang för mänskliga rättigheter - i Sverige och i världen. Tjänstgör just nu som militärobservatör för FN i Demokratiska Republiken Kongo.
Visar inlägg med etikett Grundevik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grundevik. Visa alla inlägg
fredag 2 maj 2008
måndag 31 mars 2008
Sveriges största fredsrörelse
"Var finns respekten för de frivilliga?" lyder rubriken på Aftonbladets debattsida idag. Artikeln är författad av generalmajor Berndt Grundevik och konteramiral Anders Grenstad. De vill synliggöra det faktum att tusentals svenskar dagligen riskerar sina liv i fredens tjänst. För detta är de värda uppskattning på ett helt annat sätt än vad dagens försvarsdebatt inbjuder till.
Jag kan bara hålla med. Våra soldater i Tchad, Afghanistan och Kosovo gör beundransvärda insatser i det tysta. Johanne Hildebrandt föreslog för en tid sedan att personal i utlandsstyrkan borde skattebefrias under sin tjänstgöringstid. Det är ett förslag väl värt att beakta!
Jag kan bara hålla med. Våra soldater i Tchad, Afghanistan och Kosovo gör beundransvärda insatser i det tysta. Johanne Hildebrandt föreslog för en tid sedan att personal i utlandsstyrkan borde skattebefrias under sin tjänstgöringstid. Det är ett förslag väl värt att beakta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)