An Afghan voice

Det finns många uttolkare av det Afghanska folkets vilja i dessa dagar. Mest tvärsäker är kamrat Ohly som ju för övrigt aldrig satt sin fot i landet.

Efter de rödgrönas utspel om att påbörja ett svenskt trupptillbakadragande om några månader skickade jag ett mail till en av mina afghanska vänner. Det här är svaret jag fick;

"As my point of view most Afghans wants or need the presence of ISAF in Afghanistan as long as the Afghan National Security Forces become able to maintain the security of all Afghans and our borders.

Building a strong and professional army in a country requires really long time, especially a country such as Afghanistan, which has passed 3 decades of war and conflict.

I am totally confident that with the help or support of our foreign friends from any nations around the world we can achieve our goals and commitments towards our country, which is of course peace, stability and development.

So my answer to this question is that presence of ISAF, especially Swedish PRT, is a MUST in Northern regions. IF the Swedish troops leaves us in the beginning of next year the result will be really bad and security will get worse in the Mazar."

Tänkvärt. För ordningens skull ska sägas att min vän inte står i någon som helst beroendeställning till ISAF och själv har valt att vara anonym.

När Ohly får diktera...

I förmiddags var jag på ett seminarium om förbättrat anhörigstöd för soldater i utlandstjänst. Det var bra och högst välkommet! Starkast intryck gjorde den danska psykologen Rikke Hogsted. Hon har satt barnens perspektiv i fokus och skapat en bok som hjälper till att att förklara och sätta ord på känslor för våra minsta anhöriga. Den har nu köpts in och översatts av Försvarsmakten. Själv hoppas jag kunna testa boken på mina kusinbarn (10 och 7 år) som kommer på besök till helgen.

Samtidigt som seminariet pågick på Armémuseum passade de rödgröna på att presentera sin Afghanistanstrategi. Kontrasten blir onekligen märklig, på gränsen till surrealistisk. Deras vilja att satsa mer på bistånds- och utvecklingsinsatser är inget att säga om. Det är däremot deras naiva - och i mina ögon ansvarslösa - idé om att påbörja en svensk truppminskning redan i början av nästa år för att slutföra den 2013.

Jag har nyligen upplevt verkligheten på nära och håll och vågar påstå att de rödgrönas prognoser är helt orealistiska. Vill vi inte skapa kaos måste ett successivt tillbakadragande styras av den faktiska utvecklingen på marken, inte av Lars Ohly. Nu har man dessvärre valt den omvända ordningen och det är bara att beklaga - å det afghanska folkets vägnar.

Personligen hade jag både hoppats och trott på mer av statsmannaskap från Mona Sahlins sida. Hon är klok och lyssnande och jag har mycket svårt att tro att dagens uppgörelse speglar den känsla hon tog med sig från sin egen Afghanistanvistelse nyligen. Jag kan förstås ha fel men jag tror ändå Mona om mycket bättre än så här.

Som en avslutning på programmet på Armémuseum fick vi en guidad visning av utställningen Fredssoldater. Den har funnits där i ungefär ett år och uppdateras ständigt. Vårt land en stolt tradition att leva upp till, delvis obekant för svenskar i allmänhet. Jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har vägarna förbi huvudstaden! Men Lars Ohly har förmodligen inte varit där, på samma sätt som han inte satt sin fot i Afghanistan...



Läs gärna även hur Wiseman, Staffan Danielsson och Kerstin Lundgren kommenterar det rödgröna beskedet.

Samma skrot och korn

Jag har alltid haft svårt för Thomas Bodströms politikertyp. Det var därför med viss munterhet jag läste GW Perssons krönika i gårdagens Expressen: Bodström har tillsatts på samma politiska meriter som Kim Jong Il.

Inom Alliansen upplever jag att Jan Björklund är lite av samma skrot och korn i termer av medial framtoning. De är båda utpräglade utspels- och attackpolitiker med ödmjukhet som en väl dold egenskap. Det funkar säkert i vissa läger men avsaknaden av reflektion och ideologiskt djup gör att man i alla fall förlorar mig i rappet.

Säkerhetspolitik är ett av de ämnesområden som jag önskar se betydligt mer av i valrörelsen. I gårdagkvällens Agenda gjordes ett försök att debattera Sveriges militära insats i Afghanistan. Men med herrar Björklund och Ohly i vardera ringhörnan försvinner tyvärr nyanserna.

Jag tycker det är synd att Alliansen titt som tätt låter just Björklund fronta i Afghanistanfrågan. Vi har åtminstone tre andra företrädare som skulle göra insatsen mycket större rättvisa. Jag tänker förstås på de ansvariga ministrarna Bildt och Tolgfors men även på Birgitta Ohlsson.

Nåväl; tillbaks till Bodström. Honom kommer vi förstås få se mer utav framgent - inte minst som fånge på fortet i TV4... Däremot noterar jag att han ogärna låter sig drogtestas för Sveriges Radio. Vi gör alla våra val.

Blandade aktualiteter

Långhelgen som gick tillbringades vid stugan i Hällefors i sällskap av mamma och Daniel. Det var underbart skönt, som alltid.

All min tekniska energi kanaliserades emellertid genom den nya telefonen. Det är en Sony Ericson XPERIA X10 med touchscreen och allehanda andra innovationer som jag inte är helt van vid. Detta får också tjäna som min lite lama - det medges - ursäkt för att bloggandet kommit något i skymundan...

Nåväl; livet rullar på i bra tempo. Den här veckan går jag en kurs i internationell krishantering på Försvarshögskolan. Men i vanlig ordning håller jag mig framme i lite andra sammanhang också. Den som till äventyrs vill följa mina göranden och låtanden ytterligare kan med fördel surfa in på följande länkar:

Jämställd.se där jag idag publicerar ett inlägg med rubriken "Burkan - en frihetssymbol?"

Officerstidningens senaste nummer som innehåller en artikel om mitt arbete i Afghanistan

Programmet för Springpride i Eskilstuna där jag medverkar med en kortare föreläsning nu på söndag

På snart återhörande!

Skattechock och internationell isolering

När Göran Persson-wannaben Thomas Östros får fritt spelrum tappar sossarna greppet helt. Presentationen av oppositionens hjälpligt ihopsnickrade skuggbudget visar med all önskvärd tydlighet att ansvarslös vänsterpopulism är deras väg bakåt.

Det börjar redan bli svårt att nämna en skatt som inte ska höjas. Och RUT-avdraget ska avskaffas (men ROT-avdraget behållas - logiskt?). På vilket sätt dessa åtgärder är tänkta att främja köpkraft, entreprenörskap och framtidstro är djupt oklart.

Till detta kommer en favorit i repris från den Perssonska eran: budgetregulatorn försvaret ska spara ytterligare 2 miljarder kronor, bland annat på internationella insatser. Det väcker frågor. Försvarsmakten har över en tioårsperiod genomfört mycket stora rationaliseringar och flera förmågor är idag på en kritisk nivå. En osthyvelsmodell på motsvarande 5% är därför helt orealistisk. Då kvarstår i praktiken två handlingsalternativ:

1) Att helt avstå från militära bidrag i FN-insatser
2) Att avveckla ett eller flera större vapensystem (förmågor)

Det förstnämnda kommer göra vårt land till en klent respekterad pratmaskin i det internationella samfundets ögon och öron. Det sistnämnda kommer innebära ett avancerat risktagande eller ökat beroende av exempelvis NATO. Även om NATO-tanken inte skrämmer just mig tvivlar jag på att det är vad vänsterkartellen de facto vill bidra till...

Jag misstänker därför att man förbereder för att snabbt avbryta insatsen i Afghanistan, vad än s-kongressen må ha sagt i höstas. Det vore i så fall ett rejält svek mot det afghanska folket. Och kortsiktigt också mot de tusentals soldater och deras anhöriga som gjort självuppoffrande insatser i fredens tjänst.

Summa summarum: vänstersidans bidrags-Sverige ska finansieras genom skattechock och internationell isolering. Det är en utveckling som åtminstone jag inte vill se!

Websändning

Här går det att kika på den presentation som jag och Linda gemensamt genomförde vid dagens 1325-seminarium i Försvarsdepartementets regi. Inslaget inleds med en film producerad av FS18. Jag och Linda börjar tala på allvar ca 9 minuter in i inslaget.



Via denna länk går det även att ta del av övriga presentationer vid seminariet, inklusive tal av bland andra Sten Tolgfors, generallöjtnant Anders Lindström samt den efterföljande paneldiskussionen.

Föredrag Armémuseum

I morgon kväll kl 18.30 föreläser jag på Armémuseum i Stockholm om mina erfarenheter från Afghanistan. Varmt välkomna att lyssna och diskutera!

En liten hake är entréavgiften på 75 kronor... Men då kan det kanske kännas bra att veta att inget av det går i mina fickor.

Women's Day

Inte för att det saknas utmaningar här hemma. Men ändå. Just idag skulle jag av hela mitt hjärta ha velat vara i Afghanistan.

Under sommaren och hösten följde jag på nära håll utvecklingen av Women's Garden i Mazar-e-Sharif. Den kommer att bli en välbehövlig fristad för kvinnor och flickor med möjlighet till både utbildning och social samvaro. Om allt gått som planerat har parken högtidligen invigts idag och därmed slagit upp portarna för allmänheten. Jag ser verkligen fram emot rapporter och bilder från kollegorna på plats! (Uppdatering 10 mars: nu finns ett reportage från invigningen här!)

Här hemma gläds jag över att RFSU-initiativet "Unite for Women" samlade så mycket folk (och barnvagnar!) i centrala Stockholm tidigare idag. Kampen mot mödradödligheten världen över behöver föras på alla fronter - 365 dagar om året!

Till sist vill jag också sända varma välgångsönskningar till Ann-Marie Orler som utsetts till högsta befälhavare för FN:s polisstyrka. Härligt!

Erfarenheter

I morgon förmiddag kommer jag redovisa mina erfarenheter från sju månaders arbete som Gender Field Adviser i Afghanistan. Scenen är försvarshögkvarterets föreläsningssal och jag har nyss lagt sista handen vid min presentation. Jag hoppas på både bra uppslutning och spänstiga diskusssioner.

Kvällen den 23 mars bjuder jag på en populärutgåva i Armémuseums regi. Den är öppen för allmänheten. Varmt välkomna dit!

Soldatyrket - ett förtroendeuppdrag

När jag gav mig in i diskussionen om sexköpssoldaternas framtid insåg jag förstås att det skulle bli ett eller annat mothugg. Men den etikett av "moralkonservatism" som anonyma kommentatorer försöker klistra på mig köper jag inte. For the record: Jag har en synnerligen liberal syn på sex, kärlek och relationer. Människors fria val måste alltid vara ledstjärnan, så länge de inte skadar andra.

I vanliga fall skulle jag alltså inte bli överdrivet upprörd över ett bordellbesök (även om jag anser att handel med människokroppar är en dålig idé). Saken är den att detta inte är ett vanligt fall. Soldatyrket är nämligen inte bara självuppoffrande och farligt. Det är också ett förtroendeuppdrag. Du är utsänd i det svenska folkets och det internationella samfundets tjänst för att värna fred, frihet och mänskliga rättigheter. Det kräver omdöme - i varje enskilt moment.

Ytterst handlar det om att vinna lokalbefolkningens respekt. Hela befolkningen - det vill säga kvinnor, män och barn. I den rollen är man inte särskilt trovärdig om man i grupp, bara några månader tidigare, utan större betänkligheter köpt kroppar för egen njutnings skull. Och dessutom i anslutning till tjänsten.

I min värld måste karantäntiden för den här typen av beteenden vara något längre än ett halvår. Om 1, 5 eller 18 av sexköpssoldaterna i detta nu sitter på ett flyg på väg till Afghanistan bör de därför erbjudas plats på vändande flyg hem. Så enkelt är det. Eller?

Expressen: Diska torskarna

Expressens ledarsida hakar på (apropå mitt förra inlägg från i fredags). Du hittar deras artikel här.

Nu återstår att se om någon vågar undersöka de eventuella/troliga kopplingarna till den förstärkningspluton som beger sig till Afghanistan i veckan som kommer... För mig är det kristallklart en fråga om ledarskap - och trovärdighet.

Sexköpssoldater till Afghanistan?

Pierre Schori skriver på DN Debatt idag om soldaterna som i somras firade en avslutad övning i Tyskland med att köpa sex på bordell. Många har uttryckt berättigad ilska över att det befintliga regelverket inte tycks medge någon som helst påföljd.

Pierre Schoris slutsats är att saken bör utredas vidare för att se om det kan finnas kopplingar till minderåriga. Jag känner mig klart tveksam till det rimliga och realistiska i det. Däremot anser jag att han har en annan - och viktig - poäng när han argumenterar för "att de 18 ska utestängas för all framtid från FN-tjänst eller annan utlandstjänst."

Just så. Och faktum är att Försvarsmakten sannolikt har möjlighet att visa handlingskraft precis i detta nu. Den förstärkningspluton på ca 30 personer som nästa vecka kommer skickas till Afghanistan är nämligen från den enhet som sexköpsgrabbarna tillhör. Utan att ha koll på individnivå misstänker jag att åtminstone några av soldaterna sammanfaller.

Nog borde det väl vara värt att följa upp...? Och ingen blir gladare än jag om jag har fel.

Kondoleanser

En dag som denna går förstås extra många tankar till Afghanistan, kollegerna där och alla anhöriga. Många är drabbade, både direkt och indirekt. Desto viktigare är det då att få känna att Sveriges närvaro faktiskt gör skillnad för det afghanska folket. Hur hopplöst det än kan verka.

På FS18:s blogg ges en bild av stämningsläget. Det finns också möjlighet att skicka kondoleanser via epost-adressen nedan. Gör gärna det.

swecon.afghanistan@gmail.com

Livet i Hällefors

Nu är det sista kvällen i stugan på ett tag och det är optimala förutsättningar (bortsett från frånvaron av sambo). Inne går vedspisen varm, ute är det 10 minusgrader och ca 5 cm snö som täcker mark och grenverk. Vackert! Och det vill jag förstås dela med mig av i bildform:



Storstugan i vinterskrud.



Numera täcks golvet av en handknuten afghansk matta även här. TACK, Nazanin!



Sjön ligger fortfarande öppen. Perfekt när det kommer till tandborstning och disk!

Enda smolket i glädjebägaren är väl dagens besked från Naturvårdsverket att 3 vargar ska skjutas av i länet (av totalt 27 i landet). Jag hoppas det inte är en av de som Daniel hade förmånen att se här för en tid sedan...

Jag är välmedveten om att mitt eget parti aktivt medverkat till att öppna upp för vargjakt men jag gillar det inte. Tillsammans med de vargar som dör naturligt (inklusive dödas i trafiken) och omfattande illegal jakt (inte minst i dessa trakter) så befarar jag att stammen kommer ta allvarlig och svårreparerad skada.

Vårt land borde kunna bättre! Tycker du som jag? Stöd Rovdjursföreningen.

Massör - man eller kvinna?

Här ovan syns samtliga tre generationers Gender Field Advisers i Afghanistan. Bilderna finns på kontoret i Mazar-e-Sharif och kommer förhoppningsvis bli en tradition!

En av de sista sakerna jag gjorde i min befattning var att ifrågasätta ett befintligt avtal mellan Försvarsmakten och Supreme, en underleverantör som tillhandahåller diverse arbetskraft på vår camp i Mazar-e-Sharif. Just detta unika avtal rör massagetjänster - i dess allra mest profesionella bemärkelse.

Men hur det än är så stipulerades att jobbet skulle utföras av MÄN. Endast. Därav min reaktion och skrivelsen har nu uppmärksammats av utländsk media, med start i The Local. Av läsarreaktionerna att dömma förstår jag att en del klarlägganden kan vara på sin plats... Jag ska försöka sammanfatta mina utgångspunkter kort:

* Massage är en oerhört välbehövlig tjänst bland soldater som dagligen bär på (illasittande) utrustning som väger omkring 50% av den egna kroppsvikten. Det handlar om att säkerställa stridsvärde över tiden.

* Soldater är både kvinnor och män.

* All den personal som anställs genom oss eller Supreme är kompetenta i sin YRKESroll, vare sig det handlar om kökspersonal, hantverkare, lokalvårdare - eller massörer/massöser.

* Supreme använder sig i stor utsträckning av arbetskraft från länder som Indien och Pakistan.

* Oavsett vem som i slutändan anställs är det helt centralt att förutsättningarna är könsneutrala. Säkerhetsprövningar (utifrån en kulturell kontext) görs i varje enskilt fall - vare sig den sökande är man eller kvinna.

* Det är ett självändamål att den betydande microekonomi som campen utgör kommer både kvinnor och män till godo. Just därför har vi också framgångsrikt anställt kvinnliga tolkar och öppnat upp vår lilla lokalmarknad för affärer drivna av kvinnor.



Nåväl; det är också tid för kontemplation... Och så här fridfullt är det en födelsedagskväll i stugan!

Hemkomsten

Ja, då börjar jag landa så smått i vardagen efter tiden i Utlandsstyrkan. Det ska förhoppningsvis också leda till ökad aktivitet här på bloggen! Nedan följer lite bilder från förra veckans hemkomstverksamhet.



Undertecknad uppställd på Armémuseums borggård - en väl vald plats att genomföra medaljceremoni på!



Delar ur FS17. Dessvärre var de sista kollegorna försenade från Afghanistan och anlände först på natten.



Försvarsminister Sten Tolgfors var på plats och talade väl till soldater och anhöriga.



Julbord på Livgardets mäss på kvällen och här syns mitt trevliga sällskap!



Och nu är jag i stugan utanför Hällefors... Bilden är tagen i morse vid 8-tiden.

Överlämning

Jag har nu varit tillbaks på svensk mark i några dagar. Var sak har sin tid och mina dryga sju månader i Afghanistan är till ända. Det känns bra även om det finns massor jag också kommer sakna - inte minst alla härliga människor!

Hur som helst känner jag mig väldigt nöjd med överlämningen till Ulrika, min efterträdare. Varmt lycka till, säger jag - 1325-arbetet vid PRT Mazar-e-Sharif är i mycket goda händer!!



Utsikt från den campens södra mur. Notera snön på bergstopparna...



Bild från Change of Command-ceremonin i måndags.



Jag och Ulrika - Gender Field Adviser nummer tre och fyra i Afghanistan.



Ett uppskattat besök vid vårt provinskontor i Sheberghan hanns också med under våra intensiva överlämningsdagar.



Sista mötet med de underbara affärskvinnorna, Shah Jahan och Shakila. På bilden även Friba Majeed, Director of Department of Women's Affairs i Balkh. Hon har varit en mycket god och uppskattad samarbetspartner!

Sandstorm

Vädret är nyckfullt nu och det svänger fort. Våra efterträdare hälsades exempelvis välkomna med ett rejält hällregn. Och för min personliga del har långkalsongerna åkt på...!

Häromdagen deltog vi vid bygget av en liten moské i en by som ligger mitt i öknen (se även föregående inlägg). Strax efter lunch blåste det upp...

Veckan som gått

Slutspurt! Så kan man nog bäst sammanfatta arbetsläget här. Det är full fart och igår anlände också min efterträdare. Härligt! Nedan följer ett litet collage som åskådliggör de senaste dagarnas aktiviteter för min del.



Lördag: Besök hos organisationen Youlduzlar, en liten lokal NGO som jobbar med stöd till utsatta kvinnor. Här upprättar vi en enkel sjuksköterskemottagning under en timme vilket blev mycket uppskattat.



Många av er där hemma har skickat ner paket med kläder den senaste tiden (TACK!!). Hos Youlduzlar delade jag framförallt ut en rejäl laddning som skänkts av Anna och Anette och deras familjer. Jag överlämnade förstås också de teckningar som några av sysslingbarnen där hemma ritat. En liten gåva kommer i retur...



Söndag: Vårt PRT har stöttat bygget av en liten moské i en by norr om Mazar. Jag följde med när slutmonteringen gjordes på plats. Dagen efter förrättades invigningen i närvaro av bland andra Aqutillah Ansari, chef för den Blå Moskén. Då passade vi också på att överlämna en symbolisk gåva (som jag fixat) i form av en personlig hälsning från Eva Dahlgren. Atiqullah råkar nämligen vara en hängiven beundrare av hennes musik - världen är liten!



Måndag: Jag åker ut till våra provinskontor i Sheberghan och Sar-e-Pol för att stämma av läget en sista gång. På vägen hem kör vi in i efterdyningarna av en IED-attack tidigare på dagen. Måltavlan denna gång var civila fordon men tack och lov skadades ingen människa allvarligt. Men långa köer blev det...



Tisdag: Sex kvinnliga kollegor, jag och skytteeskort ger oss av på fotpatrull till Women's Garden som ligger ca två kilometer norrut. Parken kommer inte öppnas för allmänheten förrän den 8 mars men igår invigdes den minigolfbana som vi skänkt. Utöver det har vi även hjälpt till med att förbättra säkerheten. På bilden ser vi sannolikt det första minigolfslaget någonsin i Afghanistan. Vid klubban: Friba Majeed som är chef för Department of Women's Affairs i Balkh-provinsen. Klart häftigt!

Idag uppmärksamms förstås the International Day for the Elimination of Violence against Women.

Nya tider

Det ska sägas först som sist: jag har haft en riktigt bra leave! Inte minst gäller det den avslutande helgen i London. Och till alla er som undrar (och eventuellt tvivlat?) kan jag meddela att Priscilla - the musical är en alldeles fantastiskt underbar föreställning!! Se den om ni får chansen.

Här på campen sjuder det av liv. På vägen ner reste jag tillsammans med förtrupperna ur FS18 och det märks tydligt att det är överlämningstider. För egen del innebar det redan igår kväll att jag fick flytta ut från den barack som varit mitt hem de senaste 7 månaderna och in i ett provisoriskt boende. Men det är helt OK. Idag gäller det att komma ikapp jobbmässigt och planera upp de sista två veckorna för mig och min efterträdare som kommer om några dagar.

Avslutningsvis vill jag rikta ett STORT TACK för alla kommentarer till mitt förra inlägg! De värmer. Jag kan också nämna att jag haft möjlighet att framföra motsvarande budskap till ett par lyssnande vänner i riksdagshuset.

Läs även gärna Johanne Hildebrandts artikel på Newsmill häromdagen.