Sahlins murbygge bekymrar

På område efter område manifesterar socialdemokraterna en allt mer protektionistisk hållning. Tydligast har det tidigare varit när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken samt motstånd till arbetskraftsinvandring och tjänstedirektivet. Det har jag bland annat bloggat om här.

Det senaste exemplet är Sahlins utspel om energipolitiken. SR Ekot:

Men vill Socialdemokraterna att man ska skrinlägga planerna på ytterligare ledningar till Europa?

– I dag, ja, säger Mona Sahlin.

Jag tror inte på stängda gränser vare sig det handlar om människor eller el. Tillit och samarbete utgör själva grunden för utveckling. Än en gång noterar jag också att norrmännen (igår genom Stoltenberg) stakar ut en visionär väg som inspirerar. Energiminister Åslaug Haga talade redan i somras om möjligheten att bli "Europas batteri" genom storskaliga satsningar på förnybar energi.

Socialdemokraterna går motsatt väg och det är en protektionism oroar. Dessvärre tycks en kursändring avlägsen med Ulvskog som lokomotiv i EU-valrörelsen och Ohly flåsandes i nacken på hemmaplan. Men för Sveriges skull tillåter jag mig ändå att hoppas.

Stoltenberg vs Kihl

Två diametralt olika bilder av den framtida försvars- och säkerhetspolitiken kommer till uttryck i dagens SvD. Jag sällar mig helt till den Stoltenbergska linjen vilket jag också varit inne på i flera tidigare inlägg. I korthet handlar den om ett 13-punktsprogram för ett kraftigt fördjupat Nordiskt samarbete, bland annat innefattande en solidaritetsförklaring.

I den andra ringhörnan står den pensionerade generalen Kihl med sina två sekonder från konsultvärlden. Jag har svårt att ta dem på fullt allvar. Å ena sidan argumenterar man för en "timeout" för att kunna göra en 'ordentlig' säkerhetspolitisk analys (vad är det för fel på försvarsberedningens rapport?) och å andra sidan tycks man redan ha lösningen klar för sig. Det rimmar illa.

Den mirakelkur som förordas är återgång till nationellt fokus och ökade värnpliktsvolymer. Marinen ska hålla sig i Östersjön. Och stående insatsförband (vilket jag gärna skulle se) avfärdas i minst sagt raljanta ordalag: "Vi skall inte ha soldater som ägnar dagarna åt att spela fotboll." Jämförelsen med det polska kavalleriets modernitetsgrad 1939 känns väl inte heller helt seriös. Ej heller det faktum att man helt utelämnar varje resonemang om att överge alliansfriheten.

Nåja; det är uppfriskande med debatt! För min del är utgångspunkterna klara: vi ska ta vår aktiva del av det militära ansvaret men ensam är inte stark. Låt oss därför på allvar bejaka de förslag som Thorvald Stoltenberg idag presenterat. På så sätt rör vi oss framåt - inte bakåt. Och vi skapar oändligt mycket bättre och mer kostnadseffektiva förutsättningar för fred och säkerhet i vår omvärld.