Ängsligt, trist och utan visioner

Hetsigt och hett? Nej, nog var väl gårdagens slutdebatt riktigt, riktigt trist?! Var fanns visionerna? De rappa replikskiftena? Och några av de viktigaste EU-frågorna...? Exempelvis valde SVT att lägga debattid på parlamentarikernas löner men missade helt att lyfta frågan om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det är fullständigt obegripligt!

Jag saknade dessutom de värderingsfrågor som är något av EU:s kitt. Mänskliga rättigheter nämndes som i föregående. Jämställdhet nämndes överhuvudtaget inte alls. Och ändå vet vi att det inte precis saknas utmaningar, vare sig inom unionen eller i arbetet på den globala arenan. Besked om var partierna står i frågan om EU:s utvidgning hade kanske också varit klädsamt...?

En ängsligare tillställning får man leta efter. Den förmodat EU-skeptiska allmänheten ska tydligen strykas medhårs så här i valrörelsens slutskede. Det blir liksom farligt att säga att EU i grunden är bra. Därmed försvinner också den politiska drivkraften och de osäkra väljarna står förmodligen mer vilsna än någonsin. Vinnarna på det riskerar att bli ett eller två av de partier som inte fanns representerade i TV-soffan...

Jag tror på EU som politisk idé och kraft. Jag vill se mer av samarbete för fred och säkerhet. Jag vill skapa tryck i arbetet för mänskliga rättigheter. Sist men inte minst måste vi våga värna öppenheten och den fria rörligheten - också i praktiken!

Delar du min vision? Kryssa nummer 15 på C-listan. På köpet får du handlingskraft. Och förstås också ett parti som aldrig kommer svika miljö- och klimatfrågorna!

EU med dörren öppen mot resten av världen

Från qx.se:

QX kontaktade nio öppna HBT-personer som står på partiernas EU-vallistor. Ingen av dem står på direkt valbar plats, men personkryssen kommer ha större betydelse i EU-valet än i det svenska riksdagsvalet. Valet pågår just nu genom poströstning och den 7 juni öppnar vallokalerna.
De tre frågor vi bad kandidaterna till EU-parlamentet att svara på var:
1. • Varför skall man rösta i EU-valet?
2. • Vilka frågor går du till val på i detta EU-val?
3. • Vilka HBT-frågor tycker du är viktigast att driva i EU?

Mina svar:

1. Möjligheten att rösta är en demokratisk grundbult som vi bör vårda och inte ta för given. Dessutom spelar varje röst roll i vägvalet mellan ett mer öppet eller mer protektionistiskt EU.

2. Jag vill se ett EU med dörren öppen mot resten av världen. De frågor jag brinner för är frihet, mänskliga rättigheter och ett stärkt samarbete för fred och säkerhet. Europas förenta krafter kan göra verklig skillnad!

3. Partnerskap eller äktenskap mellan personer av samma kön som ingåtts i ett EU-land ska automatiskt erkännas av övriga medlemsstater!
- Kännbara sanktioner måste tillämpas för länder som systematiskt kränker yttrande- och mötesfrihet i samband med exempelvis Pride-arrangemang!
- Hbt-frågor måste bli synliga i EU:s utrikespolitiska arbete! Ett första viktigt steg är att ställa sig bakom de så kallade Yogyakartaprinciperna.

Stöd gärna min kandidatur genom att gå med i FB-gruppen Fahlstedt for Europe.

Sahlins murbygge bekymrar

På område efter område manifesterar socialdemokraterna en allt mer protektionistisk hållning. Tydligast har det tidigare varit när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken samt motstånd till arbetskraftsinvandring och tjänstedirektivet. Det har jag bland annat bloggat om här.

Det senaste exemplet är Sahlins utspel om energipolitiken. SR Ekot:

Men vill Socialdemokraterna att man ska skrinlägga planerna på ytterligare ledningar till Europa?

– I dag, ja, säger Mona Sahlin.

Jag tror inte på stängda gränser vare sig det handlar om människor eller el. Tillit och samarbete utgör själva grunden för utveckling. Än en gång noterar jag också att norrmännen (igår genom Stoltenberg) stakar ut en visionär väg som inspirerar. Energiminister Åslaug Haga talade redan i somras om möjligheten att bli "Europas batteri" genom storskaliga satsningar på förnybar energi.

Socialdemokraterna går motsatt väg och det är en protektionism oroar. Dessvärre tycks en kursändring avlägsen med Ulvskog som lokomotiv i EU-valrörelsen och Ohly flåsandes i nacken på hemmaplan. Men för Sveriges skull tillåter jag mig ändå att hoppas.

Arvet efter Dopping

Försvaret motarbetar insyn. Det hävdade fyra mediadebattörer på gårdagens Brännpunkt i SvD. Med viss emfas dessutom.

Den som följt min gärning vet att jag från tid till annan varit kritisk gentemot såväl försvarsledning som informationsstab i ett antal olika sakfrågor. Men jag delar ändå inte debattörernas analys. Den är i mina ögon onyanserad och till del också osaklig. Försvarsmakten "publicerar ogenerat namn på brottsmisstänkta anställda", påstås det bland annat. Jag kan inte erinra mig att det någonsin hänt.

Staffan Dopping har varit Försvarsmaktens informationsdirektör i dryga tre år. Personligen anser jag att han vitaliserat myndighetens kommunikationstjänst betydligt. Inget i detta avseende var bättre förr. Jag hoppas och tror att hans efterträdare kommer fortsätta på den inslagna vägen.

Staffan skrev för övrigt en läsvärd debattartikel i GP i helgen under rubriken Länge leve talesmännen! Den har onekligen sina poänger även om jag lutar åt att ordet "talesperson" har en större könsneutral potential än det historiskt hävdvunna "talesman". Icke desto mindre är själva andemeningen sympatisk. Vår kamp för ett jämställt samhälle får inte lura in oss i språkliga pseudodiskussioner.

Staffan kostar också på sig en reflektion kring transperspektivet (vilken ledamot av försvarsledningen har gjort det tidigare?). Och den vill jag förstås inte undanhålla mina läsare:

Det finns ännu en baksida av detta språkliga virus. Det skapar en förstärkt fokus på vilket av två kön som stämmer in på en person. På senare år har allt fler vaknat upp för att det finns människor som antingen har en osäker könstillhörighet (det som förr kallades hermafroditer) eller som av självvalda identitetsskäl vill slippa definieras som kvinna eller man - så kallade transpersoner. De är inte så förtvivlat många, men det handlar i alla fall om hundratals människor i Sverige. Kanske ett par tusen till och med. De åser sannolikt pågående språktrend med undrande ögon.

Tack för gott samarbete genom åren, Staffan, och lycka till i "det okända"! I morgon är en annan dag.