torsdag 22 juli 2010

Alliansfrihet utan försvar

I dagens Aftonbladet kommer Lars Ohly ut som försvars- och utrikespolitiker. Det är bra. Därmed blir det tydligt att de rödgrönas säkerhetspolitiska analys kommer att hämta sin näring ur vänsterns fundamentala naivitet och okunskap. Jag är tämligen säker på att det skrämmer iväg åtskilliga väljare.

Ohly och Linde klamrar sig fast vid alliansfriheten. Gott så. Problemet är att de inte är beredda att ta några som helst konsekvenser av det. Ett Sverige som försvarsmässigt ska stå på helt egna ben kommer på sikt förutsätta en både större och dyrare försvarsmakt. Vänsterns krav har i alla tider varit de motsatta, det vill säga mångmiljardnedskärningar i en redan hårt bantad organisation.

Trovärdigt? Nej, knappast. Jag vill i stället se ett betydligt närmare samarbete med våra vänner och grannar. Det nära utbyte som etablerats med bland annat Norge och Finland är en utmärkt modell. Samövningar i NATO:s regi är heller inget att rädas över. Isolering à la Ohly skapar vare sig inflytande eller kostnadseffektivitet. Tvärtom.

Vidare skriver man:
"Vi rödgröna lämnar tydliga besked om att vi kommer kräva FN-mandat för att svenska soldater ska delta i internationella insatser. Kan borgerligheten ge samma löfte?"

Välkomna till verkligheten, säger jag! Just så fungerar det sedan länge. Alla våra insatser vilar på FN-mandat, så även den i Afghanistan. Vänsterns okunskap (eller avsiktliga försök att vilseleda?) kring detta är direkt anmärkningsvärd!

Vapenexportreglerna tycker jag förtjänar en översyn men inte på det svart/vita sätt som herrar Ohly & Linde indikerar. Kravet på att dra sig ur ledartröjan för NBG-11 - EU:s snabbinsatsstyrka som ställs i beredskap nästa år - betraktar jag som fullständigt huvudlöst. Det vore att slänga rejält med pengar i sjön, göras till offentligt åtlöje i Europa och att själviskt lämpa över ansvaret på någon annan.

För en prat- och kravmaskin som Ohly är det måhända en logisk hållning. Men för den som gör anspråk på att vara en seriös säkerhetspolitisk aktör är det ett självmål av sällan skådat slag.

3 kommentarer:

NIL sa...

Heders Fahlstedt, du lyckades klä mina tankar i ord...utan att för den skull använda ord som inte lämpar sig för tryck.

Försvarspolitik är "af naturen" ingenting som V politiker behöver sysselsätta sina hjärnor med, dom kan unna sig lyxen att surfa på gamla floskler. Ingen kommer att ställa dom mot väggen inom den disciplinen eftersom alla vet var dom står någonstans.

Torsten sa...

du skriver om ett betydligt närmare samarbete med våra vänner och grannar. Vilka våra grannar är lärde jag mej i skolan, men vilka är våra vänner undrar jag. Hur menar du? /Torsten

Petter sa...

Så vi ska alltså inte göra övningar med Ryssland (och vara öppna för alla)? Låter utomordentligt dumt att skilja på grabbar att föra krig med och grabbar man ska akta sig för.