Ett kryss för arbetsskyldighet

Gott. Nu är det gjort. Äntligen fick jag möjlighet att fylla i pappret som klarar ut att min anställning också innebär internationell arbetsskyldighet. JA-krysset är på plats och handlingarna på väg till personalavdelningen.

För mig har detta varit så självklart att det egentligen handlat om ett icke-val. Så är det inte för alla, märker jag. ÖB:s beslut från den 2 juli diskuteras friskt i korridorerna och jag kan inte annat än förvånas över hur många jämnåriga och äldre kollegor som är djupt kritiska. Irritationen riktar sig såväl mot själva hanteringen som beslutet i sak. Motsvarande skepsis finns också återspeglad i en webenkät som Wiseman gjorde för en tid sedan.

Jag har svårt att förstå det rationella i upprördheten. Internationella insatser är sedan många år en utav Försvarsmaktens huvuduppgifter, tydligt uttryckt i direktiv från riksdag och regering. Om detta kan ingen som jobbar i försvaret känna vare sig tvivel eller överraskning. Det fullständigt orimliga med nuvarande ordning är att majoriteten av anställda har rätt att helt välja bort denna huvuduppgift.

I vilken annan verksamhet vore något motsvarande möjligt? ”Jag tänker inte bygga Volvo S80. Jag bygger bara 240 för det är jag trygg med.” Uppdrag förändras över tid och det påverkar verksamheten. Och verksamheten får givetvis återverkningar för personalen. Konstigare än så är det inte. Det är ingen mänsklig rättighet (eller ens eftersträvansvärt) att genom ett yrkesliv upprätthålla exakt samma arbetsvillkor som gällde när man var 20.

”Förutsättningarna är oklara” brukar vara ett argument. Jag håller inte med. Det finns ett utarbetat policydokument som reglerar insatsfrekvens, hänsyn till personliga omständigheter, möjlighet till överklagande, mm. Lön, försäkringar och övriga villkor är precis de samma som när utlandstjänst bygger på frivillig grund. Det samma gäller stöd till anhöriga och veteraner. Här är också förbättringar på väg att sjösättas men det har ingen omedelbar koppling till obligatoriet utan skulle ske i vilket fall som helst.

Jag är övertygad om att svenska folket förväntar sig att försvaret faktiskt löser de uppgifter som det är ålagt att lösa. Det förutsätter att all personal solidariskt delar på både nationella och internationella åtaganden. Kollegor som inte ser detta samband har faktiskt ett och annat att fundera på…

För övrigt anser jag att soldater i utlandstjänst ska skattebefrias. Men det är ett helt annat beslut.