Specialförbanden specialutreds...

För en tid sedan fattade ÖB beslut om en utredning om kultur och arbetsförhållanden inom försvarets specialförband. Den leds av generallöjtnant Anders Lindström och pågår för fullt.

Samtidigt ger Försvarsmakten via sin hemsida utrymme åt en debattartikel i SvD som inte gärna kan ses som annat än en partsinlaga till den händelse som utlöst hela utredningen. Det finner jag klart anmärkningsvärt. Saken underlättas förstås inte heller av att det parallellt undersöks misstankar om sexköp.

Jag har naturligtvis ingen egen insikt i vad som händer i specialförbanden men efterlyser officiell eftertanke så att inte opartiskheten kan ifrågasättas ytterligare. Att vi i det här skedet utreder oss själva är tveksamt nog som det är.

Specialförbanden till motattack

I TV4-Nyheterna igår och på SvD:s Brännpunkt idag slår representanter för de militära specialförbanden tillbaka mot den senaste tidens ifrågasättanden. Deras (enda) förklaringsmodell är att interna relationsproblem skapat hämndbegär och att den anmälan som gjorts har som syfte att skada chefen och förbandet.

Jag har varit med tillräckligt länge för att inse att den typen av omständigheter absolut kan spela in. Likväl störs jag över talespersonernas totala brist på självkritik. Det finns också enstaka formuleringar som jag blir fundersam över och undrar vad de står för. Ett exempel;

"Situationen ställdes på sin spets när individen i fråga fick ett viktigt personalärende emot sig. [...] Denna individ har tillsammans med ett antal likasinnade i vittnens närvaro flera gånger sagt att de ska 'sänka' Hans Alm, som anses skyldig till flera oförrätter."

"Denna individ" känns som en något märklig och avhumaniserande beskrivning på en nära arbetskamrat. Och vilken innebörd ska egentligen läggas i uttrycket "likasinnade" i detta sammanhang...?

Hela affären börjar ta sig sandlådeliknande former och det är djupt ovärdigt. Våra specialförband är alldeles för viktiga för att befinna sig där. Behovet av upprättelse är i och för sig förståeligt men detta är inte rätt sätt. Det absolut bästa är att sätta tilltro till den utredning av kultur och arbetsförhållanden inom specialförbanden som nu görs under ledning av Anders Lindström.

Livet är inte svart eller vitt och viss ödmjukhet kan vara en god egenskap även hos våra elitsoldater.

Tortyr eller inte?

Ja, inte har vi blivit klokare idag... Det franska försvarets internutredning om händelserna i Kongo 2003 landade i slutsatsen att ingen tortyr ägt rum. Därmed står inte bara ord mot ord. Det handlar också om respektive nations officiella uppfattning om ett folkrättsbrott, begånget (eventuellt) under en gemensam fredsoperation. Vilka slutsatser drar vi av det?

Expressen;

"I den franska utredningen skyller man anmälan på personliga konflikter och påstår att bara en person som hörts i den franska utredningen, en svensk, är säker på sina anklagelser.

– Jag hörde också uppgiften om en personlig konflikt men ansåg det vara viktigare att utreda vad som faktiskt hände den 13 juli i Bunia, säger Stefan Ryding-Berg.

Men blir inte det här väldigt motsägelsefullt att två utredningar kommer fram till helt olika resultat?"

– Jo, svarar Ryding-Berg.

Öppenhet och ansvar kring tortyrskandalen?

Enligt Expressen är den nya franska utredningen om tortyrskandalen i Kongo 2003 klar. Någon slags offentliggörande sägs vara planerat till morgondagen.

Om det skulle visa sig att tortyr, eller tortyrliknande metoder, använts menar jag att ÖB måste anmäla den svenske förbandschefen, Hans Alm, till personalansvarsnämnden. Allt annat vore att sila mygg och svälja kameler! Mer om det imorgon, i så fall...

Folkrätt - juristernas ansvar?

Jag har just lyssnat på Ekots lördagsintervju med överste Hans Alm. Det är han som förde befäl över det svenska specialförbandet under operation 'Artemis' i Kongo 2003 där tortyr sägs ha ägt rum.

Mot bakgrund av att Försvarsmaktens officiella utredning visar "att fången med största sannolikhet utsatts för tortyrliknande förhörsmetoder" hade jag förväntat mig en betydligt större ödmjukhet. Mitt intryck är att Alm fortfarande inte förstått vidden av det inträffade.

På reporterns fråga "vad märkte du av detta?" svarar han;

"Jag har inte sett någon skenavrättning och jag är helt övertygad om att någon skenavrättning inte har ägt rum."

Hur kan han vara så övertygad om det när han samtidigt inte säger sig ha sett (eller hört) just någonting alls...? Alm klamrar sig fast vid att det enda klandervärda är att "säkerhetsförhöret pågick för länge" och att han borde ha rapporterat det hem till Sverige. Om utredningens slutsatser säger Alm att de är "mycket mer omfattande än den bild som fanns där och då". Vidare svänger han sig med uttryck som "den här typen av händelser" och att ärendet "fått vissa proportioner". Om bevekelsegrunderna för att han nu skiljs från sitt uppdrag i Tchad svarar Alm; "fråga Expressen". För mig känns det här som rätt betydande förminskningar.

I SvD idag efterlyser folkrättsexperten Per Broström fler jurister till utlandsstyrkan för att förhindra liknande missgrepp i framtiden. Det är knappast lösningen. Folkrätt och efterlevnad av mänskliga rättigheter måste sitta i ryggmärgen på varje enskild soldat och officer. Annars är vi väldigt galet ute.

ÖB visar handlingskraft

ÖB har idag beordrat en utredning av kultur och ledarskap inom specialförbanden. Bakgrunden är deras inblandning i tortyrskandalen under operation 'Artemis' i Kongo 2003. Samtidigt gör ÖB en del omedelbara (och nödvändiga!) personalrockader. Allt enligt Försvarsmaktens hemsida;

"Under tiden utredningen pågår kommer chefen för specialförbanden, konteramiral Jörgen Ericsson, inte att hantera sina uppgifter som chef för specialförbanden. Han ersätts tillfälligt av insatschefen Anders Lindström. Chefen för specialförbandsledningen, den överste som ledde den svenska insatsen i Kongo, får andra uppgifter tills utredningen är klar.
– Ska vi nu göra en trovärdig utredning kan inte de som delvis är utpekade i pressen, förtjänt eller oförtjänt, sitta och utreda detta själva. Därför får de tillfälligt ta ett steg åt sidan, säger ÖB."

Jag har tidigare efterlyst handling och välkomnar förstås denna utredning. Att både Försvarshögskolan och de fackliga organisationerna inbjudits att delta i arbetet vittnar också om att ÖB förstått vikten av insyn. Det är bra.

På den franska sidan fortsätter förnekandet. Överste Rastouil, som utpekats som ansvarig för tortyren, säger till SVT att inte haft någon som helst kännedom om händelserna. Han kallar anklagelserna för ärekränkning och avser därför att "vidta adekvata åtgärder".

To be continued...

Öppenhet och ansvar kring 'Artemis'

Vi fick uppleva några veckor av förvirrad kommunikationshantering men nu verkar Försvarsmakten ha samlat ihop sig hjälpligt. Jag tänker förstås på efterdyningarna av tortyrskandalen under Operation 'Artemis'. Det är också utmärkt att försvarsutskottet valt att kalla ÖB till en utfrågning om vad som egentligen hände i Kongo 2003 och hur berörda chefer agerade. Eller kanske inte agerade. En av de centrala aktörerna är naturligtvis Håkan Syrén själv även om han då hade en annan befattning (Chef MUST).

Den som vill läsa om Försvarsmaktens slutsatser av händelserna kan med fördel göra det här. Länken leder till delar av den utredningsrapport som tidigare varit sekretessklassad som "kvalificerat hemlig".

För min del väcker den svenska hanteringen av tortyrskandalen två lite obehagliga känslor;

1. Känslan av att somliga chefer på fältet inte förstår innebörden och digniteten av ett folkrättsbrott
2. Känslan av mörkläggning och att chefer i efterhand försöker glida undan personligt ansvar

Två av ÖB:s ledord är öppenhet och ansvar. Jag hoppas innerligt att det låter sig återspeglas i kommande utskottsutfrågning! Först när alla kort är på bordet kan det dras slutsatser för framtiden.

Gå till botten med 'Artemis'

SVT:s Uppdrag Granskning skildrade ikväll den franska tortyrskandalen under 'Operation Artemis' i Kongo 2003. All heder åt de svenska soldater som nu valt att träda fram och berätta!

Obergriplig och förvirrande är däremot försvarsledningens tystnad. Att göra chefsjuristen till främsta talesperson bidrar knappast till att kasta ljus över historien utan väcker snarast fler frågor. Detaljer kring operationen som sådan må vara hemliga men brott mot folkrätten omfattas aldrig någonsin av sekretesskydd.

Allan Widman (fp), ledamot av försvars- och utrikesutskottet, gjorde en alldeles korrekt analys i inslaget. Om vi inte går till botten med denna unkna historia riskeras trovärdigheten för vår utlandsstyrka som helhet. De stora förlorarna på det är som vanligt de enskilda soldaterna längst ut på fältet. Han eller hon behöver känna stöd och uppbackning hemifrån - inte ifrågasättanden. Då duger det inte att generaler och amiraler mörkar och duckar.