Hbt-prinsessan

För ganska exakt 7 år sedan såg Föreningen HoF dagens ljus. Ikväll är det dags för årsmöte och som representant för valberedningen kommer jag förstås vara där. Spännande förändringar är på gång!

Redan tidigt väckte vårt nätverk för hbt-personer i försvaret stort intresse. I denna tid av rojalistisk yra (helt OK för mig!) påminns jag om att det bland annat fört mig till möten med kronprinsessorna Victoria och Mette-Marit. Båda gjorde ett mycket gott intryck i de olika sammanhang vi träffades.

Mette-Marit imponerade ändå allra mest eftersom hon också tagit tydlig ställning. Bland annat genom att hålla det officiella invigningstalet på en konferens om homosexualitet i norska Bodö. Därmed trotsade hon såväl flygrädsla som det faktum att hon var höggravid. Nedan följer en avskrift av hennes tal från den 29 augusti 2005. Mig veterligen är det aldrig tidigare återgivet i svensk media:

Kjaere alle sammen,

"Den dagsorden dere setter disse dagene er av betydning for mange mennesker i vårt land. Det er viktig i seg selv. Samtidig setter dere en större dagsorden, en dagsorden for det Norge vi vil ha i et nytt århundre, et Norge der mangfold, toleranse og respekt er kjennetegn både ved nasjonen og de livene vi lever sammen.

Trenger vi vireklig en nasjonal konfereanse om homofili i 2005 - konferanse som setter fokus på homofiles levekår og homofiles situasjon på arbeidsmarkedet, i idretten, skolen og i helsevesenet? Er det slik at den enkeltes fölelsemessig orientering fortsatt legger grunnlag for diskriminering, stigmatisering, utrygghet og fortvilelse?

or mange er svaret fortsatt ja og da plikter vi å ta dette på alvor. Homofili er ikke lenger tabu i mediene. Men medienes framstilling, ofte preget av store overskrifter, sensasjoner og konfilkter, tar ikke nödvendigtvis tak i den dyperne utfordringen som handler om respekt for hvert menneskes rett till sitt eget fölelseliv.

Vi vet mye om levekårene til homofili i Norge, men fortsatt ikke nok, vi trenger ny kunnskap og forskning. Derfor er denne konferansen så viktig, fordi den anlegger et historisk perspektiv og fordi den legger så stor vekt på innsikt og kunnskap. Jag håper diss dagene vil bidra til at kunnskapen når ut til mange, og ikke minst til de som har ansvar i politikk og forvaltning og innen kirke, hilsevesen og skole.

Et av inleggene på denne konferansen heter "Lengsel etter normalitet". Knskje ger dinne tittelen en god sammenfatning av hva dette handler om. Alle mennesker lengter etter å ha noen å vaere glad i. Hver og en av oss lengter etter at noen er glad i nettopp meg. Dette har vi alles felles, og det er dette fellesskapet vi må bygge på.

Som mennesker er vi alle forskjellige. Vi bör feire de viktige forskjellene som skaper mangfold, ikke bruke dem til å forskjellsbehandle mennesker og ders rettigheter.

Idag tenker vi med forundring på at seksuell omgang mellom to av samme kjönn var forbudt helt fram till 1972. Kanskje vil vi om noen år se med like stor forundring på at homofile idag opplever diskriminering.

Denne konferansen peker på den faren som ligger i usynliggjöring. Knapt noe er verre for et menneske enn å ikke bli sett. En taus og likegyldig aksept kan vaere knugende, og fortsatt undertrykkning er taushetens farlige fölgesvenn. Igjen må vi satse på kunnskapen, kunnskap som kan fjerne de unödvendige stengslene mellom oss, og gjöre forskjellene til en ressurs. Vi må ha en åpen diksusjon både i arbeidslivet, kirken, skolen, helsevesendet og idretten.

Jag önsker dere lykke til med et viktig arbeid for en viktig sak og erklaerer herved konferansen for åpnet."

Mera sport

Klockan 19.00 smäller det! Då är det nedsläpp mellan Leksand och Malmö i en direkt avgörande match om kvalspel till Eliserien. Mitt hockeyhjärta är inte särskilt stort. Men det lilla som finns klappar hårt för Redhawks och jag tänker bänka mig framför TV4 Sport. Det hör annars INTE till vanligheterna...

Mera sport lär det ändå bli i helgen. Vasaloppet är nämligen smått heligt för mig. Väckarklockan ställs på 07.30 och lagom till starten serveras varm nyponsoppa med vaniljglass. Allt enligt den fahlstedtska traditionen.

Försmak av Afghanistan

Jag förbereder mig som bäst inför kommande utlandsinsats i Afghanistan. Igår kväll innebar det en traditionell afghansk middagsbjudning. Sittande på golvet och ätande med fingrarna intog vi en kryddig specialitet med ris, lammbiffar och grönsaker som basråvaror. Klart gott!

Till det kom trevlig samvaro med ett tjugotal exilafghaner som verkligen bjöd på sig själva och sin kultur. Idag fortsätter vi tillsammans genom olika moment och rollspel. Det är en ovärderlig hjälp inför de utmaningar som väntar under maj-december.

Världens mest beundransvärda kvinna?

Jag gav en intervju igår där vi bland annat pratade om vikten av både kvinnliga och manliga förebilder i kampen för ett jämställt samhälle. Det fick mig i efterhand att fundera över betydelsefulla kvinnor som jag beundrar. Mitt spontana förstahandsval föll på Liberias president, Ellen Johnson-Sirleaf.

Hon är idag 70 år gammal och har varit president sedan november 2005. När hon tillträdde var hon den första folkvalda kvinnan som president i ett afrikanskt land. Hennes kamp för frihet och rättvisa går alltjämnt vidare.

Klarspråk med nyans

Zander och Federley skriver på DN Debatt idag med anledning av moderaternas integrationsutspel förra veckan.

Det finns några formuleringar jag särskilt gillar:

"Medborgarskap ska prövas grundligt. Men det kan bara finnas ett medborgarskap för medborgare, och inte ett andra klassens medborgarskap som plötsligt kan upphävas."

"Vi måste vara medvetna om vilka värden som präglar vår debatt. Det finns en stor risk att vi sänder signaler om slutenhet, rädsla och stängda gränser. Inget kunde vara mer skadligt [...] Det går att tala klarspråk och ta ansvar utan att spela främlingsfientliga krafter i händerna."

Bra!

Bojkott för fred?

"Om Miljöpartiet fick bestämma skulle alla världens länder stoppa israeliska idrottsutövare från att tävla." Det säger riksdagsledamoten Gunvor G Ericson, som är partiets idrottspolitiske talesperson, till Sydsvenskan idag.

Som tur är får inte Miljöpartiet bestämma. En bojkott mot israelisk idrott kommer inte på något enda vis att bidra till fred i Mellanöstern. Och det måste ju rimligtvis vara det överordnade målet för oss alla.

Förslaget har också mycket lite med försvar av mänskliga rättigheter att göra. Det blir istället ett ensidigt ställningstagande i en konflikt som är extremt komplex. Från mina utgångspunkter är det att förenkla världsbilden alldeles för mycket.

I linje med detta anser jag att Malmöpolitikernas beslut att kommande Davis Cup-match mot Israel ska spelas inför tomma läktare är ren och skär galenskap. Och att gömma sig bakom säkerhetsargument är smått ohederligt. Vad man de facto gör är att försöka plocka partipolitiska poäng genom att spela på de antiisraeliska strömningar som finns. Det är klart obehagligt.

Nej - låt idrott bygga broar istället för murar! Släpp in publiken i Baltiska hallen och låt polisen göra sitt jobb.

Utlandstjänst med förhinder

Läsvärt i dagens SvD: "Utlandstjänst ger soldater problem".

Särskilt alarmerande är att vi fortfarande inte lyckats skapa en miljö som gör att kvinnor och män har möjlighet att lösa sin jobb på likartade villkor. Det är oacceptabelt ur ett jämställdhetsperspektiv och direkt kontraprodiktivt kopplat till operativ förmåga och effekt. Mer om detta i kommande inlägg.