Allvar och lek

Snart tre veckor in i missionen börjar vardagslivet så smått göra sig påmint... Men jag ska absolut inte klaga. Mitt i allt allvar finns också visst utrymme för avkoppling. Det får dagens bildskörd illustrera.



Beachvolleyturnering. Utan beach, förvisso. Men sand lider vi inte brist på.



Ytterligare stilstudie.



Var är bollen?



I pastor Stålnackes frånvaro har jag tagit på mig rollen som tillförordnad trädgårdsmästare. Så här långt klarar sig blommorna bra, tycker jag!



Vår sambandspersonal har slitit hårt de senaste dagarna för att få ordning på TV-länken. Och med några timmars marginal till finalen gick det vägen!! Well done! Även om det nu inte gick så bra för Sverige så gläds vi förstås med våra norska kollegor idag. STORT GRATTIS!!! Fira gärna seger och nationaldag. Men glöm inte att 17 maj också är the International Day Against Homophobia (IDAHO)!

Hbt-prinsessan

För ganska exakt 7 år sedan såg Föreningen HoF dagens ljus. Ikväll är det dags för årsmöte och som representant för valberedningen kommer jag förstås vara där. Spännande förändringar är på gång!

Redan tidigt väckte vårt nätverk för hbt-personer i försvaret stort intresse. I denna tid av rojalistisk yra (helt OK för mig!) påminns jag om att det bland annat fört mig till möten med kronprinsessorna Victoria och Mette-Marit. Båda gjorde ett mycket gott intryck i de olika sammanhang vi träffades.

Mette-Marit imponerade ändå allra mest eftersom hon också tagit tydlig ställning. Bland annat genom att hålla det officiella invigningstalet på en konferens om homosexualitet i norska Bodö. Därmed trotsade hon såväl flygrädsla som det faktum att hon var höggravid. Nedan följer en avskrift av hennes tal från den 29 augusti 2005. Mig veterligen är det aldrig tidigare återgivet i svensk media:

Kjaere alle sammen,

"Den dagsorden dere setter disse dagene er av betydning for mange mennesker i vårt land. Det er viktig i seg selv. Samtidig setter dere en större dagsorden, en dagsorden for det Norge vi vil ha i et nytt århundre, et Norge der mangfold, toleranse og respekt er kjennetegn både ved nasjonen og de livene vi lever sammen.

Trenger vi vireklig en nasjonal konfereanse om homofili i 2005 - konferanse som setter fokus på homofiles levekår og homofiles situasjon på arbeidsmarkedet, i idretten, skolen og i helsevesenet? Er det slik at den enkeltes fölelsemessig orientering fortsatt legger grunnlag for diskriminering, stigmatisering, utrygghet og fortvilelse?

or mange er svaret fortsatt ja og da plikter vi å ta dette på alvor. Homofili er ikke lenger tabu i mediene. Men medienes framstilling, ofte preget av store overskrifter, sensasjoner og konfilkter, tar ikke nödvendigtvis tak i den dyperne utfordringen som handler om respekt for hvert menneskes rett till sitt eget fölelseliv.

Vi vet mye om levekårene til homofili i Norge, men fortsatt ikke nok, vi trenger ny kunnskap og forskning. Derfor er denne konferansen så viktig, fordi den anlegger et historisk perspektiv og fordi den legger så stor vekt på innsikt og kunnskap. Jag håper diss dagene vil bidra til at kunnskapen når ut til mange, og ikke minst til de som har ansvar i politikk og forvaltning og innen kirke, hilsevesen og skole.

Et av inleggene på denne konferansen heter "Lengsel etter normalitet". Knskje ger dinne tittelen en god sammenfatning av hva dette handler om. Alle mennesker lengter etter å ha noen å vaere glad i. Hver og en av oss lengter etter at noen er glad i nettopp meg. Dette har vi alles felles, og det er dette fellesskapet vi må bygge på.

Som mennesker er vi alle forskjellige. Vi bör feire de viktige forskjellene som skaper mangfold, ikke bruke dem til å forskjellsbehandle mennesker og ders rettigheter.

Idag tenker vi med forundring på at seksuell omgang mellom to av samme kjönn var forbudt helt fram till 1972. Kanskje vil vi om noen år se med like stor forundring på at homofile idag opplever diskriminering.

Denne konferansen peker på den faren som ligger i usynliggjöring. Knapt noe er verre for et menneske enn å ikke bli sett. En taus og likegyldig aksept kan vaere knugende, og fortsatt undertrykkning er taushetens farlige fölgesvenn. Igjen må vi satse på kunnskapen, kunnskap som kan fjerne de unödvendige stengslene mellom oss, og gjöre forskjellene til en ressurs. Vi må ha en åpen diksusjon både i arbeidslivet, kirken, skolen, helsevesendet og idretten.

Jag önsker dere lykke til med et viktig arbeid for en viktig sak og erklaerer herved konferansen for åpnet."

Norge före oss - igen!

Först sprang man om oss i äktenskapsfrågan. Och sedan blev man först med att militärer går i Prideparaden i uniform. Men jag törs i alla fall lova att vi blir FLER...!

Grattis, kära grannland!!


Foto: Johnny Friskilä, QX

Kärlek för alla i Norge!

Idag har det norska Stortinget debatterat könsneutralt äktenskap och tagit ett stort steg mot en lagstiftning som utgår från kärlek istället för kön. GRATTIS NORGE, säger jag och RFSL!!

Norge blir därmed det sjätte landet i världen att undanröja denna unkna rest av diskriminering. Förhoppningsvis kan det politiska modet i vårt kära grannland också fungera som en blåslampa på den svenska regeringen. Allt utredningsarbete är gjort och förslagen finns. Nu handlar det för Reinfeldt, Olofsson och Björklund om att visa politiskt ledarskap. Propositionen måste fram i höst!

En bra sammanfattning av det norska lagförslaget återfinns på QX.se.

Nordens sak är vår

På DN Debatt idag utvecklar Sveriges och Finlands försvarsministrar sina tankar om ett utökat försvarspolitiskt samarbete. Det är utmärkt bra! Motsvarande inriktning finns sedan tidigare med Norge.

Det jag saknar i artikeln är en gemensam avsiktsförklaring om arbetet med FN-resolution 1325 - Kvinnor, fred och säkerhet. Precis som Lena Ag från organisationen Kvinna till kvinna skrev i lördags är delar av regeringen påfallande tysta i denna fråga. Utrikes- och försvarsministern är tyvärr två av dem.

Sverige, Finland och Norge har de bästa av förutsättningar att vara ledande i 1325-arbetet. Bara under den senaste månaden har jag deltagit i seminarier i båda våra grannländer för att på mellanchefsnivå utbyta praktiska erfarenheter, såväl ur militärt som civilt perspektiv. Men ska vi på allvar kunna lyfta frågorna ytterligare krävs en aktiv och tydlig uppbackning från ansvariga ministrar, däribland Bildt och Tolgfors. Norges försvarsminister, Anne-Grete Strom-Erichsen, kan tjäna som mycket god förebild.

En utmaning i det svensk-finska samarbetet blir onekligen också attityd och förhållningssätt till hbt-rättigheter. Det finska försvarets officiella hållning är att det i princip inte existerar några homosexuella inom organisationen. Och därmed anses frågan ur världen... Här vill det verkligen till att Sverige orkar vara pådrivande för en betydligt mera upplyst och proaktiv hållning!

Sport och politik hör ihop

Jag har hittills vacklat i frågan om OS-bojkott. Det har bland annat kommit att innebära att min kusin som är fritidspolitiker på Gotland tagit ställning flera veckor före mig... Men det ska jag nog kunna leva med, även om en eller annan gliring säkert är att vänta.

Nyss läste jag i SvD på nätet att ett samlat norskt Storting överväger att bojkotta invigningen. Det innebär att Norge blir före Sverige med att sätta ner foten i ännu en central MR-fråga. Nyligen la den norska regeringen fram ett lagförslag om könsneutralt äktenskap, alltmedan vi låter kd förhala processen. Icke desto mindre känner jag mig fullt trygg med att en proposition kommer till hösten.

Var har jag då landat i bojkottfrågan...? Jag vill att vi avstår från att skicka representanter från regering och kungahus till invignings- och avslutningsceremonierna. En del kommer kalla det populism - jag kallar det realism. OS är ett event av sådan dignitet att det automatiskt också blir politik. Kina tänker i alla fall utnyttja det så. Och då är det bara för omvärlden att spela med.