Hbt-prinsessan

För ganska exakt 7 år sedan såg Föreningen HoF dagens ljus. Ikväll är det dags för årsmöte och som representant för valberedningen kommer jag förstås vara där. Spännande förändringar är på gång!

Redan tidigt väckte vårt nätverk för hbt-personer i försvaret stort intresse. I denna tid av rojalistisk yra (helt OK för mig!) påminns jag om att det bland annat fört mig till möten med kronprinsessorna Victoria och Mette-Marit. Båda gjorde ett mycket gott intryck i de olika sammanhang vi träffades.

Mette-Marit imponerade ändå allra mest eftersom hon också tagit tydlig ställning. Bland annat genom att hålla det officiella invigningstalet på en konferens om homosexualitet i norska Bodö. Därmed trotsade hon såväl flygrädsla som det faktum att hon var höggravid. Nedan följer en avskrift av hennes tal från den 29 augusti 2005. Mig veterligen är det aldrig tidigare återgivet i svensk media:

Kjaere alle sammen,

"Den dagsorden dere setter disse dagene er av betydning for mange mennesker i vårt land. Det er viktig i seg selv. Samtidig setter dere en större dagsorden, en dagsorden for det Norge vi vil ha i et nytt århundre, et Norge der mangfold, toleranse og respekt er kjennetegn både ved nasjonen og de livene vi lever sammen.

Trenger vi vireklig en nasjonal konfereanse om homofili i 2005 - konferanse som setter fokus på homofiles levekår og homofiles situasjon på arbeidsmarkedet, i idretten, skolen og i helsevesenet? Er det slik at den enkeltes fölelsemessig orientering fortsatt legger grunnlag for diskriminering, stigmatisering, utrygghet og fortvilelse?

or mange er svaret fortsatt ja og da plikter vi å ta dette på alvor. Homofili er ikke lenger tabu i mediene. Men medienes framstilling, ofte preget av store overskrifter, sensasjoner og konfilkter, tar ikke nödvendigtvis tak i den dyperne utfordringen som handler om respekt for hvert menneskes rett till sitt eget fölelseliv.

Vi vet mye om levekårene til homofili i Norge, men fortsatt ikke nok, vi trenger ny kunnskap og forskning. Derfor er denne konferansen så viktig, fordi den anlegger et historisk perspektiv og fordi den legger så stor vekt på innsikt og kunnskap. Jag håper diss dagene vil bidra til at kunnskapen når ut til mange, og ikke minst til de som har ansvar i politikk og forvaltning og innen kirke, hilsevesen og skole.

Et av inleggene på denne konferansen heter "Lengsel etter normalitet". Knskje ger dinne tittelen en god sammenfatning av hva dette handler om. Alle mennesker lengter etter å ha noen å vaere glad i. Hver og en av oss lengter etter at noen er glad i nettopp meg. Dette har vi alles felles, og det er dette fellesskapet vi må bygge på.

Som mennesker er vi alle forskjellige. Vi bör feire de viktige forskjellene som skaper mangfold, ikke bruke dem til å forskjellsbehandle mennesker og ders rettigheter.

Idag tenker vi med forundring på at seksuell omgang mellom to av samme kjönn var forbudt helt fram till 1972. Kanskje vil vi om noen år se med like stor forundring på at homofile idag opplever diskriminering.

Denne konferansen peker på den faren som ligger i usynliggjöring. Knapt noe er verre for et menneske enn å ikke bli sett. En taus og likegyldig aksept kan vaere knugende, og fortsatt undertrykkning er taushetens farlige fölgesvenn. Igjen må vi satse på kunnskapen, kunnskap som kan fjerne de unödvendige stengslene mellom oss, og gjöre forskjellene til en ressurs. Vi må ha en åpen diksusjon både i arbeidslivet, kirken, skolen, helsevesendet og idretten.

Jag önsker dere lykke til med et viktig arbeid for en viktig sak og erklaerer herved konferansen for åpnet."