Women's Business Federation

Jag har inte kommenterat partipolitik sedan EP-valet vilket känns ganska befriande... Men idag vill jag i alla fall rekommendera till läsning av en träffande analys i SvD: M sätter C på pottkanten.

I Afghanistan närmar det sig leave för min del. Därmed inte sagt att tempot är lugnt. Igår bar det av till centrala Mazar-e-Sharif för att medverka vid en konferens arrangerad av Afghan Women's Business Federation. Uppskattningsvis 70-80 personer deltog, i en härlig mix av lokala affärskvinnor, regionala höjdare plus en och annan internationell aktör. Vårt arbete för att stärka kvinnors ställning uppmärksammades flitigt och det känns förstås särskilt bra.



Marie och vår tolk utanför entrén till Chambers of Commerce kontor.



Lokalt hantverk visades upp och dagen till ära fanns en hemvävd svensk flagga bland produkterna.



VIP-gästerna förväntades sitta vid podiet och jag var tydligen en av dem... På min högra sida (till vänster i bild) har jag en av guvernörens medarbetare och vid sidan om honom sitter Friba Majeed som är chef över Women's Affairs i Balkh-provinsen. Hon höll senare ett mycket inspirerande och berömmande tal. Noterbar är också PRT-logon i banderollens nedre högra hörn.



Delar av publiken i källarlokalens lätt dunkla ljus.



Vår eskort på någorlunda diskret avstånd och strategiskt placerad i skuggan. Stödet från skyttekompaniet fungerar för övrigt strålande. Tack för det!

Finnkamp & Kräftskiva

Gårdagen avslutades i svensk sensommaranda med en buffé bestående av kräftor och surströmming. Hattar, snaps och sång saknades men det var rejält stämningsfullt ändå - och mycket uppskattat!

Under eftermiddagen gick CNL:s egen finnkamp av stapeln. Hur det gick...? Följ bildsekvensen nedan.



Mitt trevliga bordssällskap.



Man måste inte...



Den tredje av fem grenar: Galtdragning. Notera pastor Bo med flaggan på startlinjen. Härlig stil!



Kurvtagning med bår.



SEGER! Ställningen var 2-2 inför den avslutande dragkampen av traditionellt snitt. Våra finska kollegor fick se sig besegrade den här gången.

Kvinnor kan!

Vi har en minimarknad inne på Camp Northern Light. Konkret handlar det om en handfull butiker där man kan köpa lokalt hantverk, såsom mattor, kläder och souvenirer. Av hävd och tradition drivs denna tämligen välmående verksamhet uteslutande av män...

Det ska vi ändra på nu! Sedan en tid håller vi på att utöka marknadsområdet med två nya försäljningscontainrar vilka kommer drivas av kvinnor. Syftet är att stärka kvinnors entreprenörskap och möjlighet att bidra till sin egen försörjning. Åtgärden kan verka symbolisk men det handlar om att föregå med gott exempel. Vi kan inte heller blunda för det faktum att vår camp är en betydande mikroekonomi i Mazar-området.

Just nu pågår urvalsprocessen för möjliga affärsinnehavare. Det är häftigt att äntligen ha kommit så långt och det saknas verkligen inte kandidater! Om allt går enligt plan är vi "up and running" i slutet av september. Fler rapporter lär komma.



Grunden läggs.



Konstruktionsarbete pågår.



Containrar på plats (längst bort i bild), men ska kompletteras med tak.



Möte med tilltänkta "shopkeepers" i samverkan med Department of Women's Affairs.

Vardag igen

Afghanernas tillvaro har sett klart annorlunda ut de senaste dagarna. Utöver torsdagens val har man högtidlighållit Independence Day (självständighet från britterna) och firat inledningen av Ramadan. Däremellan har det också varit fredag vilket ju innebär ordinarie helgdag i den muslimska världen. Men idag är det alltså vardag igen och det mesta återgår till det vanliga, även om fastemånaden förstås sätter sin prägel.

Vad gäller valet tycker jag att afghanerna har all anledning att känna sig stolta. Helhetsintrycket är försiktigt positivt. Preliminära siffror spår ett valdeltagande på ca 40-50% och farhågorna om utbrett våld och systematiskt valfusk har inte besannats. Därmed inte sagt att allt varit lugnt och friktionsfritt. Valprocessen är inte heller över eftersom röster fortfarande räknas och valsedlar transporteras kors och tvärs över landet, med slutdestination Kabul.

Även denna del tycks dock gå över förväntan. Officiella källor uppger att ett någorlunda säkert valresultat kommer tillkännages på tisdag vilket är en vecka tidigare än beräknat. Får Karzai eller någon av utmanarna över 50% av rösterna? Om inte blir det en andra valomgång efter Ramadan. Klart spännande tider!

Tribute to Helge

Igår var det dags för en av förbandets stora personligheter att ta adjö. Helge har varit pastor, samtalsstöd och glädjespridare under missionens första halva men är nu på väg till uppgifter på hemmaplan. Vi kommer sakna dig!



Helge (ynglingen till vänster) och vår samarbetspartner Samim.



Flaggplan igår - många stod på kö för att kramas. Just kramar är för övrigt något av Helges paradgren. En mycket uppskattad sådan!



Ladda!!



Självklart...! Helge intar positionen som akterskytt under färden till Marmal.



Adjö!

Alla goda ting är tre

Vi har en händelserik vecka framför oss... Imorgon kommer min kära rådgivarkollega tillbaks från leave (bara en så'n sak!). Och på fredag kväll tar vi utomhusbion till nya höjder med visning av filmen 'Priscilla - Queen of the Desert'. Ser verkligen fram emot det!



Däremellan är det val. Presidentposten står på spel liksom hundratals platser i de regionala provinsråden. Vår roll är att bidra till säkrast möjliga förutsättningar här i norr - för både kvinnor och män. Det är en betydande utmaning. I samverkan med afghansk polis och militär kan jag i alla fall lova att vi ska göra vårt allra bästa!

Nyhetsmässigt rekommenderar jag Johanne Hildebrandts rapportering för Aftonbladets räkning.

15½ vecka

Jag är nu 15½ vecka in i missionen vilket är det samma som halvtid. Det känns förstås bra men också smått overkligt... Var har tiden tagit vägen? Vad har vi egentligen gjort? Hur ska allt som fortfarande finns på min "att-göra-lista" hinnas med...?

We´ll see. Jag tror den allra viktigaste insikten är att vi är här som en del av ett långsiktigt internationellt engagemang. FS17:s insats har inget egenvärde i sig, däremot kan vi vara en betydelsefull länk i en kedja. Det tror jag också att vi är genom att professionellt bidra med våra olika förmågor och yrkeskunskaper.

Det hoppas jag - för det afghanska folkets skull - att Sverige kommer fortsätta med! Den mest närliggande utmaningen är säkerheten runt valen den 20 augusti. En av utmanarna till presidentposten är Shahla Ata. DN publicerar idag en artikel om henne som med fördel kan läsas här.



Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, FS17

Helikopterfrossa

Jag har lämnat skrivbordet och befinner mig sedan några dagar vid ett av våra Provincial Offices. Bland dagens uppgifter fanns att säkra en helikopterlandningsplats inför den tyska generalens besök. Håll till godo med några av bilderna!











Skilda världar möts!

Grattis, Mamsen!

Idag fyller lilla Mamsen 70 år. STORT GRATTIS, säger jag!! Firandet tar vi i Sydafrika om en månad!

Hälsning till min sambo

Hårresande, Höglund!

Många är de självutnämnda Afghanistanexperterna i dessa dagar... Den senaste i raden av debattörer är Elisabet Höglund som tvärsäkert kräver att Sverige ska lämna landet. Ju förr, desto bättre. Det är en slutsats hon uppenbarligen kommit fram till efter att ha lett programmet "Ring P1" nu i sommar.

Höglund anser sig kunna jämföra vår stabschef Jerker Persson med Rambo. Och så kommer slutklämmen:

"Här i Sverige finns det enorma behov att täcka inom sjukvård och omsorg. Använd pengarna till att täcka dessa behov i stället för att kriga i ett land, där det troligen ändå aldrig blir fred.
Det kan tyckas cyniskt och osolidariskt att säga så. Jag blir säkert anklagad för att svika det afghanska folket. Men vet vi verkligen, att det afghanska folket vill ha kvar de utländska soldaterna. Har någon frågat dem?"

Cyniskt och osolidariskt? Ja, kanske... Men framförallt aningslöst och okunnigt. Det svenska stödet till ISAF vilar på ett FN-mandat som prövas och förnyas årligen. På motsvarande sätt tar Riksdagen löpande ställning till hur vår militära närvaro ska utformas. Här finns inga dolda agendor eller förlegade mandat.

Det internationella samfundet som helhet finns i Afghanistan på inbjudan av den afghanska regeringen. Den är numera folkvald, till skillnad från Talibaneran. Den 20 augusti är det val igen och då står bland annat presidentposten på spel. Vår tydligt definierade uppgift är att - i nära samarbete med den afghanska polisen och armén - bidra till så säkra och fria val som det någonsin går.

Motkrafterna till demokrati och mänskliga rättigheter är många. Men de goda krafterna finns och tar allt mer plats. Att lämna dem i sticket nu vore extremt ansvarslöst, enligt mitt sätt att se det. För övrigt kan jag försäkra Höglund om att vår stabschef har tämligen få likheter med en fåordig och blodtörstig Rambo...!

Nåväl, vi fortsätter göra vårt jobb och vardagen rullar på. Det innefattar bland annat att hålla vapnen i skick. Häromdagen gjorde jag, Marie och Anneli gemensam sak i vapenvårdslokalen.



Jag med delar av min Ak5:a.



Och Marie är ett med sin pistol...

Sydafrikaprojektet

I skrivande stund sitter Daniel och svärmor i ett plan på väg till Kapstaden. De fortsätter sedan vidare till Durban och St Lucia.

Därmed kommer vårt lägenhetsprojekt - förhoppningsvis - ta några rejäla kliv framåt! Och en eller annan rapport ska säkert kunna förmedlas här. Lycka till där borta!

God morgon!

Löprundan är avklarad och jag får min morgonstund vid internetdatorn. Det känns bra! För övrigt kan meddelas att jag nu är uppe i ca 500 varv (à 1 km) runt campen sedan månadsskiftet april-maj. Ganska galet egentligen, med tanke på att jag dessförinnan inte tagit särskilt många löpsteg de senaste 10 åren... Hoppas jag kan hålla tempot uppe även efter hemkomst i december!



Min standardfrukost: skink- eller leverpastejsmörgås, nyponsoppa och ananasjuice (därmed är också dagens C-vitamindos säkrad!) - företrädesvis inmundigad på terassen utanför matsalen. Skönt värmande morgonsol ingår.



Tidigare i veckan var jag i Sar-e-Pol och bodde på vårt Safe House där. Då blir det också till att avlasta den ordinarie personalen med en del vardagssysslor, däribland vakttjänst. Jag tog gryningspasset och höll ställningarna från ett av hustaken.



Strax efter 5 börjar solen gå upp och staden vakna till liv på allvar. Och då har ändå böneutroparna varit igång ett tag... Ännu en underbar morgon i Afghanistan!

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, FS17

Back on track

Sedan jag kom tillbaks från leave i förra veckan har det varit minst sagt full fart. Dock inte på den här bloggen... Det beror dels på att vi levt med internetbegränsningar ett tag, dels på att jag varit på resande fot. Nu hoppas jag i alla fall vara åter i etern med full kraft!

Att det händer mycket i vårt område vet jag att ni kan läsa om i media. Här och nu nöjer jag mig med att konstatera att vi varit fortsatt lyckosamma och att stämningen är god. Vi gör det vi har tränat för och min absoluta känsla är att det stora flertalet afghaner här i norr uppskattar vår närvaro. Inte minst handlar det nu om att valen den 20 augusti ska kunna genomföras under säkra och schyssta förhållanden.



Sysslorna varierar. Första dagen efter leave var det dags för Command Group att dra ett handgripligt strå till stacken. Alla vita bilar ska bli sandfärgade och då får alla rycka in för att slipa och iordningställa. Här tar Marie en titt under huven och gör - vaddå...?



Den stolta arbetskraften efter väl förrättat värv; Jag, Marie och Jerker.



I måndags kväll bar det iväg västerut. Jag åkte uppluckad mellan framsätena i en lastbil vilket, om inget annat, ger bra utsikt. Här är vi på väg ut ur Mazar-e-Sharif. Senare passerade vi platsen för förra veckans eldöverfall.



På fotpatrull i den lilla staden Sar-e-Pol, där jag nyligen tillbringat några dygn.



En bild av ett val. En av anledningarna till mitt besök i Sar-e-Pol var ett möte med de kvinnliga kandidaterna till Provincial Council. Klart stimulerande!

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, FS17