Jag är nu 15½ vecka in i missionen vilket är det samma som halvtid. Det känns förstås bra men också smått overkligt... Var har tiden tagit vägen? Vad har vi egentligen gjort? Hur ska allt som fortfarande finns på min "att-göra-lista" hinnas med...?
We´ll see. Jag tror den allra viktigaste insikten är att vi är här som en del av ett långsiktigt internationellt engagemang. FS17:s insats har inget egenvärde i sig, däremot kan vi vara en betydelsefull länk i en kedja. Det tror jag också att vi är genom att professionellt bidra med våra olika förmågor och yrkeskunskaper.
Det hoppas jag - för det afghanska folkets skull - att Sverige kommer fortsätta med! Den mest närliggande utmaningen är säkerheten runt valen den 20 augusti. En av utmanarna till presidentposten är Shahla Ata. DN publicerar idag en artikel om henne som med fördel kan läsas här.
Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, FS17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar