Erfarenheter

I morgon förmiddag kommer jag redovisa mina erfarenheter från sju månaders arbete som Gender Field Adviser i Afghanistan. Scenen är försvarshögkvarterets föreläsningssal och jag har nyss lagt sista handen vid min presentation. Jag hoppas på både bra uppslutning och spänstiga diskusssioner.

Kvällen den 23 mars bjuder jag på en populärutgåva i Armémuseums regi. Den är öppen för allmänheten. Varmt välkomna dit!

På egna ben

Change of command! Igår tog FS17 formellt över befälet för PRT Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Det innebär för min del att Linda åker hem om några timmar och att jag från och med nu är Gender Field Advisor fullt ut. Lite fjärilar i magen är det förstås men jag känner ändå en stor trygghet i den överlämning jag fått och de kollegor jag har omkring mig.



Häromdagen följde jag med ut till ett av våra provinskontor, knappt två timmars körning från MeS. Våren har varit förhållandevis regnig så det är ovanligt grönt (i omgivningarna just nu. Det är i huvudsak positivt eftersom det ger möjlighet till bättre skördar. Dessvärre har det ihärdiga regnandet också medfört översvämningar i vissa områden. Själv har jag inte varit där än men det rapporteras om relativt stor förödelse inte allt för långt ifrån oss...



På plats i Aybak träffade vi företrädare för en regional organisation som ger flickor och kvinnor möjlighet att lära sig läsa och skriva. En annan del av deras verksamhet handlar om att stödja kvinnors entreprenörskap genom tillverkning och försäljning av hantverk. Klart inspirerande!



Människans bästa vän? Här i ung tappning och nyfiken på finska kollegor...

Andra utländska kollegor in action. Måhända borde man hjälpt till i stället för att fotografera...?

First Impression Report

Jag är nu på plats i Afghanistan. Här kommer några första bilder och tankar efter ett intensivt uppstartsdygn.



Resan hit gick via Abu Dhabi. Ovan har vi just landat på flygbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif, bytt om till uniform och är på väg till fordonen som ska ta oss till vår egen camp.



Första morgonen på Camp Northern Lights (CNL). Jag har just avverkat en löprunda inne på området och njuter av solen som börjar bryta fram genom diset. I bakgrunden ser vi de berg som omger Mazar-e-Sharif. Vackert!



Direkt in i hetluften! Linda, min företrädare, ordnade så att jag kunde följa med på ett möte i UNAMA:s regi. UNAMA står för United Nations Assistance Mission i Afghanistan och är det FN-organ som samordnar insatsen här. Gårdagens möte hade formen av en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter och deltog gjorde flera av de personer som kommer vara viktiga samverkanspartners för mig framöver.

Det kändes riktigt bra och gav också en bild av hur fantastiskt viktigt vårt uppdrag är här nere, inte minst kopplat till kvinnors och barns utsatthet. På samma tema tror jag mig kunna rekommendera ett kommande reportage i SvD nu på söndag - "Du kan glömma bort ditt eget barn - Kvinna i krig".



Kapten Krister Fahlstedt, Gender Field Advisor.

Kvällshimmel över Camp Northern Lights.

Synliggöra och förändra

Linda Johansson är en grymt skön och kompetent kvinna. Jag har haft förmånen att få vara hennes chef under en tid och snart ska jag efterträda henne på jobbet som Gender Field Advisor i Afghanistan.

Läs gärna en intervju med Linda här.

Stop rape now!

Jag är internerad på Polishögskolan och sitter i skolbänken i dagarna tre. Det är en del av mina förberedelser inför kommande Afghanistanmission och ämnet är kvinnor, fred och säkerhet.

Att anlägga ett genusperspektiv på våra insatser borde vara självklart. Det handlar om att säkerställa att det vi gör kommer HELA befolkningen till godo. Därmed blir vi både operativt vassare och vår egen säkerhetssituation bättre. Ytterst är förstås syftet att lägga en grund för långsiktig fred och säkerhet. Då krävs kvinnors inflytande och aktiva deltagande.

I den direkta konfliktsituationen måste vi också bära med oss insikten att civila kvinnor och barn är oerhört utsatta. Systematiska våldtäkter har utvecklats till en lika effektiv som fasansfull stridsteknik av många aktörer. Stridigheterna i Kongo är just nu det tydligaste exemplet på detta. Försiktiga uppskattningar gör där gällande att omkring 40 kvinnor om dagen våldtas som en direkt del av krigföringen.

Men någonstans finns det ändå hopp. FN:s säkerhetsråd har genom resolution 1820 (2008) synliggjort det sexuella våldet och slagit fast krav på att och hur det ska bekämpas. Vidare har man sagt att upprepade överträdelser ska kunna klassificeras som brott mot mänskligheten. Det är att skicka en oerhört stark och viktig signal till medlemsstaterna och oss som peacekeepers.

Gillian Holmes som till vardags jobbar för FN i Génève var vår avslutande föreläsare idag och det kändes verkligen priviligerat. På det följde middag med tänkvärd underhållning av Anna-Lena Brundin. Jag ser redan fram emot morgondagen och allt vad jag i övrigt har framför mig inför jobbet som Gender Advisor i Afghanistan!

För övrigt anser jag att Jimmy Åkessons debattartikel på Sidan 4 i Expressen var ett intetsägande och smått desperat dravel.

Till Afghanistan

Jag ska åka till Afghanistan nästa år. Tiden i området blir maj-december och jag kommer ha befattningen som Gender Advisor vid det svenska ISAF-förbandet. Det känns som en oerhört spännande utmaning! Mer om det strax.

Riksdagen beslutade igår om att förstärka truppinsatsen under 2009, från dagens ca 390 personer till 500. Utökningen handlar i huvudsak om tillförsel av transportflyg och länge efterlängtade helikopterresureser. Till detta säger två tredjedelar av vänsterkoalitionen nej...

Parallellt pågår diksussionen om att få tillgång till tyngre fordon vilket är ett beslut som Försvarsmakten har i sin egen hand. SvD rapporterar idag att det ser ut att dröja ytterligare. Det är synd även om jag förstår bakgrunden. Samtidigt kan inte nog betonas att vår säkerhet framförallt grundläggs genom möten med människor och inte sällan med vapnet på ryggen. Möjligheten att uppträda med stridsfordon 90 är därför bara ett nödfallsalternativ. Men likväl ett viktigt sådant.

Så vad ska då jag göra? Uppgiften för en Gender Advisor är att skapa förutsättningar för efterlevnaden av FN-resolutionerna 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. Ytterst handlar det om att säkerställa att det vi gör kommer hela befolkningen till godo, det vill säga inte bara den manliga halva som normalt utgör samverkansyta. En viktig utgångspunkt är också att uppmärksamma och förebygga allt sexuellt våld.

DN:s utmärkta Afrika-korrespondent Anna Koblanck skrev i gårdagens tidning om just våldtäkt som vapen i krigets Kongo. Det är en extremt gripande artikel. Även om situationen i Afghanistan ser annorlunda ut så ger det någon slags fingervisning om utmaningens karaktär.

Heja Värnpliktsrådet!

Inte bara Lissabonfördraget ratificerades igår kväll. Även ett nytt Värnpliktsråd utsågs. De sju nya ledamöterna är:

Katja Adolphson, Lv 6, Sollentuna
Nina Enoksson, 3.sjöstrid, Gislaved
Jonas Eriksson, Livgardet, Enköping
Antoine Gabert, FM UndSäkC, Täby
Christoffer Lindqvist, P 7, Uppsala
Paulina Rehbinder, Livgardet, Mölndal
Oscar Rosén, Livgardet, Stockholm

GRATTIS & LYCKA TILL, säger jag! (Men varför så Livgardestungt....?)

Snart ska vi för övrigt hem till Linda som är en tidigare rådsmedlem och god vän. Det blir något av ett farewell-party inför stundande avresa till Afghanistan där hon ska tjänstgöra som Gender Advisor det närmaste halvåret. Klart spännande - men först, som sagt, fest!