Jag ska åka till Afghanistan nästa år. Tiden i området blir maj-december och jag kommer ha befattningen som Gender Advisor vid det svenska ISAF-förbandet. Det känns som en oerhört spännande utmaning! Mer om det strax.
Riksdagen beslutade igår om att förstärka truppinsatsen under 2009, från dagens ca 390 personer till 500. Utökningen handlar i huvudsak om tillförsel av transportflyg och länge efterlängtade helikopterresureser. Till detta säger två tredjedelar av vänsterkoalitionen nej...
Parallellt pågår diksussionen om att få tillgång till tyngre fordon vilket är ett beslut som Försvarsmakten har i sin egen hand. SvD rapporterar idag att det ser ut att dröja ytterligare. Det är synd även om jag förstår bakgrunden. Samtidigt kan inte nog betonas att vår säkerhet framförallt grundläggs genom möten med människor och inte sällan med vapnet på ryggen. Möjligheten att uppträda med stridsfordon 90 är därför bara ett nödfallsalternativ. Men likväl ett viktigt sådant.
Så vad ska då jag göra? Uppgiften för en Gender Advisor är att skapa förutsättningar för efterlevnaden av FN-resolutionerna 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. Ytterst handlar det om att säkerställa att det vi gör kommer hela befolkningen till godo, det vill säga inte bara den manliga halva som normalt utgör samverkansyta. En viktig utgångspunkt är också att uppmärksamma och förebygga allt sexuellt våld.
DN:s utmärkta Afrika-korrespondent Anna Koblanck skrev i gårdagens tidning om just våldtäkt som vapen i krigets Kongo. Det är en extremt gripande artikel. Även om situationen i Afghanistan ser annorlunda ut så ger det någon slags fingervisning om utmaningens karaktär.
2 kommentarer:
Grattis, vad spännande, intressant och viktigt!
Grattis, vad smart att skicka en manlig gender advisor till just Afghanistan för att främja implementeringen av FN-resolu-tionerna 1325 och 1820 om kvinnor.
Det kommer verkligen att öka den internationella respekten för Sverige militär och dess förståelse för Integrated Mission Concept.
Skicka en kommentar