Erik Almqvist sjunger ut...

Blandade sverigedemokrater är flitiga med att kommentera inlägg här på bloggen. Genomgående teman brukar vara att man känner sig allmänt missförstådda av "etablissemanget" och att man är de enda som verkligen vågar säga som det är. För några veckor sedan var det SDU-ordförandens, Erik Almqvist, tur. Han gav då uttryck för att sitta inne på "sanningen om mångkulturen";

Kan ju nämna att jag har varit i Rosengård 4 ggr. [...] Jag skulle tro att jag har långt större "mångkulturell kompetens" än någon borgerlig ungdomsförbundsordförande och än de allra flesta som kallar sig liberaler.

Nåja. Almqvists "mångulturella kompetens" avslöjas idag i all sin nakenhet av SR-programmet Kaliber (i SD-världen ingår förmodligen även detta i den stora konspirationen...). Vid en Tallin-kryssning härförleden sjöngs bland annat käcka små trudelutter inspirerade av vit makt-musik. Saxat från svd.se:

Under resan håller SDU sammanlagt tre konferenser. När det är dags för färjan att lämna Tallin får Kalibers reporter höra deltagarna dra rasistiska och nedsättande skämt om somalier. Enligt programmet kommer en av kommentarerna från Erik Almqvist som är ungdomsförbundets ordförande och som även sitter i partistyrelsen.

Kalibers reporter är med i en hytt där flera SDU:are lyssnar på musik. Erik Almqvist börjar sjunga en låt som heter Folkligt uppror av gruppen Fyrdung, "en nordisk revolution där nordanvinden ska vina genom vår eviga fiendes märg och ben", sjunger han.

- Det där är väldigt typisk vit makt-musik, egentligen, säger Anna-Lena Lodenius som är expert på högerextrema politiska rörelser till Kaliber.

Jimmie Åkesson brukar hävda att rasism och extremism är utrensade ur SD. Trovärdigt? Knappast. Behöver jag nämna att han dessutom var med på resan...?

Liam Norbergs förkunnelser

Liam Norberg slår idag ett slag för kärnfamiljen och den kristna tron på Sidan 4 i Expressen. Vid en ytlig betraktelse kan budskapet uppfattas som rätt sympatiskt - barns rätt till trygga uppväxtförhållanden som garant för att inte hamna snett i livet. Men snart nog kommer eftersmaken. Framförallt känner jag obehag över de underförstådda budskap jag tycker mig ana mellan raderna... Extremhögern lär gnugga händerna av illa dold förtjusning.

Bara kristna familjevärderingar kan bromsa våldspiralen i samhället, anser skådespelaren Liam Norberg.

"Vi måste tillbaka till ett samhälle som grundas på kärnfamiljen, äktenskapet och tryggheten.

Därför är jag oroad över att svenska politiker och makthavare nu vänder sig ifrån det fundament som Sverige en gång byggdes av: Den trygga familjen, som också är den kristna kärlekens fundament.

När den grunden tas bort skapas det tomrummet som vi ser sprida sig som ett virus i Sverige. Det är detta tomrum som är roten till allt våld och allt utanförskap, till all mänsklig ondska."

Exakt vari den politiska nedmonteringen av (kärn-)familjen består får läsaren gissa själv. En inte alltför långsökt slutsats är väl att det är införandet av en könsneutral äktenskapslagstiftning som åsyftas. Därmed insinueras också att "regnbågsbarn" skulle vara otryggare än andra och att samkönade relationer utgör all ondskas moder. Det är helt i linje med hur tokpastor Phelps i USA brukar predika...

Jag ogillar också skarpt betoningen av den kristna värdegrunden som allena saligrådande. Vare sig du anser dig vara kristen, bekänner dig till någon annan religion eller ingen alls är jag fullständigt övertygad om att du har förmågan att förmedla kärlek och trygghet till din familj. Den Norbergska retoriken riskerar dessvärre bara underblåsa den islamofobi som redan finns i vårt samhälle.

Värnpliktsrådet tar ställning - men var finns ÖB?

Apropå den senaste veckans uppmärksamhet kring en högerextremist i den Nordiska snabbinsatsstyrkan har Värnpliktsrådet återigen markerat sin position:

"Värnpliktsrådet anser att det är viktigt att försvaret nu aktivt tar ställning mot antidemokratiska åsikter. Värnpliktsrådet kräver också att Försvarsmakten jobbar med att säkerställa att inga personer med sådana åsikter kommer in, eller finns kvar i organisationen."

Vore det inte klädsamt med en motsvarande kommentar från Försvarsmakten? Eller ska lokal chefs svepande hänvisning till "åsiktsregistrering" få utgöra det officiella budskapet? Jag väntar med spänning...

Försvarsmaktens pris - del 3 (3)

I en serie inlägg har jag kommenterat Försvarsmaktens beslut från i fredags att låta en soldat med nära koppling till Nationalsocialistisk Front fortsätta sin tjänst i den Nordiska snabbinsatsstyrkan (NBG). Upprinnelsen är ett avslöjande i Borås Tidning.

I detta tredje (och sista?) inlägg ska jag ta mig an konsekvensen av försämrad rekrytering.

En av Försvarsmaktens mest prioriterade och personalkrävande uppgifter är de internationella insatserna. Den helt dominerande rekryteringsbasen är våra värnpliktiga. Till saken hör att plikten idag - vilket är bra! - i allt väsentligt utgår från motivation och frivillighet.

För försvaret är detta något delvis nytt. Historiskt sett är vi inte helt vana vid att behöva konkurrera om arbetskraften. Dessutom talar vi idag om den bästa arbetskraften. Det som skiljer sig mot när jag gick in i yrket för ca 20 år sedan är nämligen att vi faktiskt använder försvaret idag. Omkring 1000 soldater befinner sig precis just nu i en oroshärd någonstans i världen och gör sitt bästa för att främja fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Ytterligare många står i beredskap, däribland NBG.

Potentiell arbetskraft av idag är kräsna. En arbetsgivare som inte förmår vara attraktiv och stå upp för en värdegrund präglad av respekt för mångfald och olikheter har inte mycket att hämta. Har verkligen Försvarsmakten råd med att låta en förvirrad (?) högerextremists väl och ve gå före vår möjlighet att bemanna den framtida insatsorganisationen? Eller tänker man sig att den ska bemannas med just sådana....?

Frågan är förstås tillspetsad. Kombinationen är emellertid omöjlig. Det är extremt naivt att tro att medvetna, öppensinnade och intelligenta ungdomar (och äldre, för den delen) ska vilja tjänstgöra med en nynazist som stridsparskamrat. Med andra ord; dags för ett vägval!

Försvarsmaktens pris - del 2 (av 3)

Försvarsmaktens beslutade i fredags att låta en soldat med nära koppling till Nationalsocialistisk Front (NSF) fortsätta sin tjänst i den Nordiska snabbinsatsstyrkan. Det är ett beslut som medför konsekvenser. I tidigare inlägg har jag berört den förlorade trovärdigheten. Nu fortsätter jag resonemanget med risken för en klart försämrad arbetsmiljö.

Försvaret har sedan början av 2000-talet jobbat hårt och målmedvetet för ökad mångfald i den egna organisationen. Arbetet omfattar både individuella och strukturella insatser. Det senaste exemplet presenterades så sent som i onsdags då en multireligiös utgåva av fältandaktsboken överräcktes till Ärkebiskopen. Ett annat exempel är Försvarsmaktens aktiva medverkan under Pridefestivalen. Målbilden är ett jämställt försvar präglat av respekt och mångfald.

Avgörande för framgång är en god och trygg arbetsmiljö. Lyckade rekryteringskampanjer tjänar föga till om verkligheten stöter bort i stället för att inkludera. Det handlar bland annat om det jag brukar kalla för "fikarummets etik". Vardagsjargong, samtalsämnen och skämt på lunchrasten, i ordersalen eller på kaserngården har en oerhörd betydelse för klimat och välbefinnande.

Förekomsten av högerextremism är synonymt med en dålig arbetsmiljö. Det går som invandrare, muslim eller homosexuell omöjligtvis att känna sig trygg i en miljö där dessa element finns och kommer till uttryck. NSF är otvetydigt organisation vars sympatisörer hyser djupt nedsättande värderingar om andra människor. Bland annat säger man;

"Att beblanda främmande raser med vår nordiska medför att de kvalitéer och fördelar vårt folk har går förlorade."

"Ingen ska tvingas se homosexualitet i media eller på våra gator."

NSF kräver absolut lojalitet av sina medlemmar. Man har också en historik av att använda sig av våld som metod. Blotta vetskapen om att en plutonskamrat bekänner sig dit är nog för att oron och olusten ska krypa sig på - inte minst om du tillhör en av de grupper som organisationen helst vill fördriva.

Om Försvarsmakten menar allvar med sina mångfaldssträvanden måste det jobbas för en god arbetsmiljö - för alla. Då gäller det att också våga ta itu med personer som så uppenbart inte kan bidra till detta. Chefer såväl som bilförare.

Försvarsmaktens pris - del 1 (av 3)

Försvarsmakten beslutade igår att en soldat med nära anknytning till Nationalsocialistisk Front (NSF) ska få fortätta sin tjänstgöring i den Nordiska snabbinsatsstyrkan. Jag har tidigare uttryckt min stora besvikelse över detta beslut och ska i tre kommande inlägg fördjupa en del resonemang kring det pris Försvarsmakten nu riskerar att få betala.

Sammanfattningsvis handlar det om följande konsekvenser:

1. Förlorad trovärdighet
2. Sämre arbetsmiljö
3. Försvårad rekrytering

I detta första inlägg ska jag uppehålla mig vid trovärdighetsaspekten.

Försvarsmaktens yttersta uppdrag är att med vapenmakt värna demokrati och mänskliga rättigheter - i Sverige såväl som utomlands. Det är en oerhört komplex uppgift som ställer höga krav på omdöme och personlig mognad. Kunskap och förståelse för kulturella skillnader och människors olikheter är helt centrala delar av detta. Försvarsmakten driver också sedan flera år ett aktivt värdegrundsarbete i syfte att göra organisationen mer samspelt, målinriktad och operativt effektiv.

Högerextremism står i direkt strid med försvarets uppdrag och värdegrund. NSF är en organistion med djupt odemokratiska värderingar. I partiets punktprogram kan man bl a läsa om vikten av rasbiologiska skyddsåtgärder, dödsstraffets återinförande, utträde ur FN och främjande av genetiskt friska familjer. Man talar om att "omvälva samhället" och kräver fullständig lojalitet från sina medlemmar.

Förrförra försvarsministern, Leni Björklund, var tydlig. "Det ryms inga nazistiska värderingar i en verksamhet som ytterst syftar till att med vapenmakt försvara alla svenskar", sa hon i april 2006. Försvarsmakten uttrycker samma tydlighet i den policy mot främlingsfientlighet som antogs redan 2001. Där framgår att "Försvarsmakten skall engagera sig i kampen mot rasismen. Målet är att inom Försvarsmakten motverka etniskt grundad främlingsfientlighet och rasism."

Med gårdagens beslut uppstår ett klart besvärande glapp mellan ord och handling. Det skadar trovärdigheten rejält. Inte bara för ledarskapet - ytterst ÖB själv - utan också för vår förmåga att lösa fredsfrämjande uppgifter med den kvalitet svenska folket har rätt att kräva. Vi blir inte bättre på en patrullering i Afghanistan eller Tchad än vad vi är i fikarummet eller på kaserngården här hemma!