I en serie inlägg har jag kommenterat Försvarsmaktens beslut från i fredags att låta en soldat med nära koppling till Nationalsocialistisk Front fortsätta sin tjänst i den Nordiska snabbinsatsstyrkan (NBG). Upprinnelsen är ett avslöjande i Borås Tidning.
I detta tredje (och sista?) inlägg ska jag ta mig an konsekvensen av försämrad rekrytering.
En av Försvarsmaktens mest prioriterade och personalkrävande uppgifter är de internationella insatserna. Den helt dominerande rekryteringsbasen är våra värnpliktiga. Till saken hör att plikten idag - vilket är bra! - i allt väsentligt utgår från motivation och frivillighet.
För försvaret är detta något delvis nytt. Historiskt sett är vi inte helt vana vid att behöva konkurrera om arbetskraften. Dessutom talar vi idag om den bästa arbetskraften. Det som skiljer sig mot när jag gick in i yrket för ca 20 år sedan är nämligen att vi faktiskt använder försvaret idag. Omkring 1000 soldater befinner sig precis just nu i en oroshärd någonstans i världen och gör sitt bästa för att främja fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Ytterligare många står i beredskap, däribland NBG.
Potentiell arbetskraft av idag är kräsna. En arbetsgivare som inte förmår vara attraktiv och stå upp för en värdegrund präglad av respekt för mångfald och olikheter har inte mycket att hämta. Har verkligen Försvarsmakten råd med att låta en förvirrad (?) högerextremists väl och ve gå före vår möjlighet att bemanna den framtida insatsorganisationen? Eller tänker man sig att den ska bemannas med just sådana....?
Frågan är förstås tillspetsad. Kombinationen är emellertid omöjlig. Det är extremt naivt att tro att medvetna, öppensinnade och intelligenta ungdomar (och äldre, för den delen) ska vilja tjänstgöra med en nynazist som stridsparskamrat. Med andra ord; dags för ett vägval!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar