Sten Tolgfors utvecklar idag sina tankar om det framtida försvaret på DN Debatt. Å ena sidan kan jag välkomna klarspråk kring nödvändigheten av samarbete med andra länder, mest sannolikt våra nordiska grannar. Men - likväl anser jag att Tolgfors resonemang innehåller avgörande brister.
1. Vi befinner oss fortfarande i en bakvänd planeringsprocess vilket Tolgfors fullständigt blundar för. Försvarsmakten har fått omfattande besparings- och utredningskrav på sig utan att den säkerhetspolitiska kursen ligger fast. Det tvingar ÖB och försvarsledningen till antaganden på gränsen till gissningslekar. Risken för felsteg är stor och de brukar tendera att bli kostsamma.
2. Om Norgesamarbetet säger Tolgfors: "Förutsättningen är bara att vi ser till att bryta samarbetet i händelse av en försämrad säkerhetspolitisk situation." Ofattbart! Går man in i en långtgående försvarssamverkan måste man rimligen löpa linan ut. Att tro att vi klarar att stå på egna ben i kris men inte i djupaste fred är både naivt och dumt. (Och väldigt svenskt....?)
3. Tolgfors levererar en 9-punktslista över "centrala utgångspunkter". Inte med ett ord nämner han värnet av demokrati och mänskliga rättigheter utan pratar i mer luddiga termer om "svenska värden". Det är svagt. Försvaret är ett säkerhetspolitiskt instrument och där utgör grundläggande mänskliga rättigheter ett grundfundament. Varför utelämna detta? I sammanhanget hade det också varit klädsamt med en avsiktsförklaring kring vårt gemensamma arbete med FN-resolution 1325 - "Kvinnor, fred och säkerhet". De nordiska länderna har såväl ansvar som skyldighet att vara ledande i dessa frågor. Om detta borde både Tolgfors och Bildt tala!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar