Nu är det ett par år sedan jag deltog vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen senast och det är inte utan att det kliar lite i fingrarna... "Alla" är ju där och utspelen många.
Igår drog folkpartiledaren en lans för en återgång till ett starkare militärt försvar. Principiellt har jag ingenting emot det, givet att det hänger ihop i ett begåvat säkerhetspolitiskt sammanhang. Och det är där som jag känner en tveksamhet inför Björklunds retorik - såväl till innehåll som dess tidsmässiga tajmning. CUF-ordföranden Magnus Andersson beskriver det som"det mest populistiska talet som någon genomfört här på Folk och Försvar". Utifrån mediarapporteringen är jag beredd att hålla med honom.
Senare deltog Magnus i en panelsdiskussion om framtida försvars- och säkerhetspolitik. Liksom jag förordar han ett betydligt fördjupat samarbete med andra länder. Våra nordiska grannar ligger nära till hands men även EU är förstås en viktig och logisk arena. Till det måste vi våga öppna upp för en seriös diskussion om medlemskap i NATO (på den punkten är vi överens med Björklund).
Den viktiga insikten är att morgondagens försvar inte kan bygga på gårdagens lösningar. Återställare är inte medicinen. Ytterst få länder klarar att försvara sig själva i varje upptänklig situation. Det är inte heller särskilt kostnadseffektivt att ens försöka.
Låt oss därför tacka av den neutralitet och alliansfrihet som tjänat oss väl under tidigare århundranden. Och därefter låta den vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar