Nu är jag tillbaks - såväl i Sverige som i bloggosfären. Med mig har jag en stor mängd intryck och erfarenheter efter att ha besökt det svenska EUFOR-förbandet i Tchad under en veckas tid. Nu är uppdraget snart över för Sveriges del och i mars/april är det tänkt att EU ska lämna över ansvaret till FN.
I skrivande stund har jag en hel del farhågor inför hur denna överlämning ska gå. Den relativa trygghet som lokalbefolkning och hjälporganisationer kunnat uppleva genom EUFOR:s närvaro är bräcklig och får inte slarvas bort. Jag hoppas innerligt att världssamfundet tar sitt ansvar för den vidare processen och att Sverige intar en ledande politisk roll. Hjälpbehovet är gigantiskt och ökad militär närvaro är en direkt förutsättning för att stödet verkligen ska komma fram.
Sammanfattningsvis är jag synnerligen positiv till vad våra soldater uträttar under svårast tänkbara förhållanden. Jag vågar nog också påstå att vi är smått unika i den meningen att vi kombinerar militär yrkesskicklighet med empati och stor social kompetens. Det såg jag med egna ögon under en "social patrol" till en by utanför Abeché som jag fick möjlighet att följa.
Ett annat underbart minne är den inskription som en av de vältränade amfibiesoldaterna hade intatuerad på sin bringa; "Amor vincit omnia" - Kärleken övervinner allt. Det säger allt.
Tack för besöket och allt det fantastiska ni gör!
Jag, Monika och Ingela i mässtältet på Camp Stars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar