Bo Pellnäs är en synnerligen kunnig och engagerad debattör. Men han är knappast sinnebilden av en förnyare av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Inte så att förnyelse per definition har ett egenvärde men någonstans måste vi ändå inse att det kalla kriget faktiskt är över. Det faktum att den "ryska björnen" morrat till förändrar inte i grunden detta förhållande.
Hans debattartikel på Brännpunkt i SvD idag utgör inget undantag i den Pellnäska retoriken. Mirakelkuren stavas "återtåg" (underförstått: till gamla tiders invasionsförsvar). Hans avslutande budskap (nu ändå med glimten i ögat?) kan bli smått klassiskt:
"För övrigt anser jag att Gotland - som alltid - måste försvaras."
Jag anser att såväl Gotland som Sverige i övrigt ska försvaras. Jag tror också att det kan behövas tillförsel av resurser. Men vi måste tänka för framtiden.
Samarbete med andra länder är ett måste, renodling av förmågor likaså. Det internationella perspektivet måste ges utrymme. Fred och säkerhet i vår omvärld byggs inte enbart på ett övningsfält på Tofta. Sist men inte minst måste vi få en effektivare personalförsörjning där plikttjänstgöring inte nödvändigtvis utgör basen.
Flera av dessa processer är förvisso på gång men någon debatt i bredare mening ser vi tyvärr inte mycket av. Det är synd. Heder dock åt Pellnäs att han vågade lyfta på NATO-stenen i ett inlägg förra hösten. Måhända finns det ändå hopp för ett mått av nytänkande...!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar