Jag möter rätt ofta personer som inte anser att hbt-frågor kräver någon särskild uppmärksamhet. Det gör mig frustrerad och arg. Jag har helt enkelt svårt att förtså hur man kan vara så oförmögen (och/eller ovillig?) att se vilken utsatthet som fortfarande existerar. Senast för några timmar sedan pratade jag med en RFSL-medlem som i helgen blev utsatt för ett hatrelaterat överfall i sin hemort.
Blickar vi ut i världen mörknar bilden ytterligare. Amerikanska människorättskällor uppger att Irak påbörjat avrättningarna av en handfull hbt-personer som dömts till döden för att de organiserat sig. Klippet ovan är från veckotidningen Red Pepper i Uganda. Där har man outat ett 50-tal homosexuella som ett led i en hetskampanj. Därmed svävar de i omedelbar livsfara.
Våra röster får aldrig tystna kring händelser som dessa. Kampen för att hbt-rättigheter ska erkännas som mänskliga rättigheter måste oförtrutet fortsätta. ILGA är en paraplyorganisation för hbt-rörelsen i världen. Med anledning av det stundande EU-valet har deras Europaregion lanserat kampanjen Be Bothered som handlar om just detta. Bland annat har EU-valskandidater från alla länder möjlighet att skriva på ett upprop.
Hittills har bara 9 av de svenska kandidaterna gjort det. Det är extremt svagt! Som jämförelse kan nämnas att 32 danska politiker undertecknat. Jag är ändå någorlunda stolt över att tre av oss är centerpartister (jag, Marie och Abir). Ytterligare tre är folkpartister. De "rödgröna" representeras så här långt av ett namn.
Jag är också stolt över att centerpartiet som enda parti - vad jag vet - lyfter fram Yogyakartaprinciperna i sin EU-valplattform. Principerna är framtagna av internationella MR-experter och slår fast hur internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter kan appliceras på hbt-rättigheter. Hur svårt ska det egentligen vara...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar