Tjuvjakten ingår delvis i en organiserad brottslighet mot djurlivet, anser förste åklagaren Tore Höviskeland vid den norska ekopolisen. Om den olagliga jakten inte skett skulle de två länderna haft mellan 194 och 305 vargar för två år sedan. I stället var de 153 individer.
- Den olagliga jakten bromsar tillväxten, säger chefsforskare Hans Christian Pedersen.
Dessvärre tror jag inte det finns anledning att betvivla uppgifterna. Samtidigt arbetar regeringen med en rovdjursproposition där förvaltningsjakt förväntas bli tillåten i större utsträckning än idag. För vargstammens del menar jag att avskjutningen måste begränsas till ett absolut minimum. Populationen är fortfarande extremt sårbar och vi har även ett ansvar att leva upp till i förhållande till EU:s art- och habitatdirektiv.
Vargens vara eller inte vara är således inte enbart en nationell angelägenhet. Än mindre är det en fråga förbehållen militanta Värmlandsaktivister, däribland Kurt Borg från Jägarnas Riksförbund. Det enda positiva jag kan komma på att säga om honom är att han åtminstone förefaller ärlig. I en artikel från igår klarar han ut:
- Vansinne! Vi vill inte ha några vargar här, säger Kurt Borg. Inställningen är nollvision.
- Antingen ska vi kunna släppa ut våra hundar på jakt, eller också kan vi det inte. Går det inte att leva med vargarna på det sättet, så ska de bort. Det här är beslut som tas i varje enskilt distrikt, säger Kurt Borg.
För egen del hävdar jag med dårens envishet att den biologiska mångfalden är en rikedom som vi ska vara oerhört rädda om. Låt samexistens bli nyckelordet. Inte utrotning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar