måndag 25 maj 2009

10 år av stolthet

25 maj 1999. Jag har faktiskt ett datum på det. Dagen då jag slutligen kom ut inför mig själv efter åratal av självförnekelse. Det innebär att jag idag kan se tillbaka på 10 år av kärlek, trygghet och stolthet. Vilken fantastisk känsla! Jag vill också rikta en tacksamhetens tanke till er som fanns i min närhet vid den tidpunkten. Ni vet själva vilka ni är!

År 2000 läste jag på nu nedläggningshotade (SKAM!) Försvarshögskolan och fick möjlighet att skriva en uppsats om situationen för homosexuella i Försvarsmakten. Den blev på många sätt startskottet också för försvarets "komma ut-process". En dag som denna vill jag passa på att dela med mig av inledningen till det förord som jag då skrev:

"För ganska exakt ett år insåg jag slutgiltigt att jag vill leva mitt liv tillsammans med en annan man. Min inre process hade då tagit mer än 10 år. Dessa år sammanfaller i allt väsentligt med de år jag tjänstgjort i Flygvapnet. Så här i efterhand kan jag med visst vemod konstatera, att denna känslomässiga förvirring, detta vacuum, på olika sätt påverkat mitt sätt att vara, såväl privat som i mitt arbete. Så tydligt har jag emellertid inte alltid sett det.

För mig blev det naturligt att berätta för min omgivning. Först familjen och vännerna, sedan i en allt större krets. Några får kanske veta först nu. Jag respekterar att många av er behöver tid att vänja er vid tanken – Krister är bög! Det som numera är naturligt och odramatiskt för mig, kan vara främmande och skrämmande för andra. Jag hoppas givetvis på respekt för den jag är, men inser samtidigt att tiden måste få ha sin gång. Den tiden har vi.

Arbetet med den här studien har varit oerhört berikande. Givetvis också en smula nervöst och inte utan inslag av prestationsångest, men framförallt alltså givande. Den stora drivkraften har utan tvekan varit känslan av att faktiskt kunna göra en insats för andra. Måhända ack så liten, men ändå. Vi är många, vi homosexuella inom försvaret, och vi har hittills varit väldigt osynliga. Både inför varandra och för vår omgivning. Kan jag genom detta arbete medverka till en större vakenhet och öppnare attityd inom Försvarsmakten så har jag nått mitt mål. Därmed inte sagt att resan då slutar. Tvärtom."


Avslutningsvis skickar jag många varma grattiskramar till Bror som minsann fyller 40 idag! Ha ett underbart trevligt födelsedagsfirande i Norge!!

4 kommentarer:

Anders Eriksson sa...

Grattis, antar jag att man får säga. Dina 10 år har varit betydelsefulla inte bara för dig, utan för många andra inom Försvarsmakten.

Hoppas att du har det bra i Afghanistan!

Anonym sa...

Stort grattis. Alla milstolpar bör firas. I synnerhet om de krävt extra mod och inneburit ett bättre liv. Så jag hoppas att du kan fira lite fast du är i Afghanistan och långt från nära och kära.

Lars sa...

Glömmer inte den dagen!
Mitt roliga leende, och din min när jag sa att jag är likadan!

Kram vännen!

Hälsningar
Lasse

Anna sa...

Stor kram! Vi minns!
/Anna