Naivt och ansvarslöst

Thage G. Peterson och Anders Ferm, båda s-märkta föredettingar, fortsätter sitt krypskytte på den svenska truppinsatsen i Afghanistan. Det är naturligtvis deras fulla rätt som opinionsbildare men jag tycker att något mer av nyans och saklighet vore klädsamt. I stället går man på i ullstrumporna:

Men Sverige är i Afghanistan av rent militära skäl. Sverige deltar i en krigsinsats. Vi har inga fredsbevarande trupper i Afghanistan. De svenska soldaterna är fredsframtvingande stridsutrustade soldater för strid. De är beredda att döda.

Herrar Peterson & Ferm utelämnar lika effektivt som medvetet två väsentliga grundfakta:

1. Vår militära närvaro bygger på en resolution i FN:s säkerhetsråd och är därmed fullt folkrättsligt förankrad. Att soldater - som en sista utväg - är beredda att döda ligger i något av sakens natur.

2. Sveriges insats i Afghanistan är i allra högsta grad militär OCH CIVIL. Genom SIDA satsas ca 500 miljoner kronor i bistånd under 2009 varav en femtedel går till det område i norra Afghanistan som Sverige och Finland har säkerhetsansvar för. Det är betydande medel.

Den nakna sanningen är att det inte finns något antingen eller. De militära och civila komponenterna förutsätter varandra för att skapa möjlighet till långsiktig fred och utveckling. Peterson & Ferms "dags-att-lägga-benen-på-ryggen-slutsats" är både naiv och ansvarslös.

Vidare skriver man: Kriget i Afghanistan är ett misslyckande. Kriget har inte löst några problem, bara skapat nya. Läget i landet är nu värre än när kriget började.

Sant är att striden för ett fritt och självständigt Afghanistan är långt ifrån vunnen. Men jag vågar ändå påstå att livet för genomsnittsafghanen är rätt mycket bättre idag än under Talibanregimen (d v s den förkrigstid som Peterson och Ferm romantiserar kring). Inte minst återspeglas det i att betydligt fler kan gå i skola och har tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Det gäller även flickor och kvinnor.

Återigen; vi finns här med ett FN-mandat i ryggen och med ett tydligt uppdrag att stötta den afghanska regeringen i säkerhets- och återuppbyggnadsarbetet. Om detta vill Peterson och Ferm att vi ska folkomrösta. Det är fullständigt befängt. Tänk om herrarna kunde använda något av sin energi till att i stället mobilisera stöd för våra soldater i utlandstjänst. Men det är väl att hoppas för mycket av en före detta försvarsminister...?