Vem hotar vem?

I dagens DN hävdas att våra stora rovdjur nu blivit för många och därmed utgör ett allvarligt hot mot rennäringen. Jag har den största respekt för den inneboende konflikt som ligger i detta. De renskötande samerna utgör den enskilda grupp som drabbas hårdast av rovdjurens liv. För detta ska de självklart kompenseras.

Min utgångspunkt är ändå att det större och överordnade värdet måste vara att främja en biologisk mångfald. I det ligger betydelsen av livskraftiga rovdjursstammar. Fakta är att samtliga stora rovdjur (förutom kungsörnen) idag är rödlistade i Sverige. Det innebär att de är hotade i någon mening. Så här ser det ut i den artdatabank som fastställs av Naturvårdsverket:

Varg - Akut hotad
Järv - Starkt hotad

Lodjur - Sårbar

Brunbjörn - Missgynnad

På onsdag ska just Naturvårdsverket presentera vad man kommit fram till avseende tre särskilda regeringsuppdrag:

1. Modell för ökad regional förvaltning av stora rovdjur
2. Stärka vargens genetiska status, samt
3. Jakt (utöver skyddsjakt) på varg och järv

.

Det ska bli spännande att se vilka slutsatser myndigheten landat i. Senare i vår kommer regeringen lägga fram sin rovdjursproposition. Jag har stora förväntningar på att ansvariga centerministrar hittar en sund balans. Den högljuddhet och skrämselpropaganda som präglar en del särintresses argumentation får inte omsättas till politik. Samexistens är nyckelordet.