Mångfald och vänskap i norr

Norrbotten är ett spännande län. Igår tog man ett grepp om mångfald som en tillväxtförutsättning vid ett mycket välbesökt After Work-samtal på Kulturens Hus i Luleå. Bland inspiratörerna fanns Nyamko Sabuni samt ett helt knippe lokala politiker. Klart intressant!

Jag är kvar i norr och lägger nu resten av helgen i min gode vän Magnus händer. Klockan 09.55 ska jag vara rustad för utomhusaktiviteter. Mer än så vet jag inte...

Tryggare barn

Idag är jag stolt! Min kära Kusin har länge drivit opinion mot gromning och nu föreslår regeringen att det ska bli straffbart att söka kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte.

Det är alldeles utmärkt. Såväl flickor och pojkar som deras föräldrar har rätt att känna sig trygga på nätet. Och kontaktsökande pedofiler förtjänar att skaka galler.

Kvinnor är också människor

"Världen måste börja agera. Det går inte att gömma sig i en fortsatt öronbedövande tystnad om vad de som varit där kallar helvetet på jorden. Kvinnor är också människor."

Orden är Katrine Kielos på ledarplats i dagens Aftonbladet. Artikeln bör och kan läsas i sin helhet här.

I sin makabra ytterlighet ger det också en viss inblick i hur 2009 kommer se ut för min del. I måndags påbörjade jag förberedelserna inför kommande mission i Afghanistan där jag ska tjänstgöra som Gender Advisor. FN-resolutionerna 1325 (om kvinnor, fred och säkerhet) och 1820 (som nämns i krönikan) är därmed mina ledstjärnor.

Makabert eller ej. Men jag ser verkligen fram emot att få göra nytta på riktigt!

Diskrimineringsdravel

I förmiddags träffade jag ett hundratal elever på Björknäsgymnasiet i Boden. Vi hade ett bra samtal om hbt-frågor, mänskliga rättigheter och fördomar. Den typen av möten känns alltid lika stimulerande.

Jag konstaterar också att de ungdomar jag mötte var oändligt mycket mer verklighetsförankrade och reflekterade än dagens debattörer på Sidan 4 i Expressen. Herrar Rennerfeldt och Eriksson hävdar där i ytterst raljant ton att det utvecklats någon slags överkänslig diskrimineringskultur i Sverige. Maciej Zarembas artikelserie "Först kränkt vinner" från i våras framstår jämförelsevis som ett under av saklighet och analys. Och det vill inte säga lite...

R & E skriver bland annat:

"Diskrimineringskulturen ger olika grupper grund för att hävda sin särställning utifrån den offerroll som ges dem. Den ena gruppen kan hävda att man är mer skyddsvärd än den andra och att man upplever sig mer kränkt än någon annan. Intoleransen frodas och anspråken på omgivningens anpassning blir närmast omåttliga."

Intressant. Rätten till icke-diskriminering är en grundläggande mänsklig rättighet, stadfäst redan i FN:s allmänna förklaring för de mänskliga rättigheterna från 1948. Denna rätt till likvärdig behandling reduceras av skribenterna till "att hävda sin särställning". Det gör mig ledsen, trött och arg.

Herrarnas blåögdhet är häpnadsväckande. Att förneka förekomsten av strukturell diskriminering är synonymt med att förneka att kvinnor tjänar mindre än män, att Mustaffa har sämre chans än Magnus att kallas till anställningsintervju eller att många homosexuella fortfarande inte vågar vara öppna med sin sexuella läggning på grund av rädsla för omgivningens reaktioner.

Till detta kommer mer öppen form av främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism, det vill säga de fenomen som ger syre åt bland annat Sverigedemokraterna. Även inför detta tycks R & E både blunda och hålla för öronen. Det är väl enklast så. Då slipper man ju rannsaka sig själv.

För Europa i tiden

SvD:s Göran Eriksson gör idag en intressant analys av hur delar av det politiska etablissemanget går i uppenbar otakt med svenskarnas allt mer positiva inställning till EU. Inte minst gäller det sossarna - som ju toppar sin EU-valsedel med Marita Ulvskog! - och i viss mån även moderaterna.

För mig är det självklart att bejaka och fördjupa EU-samarbetet. Jag är också stolt över att tillhöra ett centerparti som förmått att hänga med i utvecklingen. Allt EU gör idag är förstås inte bra. Det finns behov av att arbeta bort en del byråkratisk klåfingrighet. Men ska vi kunna förändra detta och på allvar axla de verkliga utmaningarna kan vi inte ha försvaret av nationella intressen som utgångspunkt för varje diskussion. Låt oss därför välja parlamentariker den 7 juni som har visioner och faktiskt tror på det projekt man vill bli en del av!

Från mjölk till vin

Ny vd för Systembolaget blir Magdalena Gerger som närmast kommer från Arla.

Ja, tack! Jag uppskattar att regeringen utser ännu en kvinna till ett statligt toppjobb. Må det också bli en föraning om att vi snart kan få se en flaska vitt i kyldisken på ICA!

Falis fredagstips

Efterlängtat? Ingen aning... Men här är i alla fall mina små fredagstips tillbaks efter tre veckors Sydafrikapaus. Jag passar också på att tillönska en riktigt skön helg!

Mellanöstern-tips
Kloke Magnus Andersson skriver idag på Politikerbloggen om varför CUF inte medverkar i dagens ljusmanifestation till stöd för Israel. Jag delar till fullo hans syn. Vill vi på något sätt medverka till en konstruktiv lösning på Mellanösternkonflikten går det inte att ensidigt ta ställning för någondera parten.

Udda-meny-tips
Blodpalt och Gin & Tonic tillhör kanske inte de mest kända kulinariska kombinationerna... Med all rätt, ska kanske tilläggas. Likväl kommer upplevelsen sannolikt drabba mig då jag nästa vecka besöker goda vänner i Luleå. Det är liksom tradition även om jag lyckats klara mig undan i bra många år nu. Kanske något för fler att testa?

Nostalgimusik-tips
Från GT är steget inte långt till en flygplansfåtölj. Mitt i natten, någonstans över Centralafrika och med drinken sedan länge uppdrucken, tonade följande lilla trudelutt fram ur Mp3-spelaren. Och jag har inte lyckats få den ur huvudet än... Gladpop när det är som bäst och samtidigt en påminnelse om att melodifestivalspektaklet snart drar igång!

En gammal moderat

"Jag är fortsatt starkt kritisk mot kvotering både inom föräldraförsäkringen som när det gäller bolagsstyrelser. Däremot är jag för en fortsatt könskvotering av äktenskapet."

Samme man på samma blogg:

"Det finns nu en uppenbar risk inom de 'nya moderaterna' att ledamöterna drabbas av en ny form av anpasslighet. I sin iver att vinna gillande så föreslår man förändringar utan att tänka igenom vilka konsekvenser det får för dem som vi är satta att representera."

Uppenbarligen anser han sig inte representera bland annat homosexuella och det är möjligen insiktsfullt. Men framförallt är jag nyfiken på vilka fruktansvärda konsekvenser det är som förutspås...

Din ledamot i riksdagen?

Mankell fabulerar

På måndag smygstartas mina Afghanistanförberedelser. En stor del av befälen vid FS17 samlas då i Boden för lagutveckling och genomgångar. Bortsett från Norrlandskylan ser jag enbart fram emot allt det som väntar.

Henning Mankell förefaller inte lika entusiastisk. Tidigare i veckan gjorde han ett debattinlägg i Expressen som - märkligt nog - har passerat ganska obemärkt. Mankell glider på sanningen (medvetet eller av okunskap?) och fixeringen vid dödandet löper som en röd tråd genom fabulerandet. Han skriver bland annat:

"Men att Sverige i dag skickar unga män till Afghanistan för att dom ska dödas är inte bara en fråga om en uppföljning av en tradition. Det finns också ett nytt inslag. Att Sverige under FN:s mandat har haft soldater i Kongo eller på Balkan är en sak (...) inte som nu, trupp som ska kunna sättas in i direkt krigföring. Då måste vi gå tillbaks till 1809. (...) Nu 200 år senare ska vi alltså se svenska unga män skjutas i bitar i Afghanistan."

Först och främst: Tillvaron i ett konfliktområde är inte riskfri. Förluster har skett och kommer att ske. Det är den nakna sanningen. Men vi är inte där FÖR ATT dödas eller döda. Vi är där för att, i nära samverkan med civila aktörer, bidra till en återuppbyggnad av landet. I detta sammanhang är den militära närvaron bara ett medel - men ett helt nödvändigt sådant - för att skapa den relativa säkerhet som krävs för att andra ska kunna verka. Och oavsett vad Mankell antyder så bygger Sveriges insats fullt ut på ett FN-mandat.

Det riktigt grova övertrampet sparar deckarförfattaren ändå till sist:

"... den undergång som nu hotar det afghanska folket. Bland annat med svenska vapen riktade mot kvinnor och barn..."

Mankell borde veta bättre än att publicera dylikt skitsnack. Det är insinuant, ignorant och direkt kränkande. Våra soldater i utlandsstyrkan förtjänar respekt och stöd. Inte förtäckta anklagelser om att de skulle hota kvinnor och barn. Mankell gör nog bäst i att lägga sin energi på en ny Wallanderhistoria. Den ska jag för övrigt gärna läsa. Måhända i Afghanistan.

Avslutningsvis jag också upplysa herr Mankell om att både män och kvinnor tjänstgör i det svenska försvaret sedan 30 år tillbaka.

Nu är det nära...!

Idag har tre av regeringspartierna lagt fram en gemensam motion om könsneutral äktenskapslagstiftning. Kristdemokraterna tillåts därmed inte få vetorätt. Det är synnerligen välkommet!

Från svd.se:

"Jag och många med mig ser fram emot att få gå på bröllop i sommar där kärleken står i fokus och inte könet, sa Centerns Annika Qarlsson på en pressträff."

Jag välkomnar också att den röd-gröna oppositionen, som sedan tidigare presenterat ett likartat förslag, slår an en mycket konstruktiv ton. Därmed bör förutsättningarna vara goda för att vi den 1 maj blir det sjunde landet i världen som inför en inkluderande äktenskapslagstiftning!

Må alliansfriheten vila i frid

Nu är det ett par år sedan jag deltog vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen senast och det är inte utan att det kliar lite i fingrarna... "Alla" är ju där och utspelen många.

Igår drog folkpartiledaren en lans för en återgång till ett starkare militärt försvar. Principiellt har jag ingenting emot det, givet att det hänger ihop i ett begåvat säkerhetspolitiskt sammanhang. Och det är där som jag känner en tveksamhet inför Björklunds retorik - såväl till innehåll som dess tidsmässiga tajmning. CUF-ordföranden Magnus Andersson beskriver det som"det mest populistiska talet som någon genomfört här på Folk och Försvar". Utifrån mediarapporteringen är jag beredd att hålla med honom.

Senare deltog Magnus i en panelsdiskussion om framtida försvars- och säkerhetspolitik. Liksom jag förordar han ett betydligt fördjupat samarbete med andra länder. Våra nordiska grannar ligger nära till hands men även EU är förstås en viktig och logisk arena. Till det måste vi våga öppna upp för en seriös diskussion om medlemskap i NATO (på den punkten är vi överens med Björklund).

Den viktiga insikten är att morgondagens försvar inte kan bygga på gårdagens lösningar. Återställare är inte medicinen. Ytterst få länder klarar att försvara sig själva i varje upptänklig situation. Det är inte heller särskilt kostnadseffektivt att ens försöka.

Låt oss därför tacka av den neutralitet och alliansfrihet som tjänat oss väl under tidigare århundranden. Och därefter låta den vila i frid.

A moment of Hope!

Nu är han äntligen nummer 44. Som så många andra följer jag Barack Hussein Obamas installation på TV och det är riktigt, riktigt stort.

Just hemkommen från Sydafrika har jag av lätt insedda skäl mest följt internationella skeenden de senaste tre veckorna. Inte minst den afrikanska kontinenten rymmer gigantiska utmaningar som vi alla måste ta gemensamt ansvar för. Vanstyret i Zimbabwe måste få ett slut. Dödandet och de systematiska våldtäkterna i bland annat Kongo och Darfur likaså.

Sydafrika i sig själv har också en spännande vår framför sig med de nationella val som väntar. ANC-ledaren Jacob Zuma kämpar för sin politiska överlevnad då det nu står klart att han sannolikt åter kommer åtalas för korruption. Å ena sidan är han något av en ”man av folket”, å andra sidan riskerar han att allvarligt skada presidentämbetet (givet att ANC vinner valet) och landets anseende i världen. To be continued…

Entusiasmen inför Obamas tillträde gjorde sig i alla fall dagligt påmind. Att han har rötter i Kenya gör att han ses som en av de egna. USA:s nya president sprider tveklöst hopp och ljus också över Afrika!

Gästblogg: Black mamba - inte bara en kondom

Gårdagen började okristligt tidigt (07.15) med en ilsken väckningssignal. Planen är en dryg timmes power walk före frukost. Frisk morgonluft gör susen för själen!

Jag hann inte så långt bort på gatan utanför vårt guesthouse innan jag träffar på en granne hållandes i en lång pinne – med en orm på… Han berättade upphetsat att han hittat denna Black mamba (en av världens farligaste ormar) i sin trädgård. Och eftersom St Lucia ändå ligger i ett naturområde på FN:s världsarvslista ska självfallet ormen förflyttas i säkerhet till närmaste skogsområde.

Väl vid närmaste skogsområde så står vi både på gräset och tittar på detta fascinerande djur på pinnen. Mannen som håller i pinnen ska precis till att släppa ormen i kanten mellan det klippta gräset och det höga gräset strax intill när något reser sig precis framför oss. Och det reser sig ganska högt innan jag fattar vad det är.

Jag är livrädd för ormar, men eftersom mannen med ormplockarpinnen verkar trygg och stabil känner jag bara en hög puls och fascination. När han då börjar skrika ”Turn around!” sprider sig rädslan i kroppen och jag vänder mig om, samtidigt som han högljutt berättar att det där vi just såg var en Spottkobra – och den var stor. Han hade aldrig sett en så stor och huvudet var i storleksordningen som min hand. Kanske liten för en människa, men stor för en kobra…

Lite omtumlad, en dryg timme senare, berättar jag om händelsen vid frukostbordet. Krister, som valt en annan morgonrunda, har missat allt! Lokalbefolkningen ryggar tillbaka och beskriver samtidigt att det är otroligt ovanligt att vi människor får se ormar ute i naturen. Det känns tryggt!

Före lunch bestämmer vi oss för att gå en markerad gångstig i naturreservatet (se tidigare blogginlägg) runt knuten. Denna gång för oss stigmarkeringarna in i en svårtillgänglig skog med sikte på havet och de stora höga sanddynerna. Någonstans mitt i den snåriga skogen blir vi båda plötsligt medvetna om att något måste röra sig ovanför våra huvuden. Inga apor hördes eller syntes till, men löv från trädet föll ner och det var trots allt vindstilla. Vi vänder oss om och ser då en orm på en gren alldeles ovanför stigen där vi gått. Den slingrar sig i ganska rask takt uppåt i trädet, och den verkar aldrig ta slut. Vi bedömer att den är drygt 2,5 m lång, smalt huvud och något brungrön med en gul ton. Giftig? Art? Ingen aning…

Väl hemma igen berättar vi för en storögd skara personal om vårt äventyr. Ormarna finns skrämmande nära – och säkert har de legat och solat vid poolkanten i trädgården precis som vi gjort de senaste dagarna. Men utan att vi har sett dem. Som tur är så är de oftast räddare för oss än vad vi är för dem…

Daniel Hjalmarsson
St Lucia, Sydafrika

Beach and hippos

Dagen inleddes med bad i Indiska Oceanen. Stranden här i St Lucia är fantastisk, man är nästan ensam och temperaturen i havet klart över 25 grader. Helt underbart!!

Stärkta av detta bestämde vi oss för en promenad i naturreservatet strax utanför byn. Utrustade med karta, kikare och kamera stötte vi så småningom på följande skylt:



Så vad göra? Vi fortsatte förstås. Om än aningen mer vaksamma...



Efter ytterligare en kvart närmar vi oss estuaryn och får verkligen lön för vår möda. Spåret ovan är från en flodhäst. Nedan har ni mig vid vattenkanten med en grupp flodhästar liggande bara ca 20-25 meter ut i vattnet. Inga stängsel eller något annat som håller oss åtskilda... Bara vildmark. Och en otroligt häftig upplevelse!



Någon minut senare tuffade turbåten (som vi åkte med i måndags) förbi utanför. Vågar man gissa att inte bara flodhästar hamnade på bild...?

En investering för framtiden?

Egentligen är det ganska galet... Men denna lägenhet/townhouse har vi blivit klart charmade av och överväger att lägga ett bud på. Den ligger i centrala St Lucia men ändå lite avskilt, har mycket nära till gemensam pool och estuaryn där bland annat flodhästarna håller till är inte mycket mer än en minuts promenad bort.

3 rum och kök och en härlig rymd med högt i tak (bilden luras lite där). Viss renovering krävs men det får i så fall ingå i kalkylen. Det blir onekligen till att tala allvar med banken när vi kommit hem - men ännu är det några dagar av underbar avkoppling kvar!

St Lucia update

Vi är nu framme i St Lucia som ligger i naturreservatet iSimangaliso Wetlands Park. Det är ett våtmarksområde som finns på FN:s världsarvslista och där flodhästar och krokodiler anpassat sig till ett liv i bräckt vatten. Vi har dem direkt inpå knutarna men har hittills fått nöja oss med att se spåren efter dem.

En värmebölja har präglat de senaste dagarnas akiviteter. Temperaturen har legat stadigt över 35 grader. Jag har njutit och suttit i solen, Daniel har pustat och mest hållit sig under parasollen. Men idag är vi båda ute ur skuggorna då det är en aning svalare och ett lätt regn hänger i luften. Det ger bland annat finfin möjlighet till att spana på utbudet av lägenheter till salu...

För övrigt lyser leoparden fortfarande med sin frånvaro. Det är tur att vi har en dryg vecka kvar här nere!

En annorlunda kärlek

Jag älskar Afrika. Det finns en värme, puls och livsglädje som är svår att beskriva för den som inte varit här. Dagens bild från South Beach i Durban får i någon mån symbolisera vad jag menar. För mig är detta det åttonde besöket på denna fantastiska kontinent (varav det femte i Sydafrika) och jag kommer garanterat tillbaka många gånger än!

Imorgon lämnar vi storstadslivet - som framförallt inneburit mängder av god mat, dryck och shopping - och rattar hyrbilen norrut. Förhoppningsvis på rätt sida av vägen... Planen är att följa The Battlefield Route till Piet Retief för övernattning. Därifrån åker vi vidare till Tembe Elephant Park där vi stannar i två dygn. Sedan vidare till ett av paradisen på jorden; St Lucia Wetlands.

Jag hoppas förstås få se leopard den här gången. Den skyggaste av The big five gäckar mig fortfarande... Självklart ser jag också fram emot att återse Monica, värdinnan på Avalone Guesthouse, där vi än en gång hyrt in oss de sista (10) dygnen på semestern. Det bör bli hur trevligt som helst!

Återstår att se när jag har möjlighet att återkomma här nästa gång. Till dess - TAKE CARE!

Sorg och lyx i Sydafrika

Sydafrika är i sorg. En av apartheidregimens första och främsta motståndare har gått ur tiden. 91 år gammal avled Helen Suzman under gårdagen. Hennes livsgärning är värd all beundran.

Själva ägnade vi gårdagen åt besök på uShaka Marine World i Durban. Det innebar en härlig mix av vattenlek, fantasifulla akvarier, suverän delfinshow och engagerande budskap kring vikten av att säkra ett fortsatt liv i havet. Och till detta kan vi alla bidra.

Allt detta avslutades sedan med middag på Ocean Basket där kära sambon valde att inmundiga 12 kingprawns. Hans belåtenhet går inte att ta miste på, eller hur...? Idag har vi bytt hotell och checkat in på Hilton. Lite lyx måste man ju också unna sig!