Riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c) gav sig igår in i kompromissdebatten om könsneutrala äktenskap. Jag delar inte min partikamrats analys och har därför skrivit ett brev till honom som jag också väljer att återge här:
Hej Staffan!
Ordens makt är stor. Jag håller således inte med om att det vore en rimlig uppoffring att kompromissa bort ordet äktenskap, mot bakgrund av hur lagförslaget i övrigt ser ut. Den springande punkten är att religiösa samfund fortfarande ges möjlighet till vigselrätt, vilket alltså handlar om myndighetsutövning. Att då samtidigt ge dem tolkningsföreträdet till ordet "äktenskap" (underförstått; det kommer förbehållas en man och en kvinna) blir, enligt mitt sätt att se det, att legitimera fortsatt särbehandling.
Att partnerskapslagen idag upplevs förlegad handlar ju till stor del om just ord och symbolik. Efter det att samkönade par fick möjlighet att prövas som adoptivföräldrar är de juridiska skillnaderna mellan äktenskap och partnerskap i princip borta. Men vår drivkraft är att vi inte vill ha en lagstiftning och/eller en terminolgi som signalerar ett A- och ett B-lag. Det bör vara vägledande också för den här diskussionen.
Vidare anser jag att argument som tar sin utgångspunkt i tradition och "hävdvunnen rätt" faller rätt platt. Du hänvisar också till att ordet äktenskap "per defintion har begränsningar". Jag menar att det är lagstiftarens både rättighet och skyldighet att medverka till omtolkning av begrepp så att de harmonierar med den tid vi lever i. Det gäller alla andra samhällsområden och måste även gälla här. Argumentation utifrån religiös övertygelse kan aldrig heller tillåtas få tolkningsföreträde i en modern demokrati. Jag tycker också det är värt att påpeka att beredningsprocessen på intet sätt präglats av kompromisslöshet. Tvärtom. Regnér gjorde ett grannlaga utredningsarbete och remissrundan har varit generös. Därigenom har jämkningarna gjorts. Bland annat har samfunden gåtts till mötes genom att det blir möjligt för enskilda religiösa företrädare att även fortsättningsvis avstå från att viga samkönade par.
Avslutningsvis: Ytterst handlar en könsneutral äktenskapslagstiftning om grundläggande mänskliga rättigheter. Låt oss inte för en sekund få det att framstå som om vi är beredda att kompromissa med så fundamentala värden. Religionsfrihet innebär INTE frihet att diskriminera, vare sig direkt eller indirekt - och allra minst i statens namn. Jag vill inte se mitt parti vackla i denna fråga!
Vänliga hälsningar,
Krister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar