"Giftermål" eller "äktenskap"? Spelar ordvalet någon roll? Ja, uppenbart är det så eftersom denna kompromissdiskussion just nu förs i regeringskansliet. Allt för att säkra en proposition om könsneutrala äktenskap (om det nu får kallas så...?).
Syftet må vara gott. En ickedsikriminerande lagstiftning är det överordnade målet. Likväl är det här en typ av fråga som lämpar sig sällsynt illa för förhandling och kompromiss. Menar man allvar med alla människors lika rättigheter - även när det gäller sexuell läggning - då ska man inte börja trixa med ord.
Motståndarsidans utgångspunkt är förstås att få tolkningsföreträde till ordet "äktenskap" och därmed utläsa det som ett förbund mellan man och kvinna. Kort sagt; man vill fortsätta att göra skillnad. Även om det inte får någon juridisk betydelse, utan enbart retorisk, så vore det en synnerligen olycklig signaleffekt.
Enligt min mening har Sverige också ett vidare ansvar. Vi betraktas som ett föregångsland när det gäller hbt-personers rättigheter. Det gäller i Europa och det gäller i världen. I flertalet länder är partnerskap för homosexuella fortfarande en utopi och bara i sex länder (Kanada, Sydafrika, Spanien, Holland, Belgien och Norge) är det möjligt att ingå samkönade äktenskap. Att nationen Sverige vacklar och snubblar på orden kommer enbart ge näring åt de religiösa krafter som håller emot en hbt-vänlig utveckling i vår omvärld.
I grunden vore lösningen att frikoppla stat och religion när det gäller att förrätta vigslar - oavsett kön på de som gifter sig. Om detta har jag bloggat tidigare. Men nu är vi inte där. Då är den enda rimliga lösningen att följa det utredningsförslag som finns och som dessutom remissbehandlats grundligt.
Jag vädjar därför till kloka alliansvänner, bl a Johan Linander (c), att inte falla till föga för kristdemokratisk ultimatumtaktik. Våga vara ideologiskt trogna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar