Gästblogg: Dagens I-landsproblem – mättad mage

Hur många har inte sprungit in på en Pressbyrån eller en 7-eleven med andan i halsen, endast ett par minuter tillgodo innan tågets avgång? Man gör en snabb kalkyl: sallad eller smörgås, mycket eller lite hungrig, många eller få kolhydrater, svindyr eller dyr mat. Allt ska gå snabbt.

Varför handlar man då på Pressbyrån eller 7-eleven över huvud taget?
Svar: Maten ombord på SJ smakar skit redan i munnen.

Vad har man att välja mellan? Pastasallad i alla möjliga och omöjliga kombinationer, bulgur i ytterligare några varianter. Sen finns det självklart grönsallader. Även mackor på längden och tvären – samt i alla geometriska varianter, trekanter, fyrkanter, runda… Alla med olika fantasifulla (?!) pålägg.

Ofta vill man ha något att dricka till maten, oavsett om detta mål mat kommer att utgöra lunch eller middag. Har man tur(?) finns det färdiga menyer som förenklar för kunden: en sallad + dricka (samtliga på bild i kyldisken) för totalt 63 kr.

Bra. Man tar en sallad som ser ut som den på bilden och en dricka, Väl framme vid kassan framgår det att alltsamman kostade 79 kr. Hur kommer det sig? Menyn omfattar sallad, vilket tydligen innebär att sallad med pyttesmå räkor och trötta kräftstjärtar inte räknas – eller sallad med mozzarella för den delen.

Men det borde väl vi som konsumenter kunna räkna ut själva. Eller? Och dricka, det är inte lika enkelt som man kan tro. Det är en Loka på bilden, och den är tydligen naturell. Tar man en med citronsmak är det bara att punga ut med 16 kr i straffavgift. Även om Loka naturell är slut i kyldisken. Då ska vi inte ens tala om att byta Lokan mot en Bonaqua…

Vad göra? Ska man börja ifrågasätta prissättningen, vilket kan få följder för många bakomvarande kunder och deras missade tåg, eller ska man bita ihop och betala 16 kr mer än vad man tänkt? Många gör som jag – morrar lite invärtes och betalar.
Vinnare: Pressbyrån.

Egentligen är inte 7-eleven ett dugg bättre. Någon som har försökt tota ihop en frukostmeny en tidig resmorgon? ”En kaffe +juice + fralla och du får en morgontidning på köpet". Vilket kanonerbjudande (för den som inte får kaffeavkoket på SJ gratis vill säga). Man tar en fralla, en juice som den på bilden och en liten kaffe (för det är säkert den minsta varianten som ingår, det är nämligen inte så tydligt på menykartan).

Men se, den gubben går inte. Det är inte DEN frallan som ingår i menyn, eller inte DEN juicen… och simsalabim har man betalt fullt pris för allt. Endera var det skinkfrallan som inte var godkänd, eller så var det ostfrallan - eller handlade det om med/utan fullkorn? Var det fyrkantig eller rund juiceförpackning av samma varumärke? Bara apelsin, eller räknades även äppeljuice? Latte? Ja, vem vet det? Det kanske varierar? Och tidningen som man säkert hade kunnat norpa åt sig gratis på SJ blev helt plötsligt en extrautgift, en slags straffavgift för att man inte förstod menysystemet.

Vad ska man göra? Bråka? Näe, inte före klockan 06.00 på morgonen…
Vinnare: 7-eleven.

Frågan är vad dessa menyerbjudanden ger oss konsumenter, utöver dyrare lunch/middag och dåligt humör?
Svar: kall svampig mättnadskänsla i ett par timmar.
Vinnare: snabbmatstället i nära anslutning till ankomststationen.

Visst är det ett av dagens I-landsproblem. Jag medger detta fullt ut. Men kanske vi trogna (?!) kunder skulle ta och samla oss för en bojkott? Klarar vi det?

Daniel Hjalmarsson,
bitter (!?) skribent med stor smak för tysta och barnfria avdelningar vid tåg- och flygresor.

Nästa gästblogg skulle kunna handla om alla dumma SJ-resenärer som tror att mobiltelefoner av idag saknar inbyggda mikrofoner kombinerat med samma dumma resenärers fulla övertygelse om att vi som sitter i närheten vill veta allt om deras tvättkorg, kylskåpsinnehåll, elaka chefer, korkade assistenter, uppstudsiga ungar, oattraktiva fruar, gårdagskvällens dejt, klienters armsvett, svärmödrars bittra beteende… Bland annat. De autentiska exemplen ovan härstammar alla från dagens tåg 513 från Stockholm till Jönköping. Och då ska vi strax passera Norrköping...