Reinfeldt valde häromdagen en kreativ och pragmatisk lösning för att slutligen kunna införa det könsneutrala äktenskap som så många av oss längtar efter. Inriktningen är att det ska kunna börja gälla redan från den första maj nästa år.
Kd-frustrationen kring detta är förstås väntad. Men sossarnas sandlådereaktion kan jag bara känna besvikelse över. Att dra regeringens hantering inför KU är löjeväckande. Varför kan vi inte bara glädjas över att den fråga som vi sakpolitiskt är överens om nu får sin lösning?
Nåväl - Bodströms, med fleras, ryggmärgsbeteenden utgör väl någon slags kombination av desperation och ovana av opposition. Men ska man tro den senaste opionionsundersökningen i Expressen så ökar sannolikheten stadigt för att han ska få öva mer på just oppositionsrollen. Som man bäddar får man ligga.
Personligen tror jag dock inte att Bodström kommer stanna kvar i politiken vid en valförlust för vänsterkartellen (om det nu finns en sådan...?). Redan nu verkar ju såväl advokatarbete som författarskap vara av betydligt större intresse än grovjobbet i riksdagen.
2 kommentarer:
Va?
Aha! Du hade inte skrivit klart...
Faktum är att jag blev så arg att jag mailade Bodström efter hans uttalande i Aktuellt (eller om det nu var Rapport) i onsdags. Hur mycket har han själv åstadkommit under sina ganska många år som justitieminister? Han är bara avundsjuk och bitter. Och inte ens snygg längre... ;-)
Skicka en kommentar