Barn behöver kärlek - inte kön

Skratta eller gråta? Det är frågan. Om Göran Hägglund bara vore en kristdemokrat i mängden (?) skulle jag knappast orka reagera. Men nu råkar han också vara både partiledare och socialminister med ansvar för barn- och familjefrågor. Därmed blir gårdagens uttalande om "regnbågsfamiljer" klart allvarligt.

Anders Pihlblad frågar och ministern svarar:

Men ska man avråda homosexuella från att skaffa barn?

- Avråda och avråda. Det är inte förbjudet och det händer. Men jag tror att det bästa för barnen är att växa upp med mamma och pappa. Det är eftersträvansvärt.

"Inte förbjudet - och det händer..." Vilket otroligt korkat och okänsligt sätt att uttrycka sig! Vilka signaler skickar det till de hundratusentals barn som lever med föräldrar av samma kön redan idag? Hägglunds omsorg omfattar uppenbarligen inte alla barn. Han låter i stället egna och andras fördomar styra. 

Barn behöver kärlek. Inte kön. Det är en hyggligt erkänd sanning och på den insikten vilar också den svenska lagstiftningen kring exempelvis adoption. Att Hägglund ifrågasätter såväl gällande lag som existerande, kärleksfulla familjer är minst sagt anmärkningsvärt. Hans agerande skadar regeringen och förstärker onekligen bilden av en allt mer desperat kd-ledning. Det har jag tidigare bloggat om här.