Turerna har varit många och Tolgfors personliga ledarskap kan diskuteras. Men nu ligger i alla fall försvarspropositionen på riksdagens bord. Det är välkommet.
Detta inlägg blir ingen analys i sin helhet. Jag nöjer mig med att göra en snabb, övergripande reflektion kring det som jag uppfattar som den enskilt största utmaningen, nämligen personalförsörjningen.
Vårt framtida försvar ska bemannas på frivillig grund och med stor personalrörlighet. Det är ett oerhört stort steg både från både pliktkonceptet och den tid då de flesta klev in i officersyrket på livstid. Vid sidan av ett i grunden förändrat mindset kommer det krävas betydande insatser
1) för att göra det verkligt attraktivt att jobba i försvaret
2) för att skapa bra karriärväxlingsinstrument när de bästa soldatåren är över.
Jag tror på idén i grunden men känner mig inte helt trygg med kvaliteten i förändringsarbetet. Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar