När Ohly får diktera...

I förmiddags var jag på ett seminarium om förbättrat anhörigstöd för soldater i utlandstjänst. Det var bra och högst välkommet! Starkast intryck gjorde den danska psykologen Rikke Hogsted. Hon har satt barnens perspektiv i fokus och skapat en bok som hjälper till att att förklara och sätta ord på känslor för våra minsta anhöriga. Den har nu köpts in och översatts av Försvarsmakten. Själv hoppas jag kunna testa boken på mina kusinbarn (10 och 7 år) som kommer på besök till helgen.

Samtidigt som seminariet pågick på Armémuseum passade de rödgröna på att presentera sin Afghanistanstrategi. Kontrasten blir onekligen märklig, på gränsen till surrealistisk. Deras vilja att satsa mer på bistånds- och utvecklingsinsatser är inget att säga om. Det är däremot deras naiva - och i mina ögon ansvarslösa - idé om att påbörja en svensk truppminskning redan i början av nästa år för att slutföra den 2013.

Jag har nyligen upplevt verkligheten på nära och håll och vågar påstå att de rödgrönas prognoser är helt orealistiska. Vill vi inte skapa kaos måste ett successivt tillbakadragande styras av den faktiska utvecklingen på marken, inte av Lars Ohly. Nu har man dessvärre valt den omvända ordningen och det är bara att beklaga - å det afghanska folkets vägnar.

Personligen hade jag både hoppats och trott på mer av statsmannaskap från Mona Sahlins sida. Hon är klok och lyssnande och jag har mycket svårt att tro att dagens uppgörelse speglar den känsla hon tog med sig från sin egen Afghanistanvistelse nyligen. Jag kan förstås ha fel men jag tror ändå Mona om mycket bättre än så här.

Som en avslutning på programmet på Armémuseum fick vi en guidad visning av utställningen Fredssoldater. Den har funnits där i ungefär ett år och uppdateras ständigt. Vårt land en stolt tradition att leva upp till, delvis obekant för svenskar i allmänhet. Jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har vägarna förbi huvudstaden! Men Lars Ohly har förmodligen inte varit där, på samma sätt som han inte satt sin fot i Afghanistan...



Läs gärna även hur Wiseman, Staffan Danielsson och Kerstin Lundgren kommenterar det rödgröna beskedet.

Ett valresultat

Opinionsmätningar och spekulationer duggar tätt och här kommer ytterligare en; från Falis Opinion. Den bygger på intervju med en (1) person och den statistiska säkerheten är obefintlig. Hur som. Så här tror jag att utfallet blir i riksdagsvalet om 25 dagar:

Centerpartiet 7,0%
Folkpartiet 7,0%
Kristdemokraterna 5,0%
Miljöpartiet 9,0%
Moderaterna 30,5%
Socialdemokraterna 29,5%
Vänsterpartiet 5,5%

Sverigedemokraterna 3,5%

Det här skulle ge Alliansen 49,5% av rösterna och de rödgröna 44,0%. SD klarar inte spärren. Den 19:e vet vi lite mera säkert hur det går...

En klok general

Jag har en klok chef. Det här är ett utdrag ur hans senaste nyhetsbrev till Flygvapnets personal:

Försvarsmaktsledningen har besökt PRIDE och FM deltog som vanligt för att sprida information om HBT-arbetet inom FM. Jag var där under onsdagen och fick möjlighet att prata med ”eldsjälarna” som var i full färd med att sätta upp arrangemanget. Det var intressant och bra. Det som gjorde mest intryck var en diskussion jag hade med en kvinnlig värnpliktig från LSS. Härligt att träffa unga människor som med självförtroende och saklighet vågar diskutera svåra frågor. LSS fick mycket beröm för det sätt som HBT-frågor hanteras med de värnpliktiga. Bra. Förra året var jag på PRIDE tillsammans med Micael Bydén men i år fick han inte ihop familjens semesterplanering med PRIDE.

Jag fick en fråga av en bekant varför jag gick till PRIDE. En bra fråga eftersom svaret kräver en tanke. Jag gick till PRIDE för att det är en viktig signaleffekt att vi chefer är där för att markera att FM arbetar med dessa frågor. Jag gick också på PRIDE för att jag har som utgångspunkt att värna om minoriteter. HBT-personer är en minoritet. Alla enskilda människor är en del av någon minoritet i något avseende. Om vi alla behandlar alla andra med den respekt vi själva vill bli behandlade när vi är minoritet så tror jag vi kommer långt. Dessutom gick jag på PRIDE för att skänka några tankar till en kamrat som för tjugotalet år sedan valde att ta sitt liv för att han inte vågade "komma ut". En situation han kom i p.g.a. omvärldens normer och värderingar. Det är en fullständigt förskräcklig tanke att föreställa sig hans tankar och kval. Jag hoppas vi har kommit lite längre sedan dess.

Jag har genomfört många hbt-föreläsningar för chefer och kollegor genom åren. En fråga återkommer ständigt: "Vad kan jag göra?". Mitt grundsvar har alltid varit att det handlar om att visa var man står. Att göra det tydligt för sin omgivning att han eller hon som vill berätta för mig att han/hon är homo eller bi kommer jag ta emot med öppna famnen och respekt. Det här är ett klockrent exempel på det. Tack, Anders!

Flygvapeninspektörens nyhetsbrev i sin helhet kommer snart kunna läsas här och mitt blogginlägg kring hans Pridebesök finner du här.

Samma skrot och korn

Jag har alltid haft svårt för Thomas Bodströms politikertyp. Det var därför med viss munterhet jag läste GW Perssons krönika i gårdagens Expressen: Bodström har tillsatts på samma politiska meriter som Kim Jong Il.

Inom Alliansen upplever jag att Jan Björklund är lite av samma skrot och korn i termer av medial framtoning. De är båda utpräglade utspels- och attackpolitiker med ödmjukhet som en väl dold egenskap. Det funkar säkert i vissa läger men avsaknaden av reflektion och ideologiskt djup gör att man i alla fall förlorar mig i rappet.

Säkerhetspolitik är ett av de ämnesområden som jag önskar se betydligt mer av i valrörelsen. I gårdagkvällens Agenda gjordes ett försök att debattera Sveriges militära insats i Afghanistan. Men med herrar Björklund och Ohly i vardera ringhörnan försvinner tyvärr nyanserna.

Jag tycker det är synd att Alliansen titt som tätt låter just Björklund fronta i Afghanistanfrågan. Vi har åtminstone tre andra företrädare som skulle göra insatsen mycket större rättvisa. Jag tänker förstås på de ansvariga ministrarna Bildt och Tolgfors men även på Birgitta Ohlsson.

Nåväl; tillbaks till Bodström. Honom kommer vi förstås få se mer utav framgent - inte minst som fånge på fortet i TV4... Däremot noterar jag att han ogärna låter sig drogtestas för Sveriges Radio. Vi gör alla våra val.

Det liberala alternativet

"Att göra burkaförbud, språktest och kortare föräldraledighet för flyktingar till huvudfrågor, fyra veckor före valet, förstärker bara bilden av att Folkpartiets ledning fiskar i grumligt vatten och spelar på främlingsrädsla."

Orden är Mikael Trolins, ordförande i Liberal mångfald i Stockholm. Jag tycker han har rätt. FP-ledningens allt mer bombastiska hållning rimmar dåligt med liberala värderingar och börjar bli ett trovärdighetsproblem för hela den allians som jag håller så högt. De dubbla budskapen har också smugit sig in i Liberal mångfald självt. Förbundssekreteraren Phlip Wendahl försitter sällan en chans att tala väl om såväl Pim Fortuyn och Geert Wilders som norska Fremskrittspartiet.

Dessbättre finns det alternativ. Centern är idag det ledande socialliberala partiet i Sverige. Det tog sig bland annat uttryck i att Maud först och tydligast av alla tog avstånd från Göran Perssons tal om restriktioner och "social turism" i samband med våra baltiska grannars EU-inträde.

Så till folkpartister som inte känner igen sig i batongliberalismen eller miljöpartister som är obekväma med Ohlys sällskap vill jag sträcka ut en hand: välkomna till Centerpartiet!

En kvinna bland ÖB:s närmaste män?

Redan i våras blev det känt att Försvarsmaktens ekonomidirektör ska sluta. Nu ser jag bland platsannonserna att rekrytering av efterträdare pågår.

"Försvarsmakten strävar mot ökad jämställdhet. Vi ser därför gärna kvinnliga sökande."

Uppmaningen ovan finns att läsa i den fördjupade kravprofilen. Det är bra. Jag är också övertygad om att det kommer finnas flera klart kvalificerade kvinnor bland kandidaterna. Återstår att se om det slutliga valet faktiskt faller på en kvinna...

Det vore i så fall på tiden! Försvarsmaktens ledningsgrupp, där ekonomidirektören ingår, utmärker sig i myndighetssverige genom att bestå av 100% män. Det är en helt orimlig ordning. Några aspekter av det har jag bloggat om tidigare, bland annat här.

Hugade spekulanter, oavsett kön, anmäler sitt intresse för jobbet via denna länk. Lycka till!

Ett kryss för arbetsskyldighet

Gott. Nu är det gjort. Äntligen fick jag möjlighet att fylla i pappret som klarar ut att min anställning också innebär internationell arbetsskyldighet. JA-krysset är på plats och handlingarna på väg till personalavdelningen.

För mig har detta varit så självklart att det egentligen handlat om ett icke-val. Så är det inte för alla, märker jag. ÖB:s beslut från den 2 juli diskuteras friskt i korridorerna och jag kan inte annat än förvånas över hur många jämnåriga och äldre kollegor som är djupt kritiska. Irritationen riktar sig såväl mot själva hanteringen som beslutet i sak. Motsvarande skepsis finns också återspeglad i en webenkät som Wiseman gjorde för en tid sedan.

Jag har svårt att förstå det rationella i upprördheten. Internationella insatser är sedan många år en utav Försvarsmaktens huvuduppgifter, tydligt uttryckt i direktiv från riksdag och regering. Om detta kan ingen som jobbar i försvaret känna vare sig tvivel eller överraskning. Det fullständigt orimliga med nuvarande ordning är att majoriteten av anställda har rätt att helt välja bort denna huvuduppgift.

I vilken annan verksamhet vore något motsvarande möjligt? ”Jag tänker inte bygga Volvo S80. Jag bygger bara 240 för det är jag trygg med.” Uppdrag förändras över tid och det påverkar verksamheten. Och verksamheten får givetvis återverkningar för personalen. Konstigare än så är det inte. Det är ingen mänsklig rättighet (eller ens eftersträvansvärt) att genom ett yrkesliv upprätthålla exakt samma arbetsvillkor som gällde när man var 20.

”Förutsättningarna är oklara” brukar vara ett argument. Jag håller inte med. Det finns ett utarbetat policydokument som reglerar insatsfrekvens, hänsyn till personliga omständigheter, möjlighet till överklagande, mm. Lön, försäkringar och övriga villkor är precis de samma som när utlandstjänst bygger på frivillig grund. Det samma gäller stöd till anhöriga och veteraner. Här är också förbättringar på väg att sjösättas men det har ingen omedelbar koppling till obligatoriet utan skulle ske i vilket fall som helst.

Jag är övertygad om att svenska folket förväntar sig att försvaret faktiskt löser de uppgifter som det är ålagt att lösa. Det förutsätter att all personal solidariskt delar på både nationella och internationella åtaganden. Kollegor som inte ser detta samband har faktiskt ett och annat att fundera på…

För övrigt anser jag att soldater i utlandstjänst ska skattebefrias. Men det är ett helt annat beslut.

Vem är slut?

Aftonbladet recenserar valaffischerna som Centerpartiet premiärvisade idag:

"Rut eller slut?" står det att läsa ovanför en bild på en städerska.

– Det är extremt dåligt, säger Paul Ronge.

Han förstår inte vem som är slut utan rut.

Ronges diss går nog att leva med... Själv är jag övertygad om att väljarkåren i allra högsta grad förstår att en röst på de rödgröna innebär slutet för RUT och därmed en växande och allt mer uppskattad tjänstesektor!

Låt RUT bli butler!

Socialdemokraternas inställning till tjänstesektorn är minst sagt ambivalent. RUT-avdraget bekämpas med näbbar och klor medan ROT-avdrag för hantverkstjänster anses OK. Och så idag kommer det tunga ideologiska beskedet: Jämtin & Batljan vill införa butlers i tunnelbanan! Det krävs inte någon större mängd poäng i genusvetenskap för att se den gemensamma nämnaren här...

Hur reformen ska finansieras framgår förstås inte, annat än att det ska ske genom "politisk vilja, mod och ledarskap". Faktum kvarstår ändå; det man vill kunna erbjuda någon miljon stockholmare vill man förvägra alla bortom SL-land. Var finns logiken i det?

Är då möjlighet till hjälp med vardagstjänster i kollektivtrafiken en dålig idé? Nej, absolut inte. Däremot bör den tas om hand och utvecklas av företagare, inte av politiker. Och låt RUT leva!

Mera Köpenhamnsbilder

För en vecka sedan var vi fortfarande kvar i Köpenhamn. Här kommer lite fler bilder från begivenheterna där.



God vänner överraskade med skumpa på hotellrummet efter bröllopet. Mycket trevligt!



Fredag och sen lunch i mysiga Nyhavn...



... efter att först ha strosat runt på Christiania.



Jag och Tobias i någorlunda matchande klädsel.



Middag på Tivoliterassen (och det blev förstås obligatorisk åktur i "Rutschebanen" också!).

Varg vs hemlösa?

Kurt Borg är ordförande i Jägarnas Riksförbund i Värmland och fanatisk vargmotståndare. Han predikar en "nollvision" och kan på sin höjd tänka sig varg i reservat långt hemifrån.

Att han har svårt att glädjas över att vargstammen i Värmland nu ser ut att tillföras friskt blod är därför lätt att förstå. Men följande liknelse hänger jag inte riktig med på:

Kurt Borg: "Det satsas mer på rovdjur än på hemlösa i Sverige i dag."

Vi har sedan årsskiftet skyddsjakt på varg och Kurt vill skjuta av dem alla. Bäva månde de hemlösa...

Jag har tidigare bloggat om Kurt Borgs varghat. Du kan läsa inläggen här och här.

Finfin draghjälp

LO kastar sig nu in i valrörelsen... Det är rätt bra, tycker jag. Med det begränsade förtroendekapital som LO numera har kommer det att bli finfin draghjälp för Alliansen!

För övrigt anser jag att LO-ledningens nostalgiska längtan tillbaka till kollektivanslutningens tid är direkt kontraproduktiv för medlemmarna. Varje facklig organisation har allt att vinna på partipolitisk obundenhet. Det gäller oavsett vilket förbund/centralorganisation eller parti vi talar om.

Min uppmaning till LO-medlemmar blir därför: Rösta efter övertygelse (så klart!) men se er om efter en facklig organisation med trovärdighet!

Ingen tvekan!

"Centerpartiet anser att alla nya jobb som går att skapa genom att förenkla en fyrkantig lagstiftning är en seger. Därför tvekar vi inte att tillåta gårdsförsäljning av alkohol".

Det uppfriskande beskedet ger Eskil Erlandsson och Lena Ek på SvD:s Brännpunkt idag. Artikeln är ett svar på ett godtemplarinlägg från i onsdags, vilket jag tidigare kommenterat här.

Själv kommer jag tillbringa helgen granne med Grythyttan Vin. Det är en av de entreprenörer som länge kämpat hårt för att få en lagändring till stånd. Jag har besökt dem flera gånger och ser verkligen fram emot den dag då det blir möjligt att både provsmaka och köpa med sig en flaska hjortronvin hem. Och nu är det nära!

Köpenhamnsbilder!

Vi gifte oss i torsdags! Ceremonin ägde rum i Köpenhamn i närvaro av två mycket goda vänner.

Till er som till äventyrs känner sig snuvade på en bra fest är budskapet: Ha tålamod! Inom sinom tid kommer vi att ställa till med baluns och växla ringar. Men här och nu kan i alla fall bjudas några bilder... Håll till godo!



Någon timme före ceremonin, utanför Rådhuset...



... och ett glas skumpa på Oscars för att komma i stämning.



Inne i bröllopssalen.



De lyckliga tu...



... som här är ännu lyckligare!

Feg godtemplarargumentation!

En tvärpolitisk godtemplarkvartett går idag till hårt angrepp mot förslaget om att (äntligen!) möjliggöra gårdsförsäljning av egenproducerat vin och öl. Man gör det genom att gömma sig bakom tolkningar av EU-regler. Det är en feg argumenation, tycker jag. Varför inte säga som det är i stället? Det vill säga att man är EMOT varje form av gårdsförsäljning, oavsett om den anses förenlig med det svenska Systembolagsmonopolet eller inte? Det vore åtminstone en smula ärligt.

De fyras argumentation bygger nu på en RÄDSLA för att gårdsförsäljning i grunden skulle hota den svenska restriktiviteten (läs: detaljhandelsmonopolet). Låt mig då påminna om att monopolet i sig inte har något som helst egenvärde. Det övergripande målet är folkhälsan. Och det är här som den logiska tankeluckan uppstår... Det finns nämligen ingenting som pekar mot att gårdsförsäljning SOM SÅDAN skulle leda till en försämrad folkhälsa. Det finns inte heller några skarpa politiska förslag om att i vidare mening bryta upp monopolet.

Jag menar att politik är att vilja. Jordbruksministern, jag och många med oss VILL göra det möjligt för entreprenörer som Grytthyttan Vin, Gutevin och Kullabygdens vingård att fortsätta utveckla sina verksamheter. Det är till gagn för turismen och därmed sysselsättningen, inte minst på landsbygden. Det är dessutom helt i linje med vad som med självklarhet är möjligt i nästan alla andra europeiska länder.

Med denna vilja som utgångspunkt handlar det om att hitta de juridiska MÖJLIGHETERNA. Just det är också vad som nu sker genom EU-experten och juristen Lotty Nordlings försorg. Jag är grymt optimistisk över att hon kommer kunna föreslå en fullt framkomlig väg! Sedan må monopolkramarna säga vad de vill.

Post Pride och Broder Ohly

Semestern är till ända och jag har återvänt till vardag, kontor - och studier i arabiska...! Att ledigheten avslutades under festliga former i Köpenhamn har förmodligen noterats av en del... Bilder från högtidligheterna där återkommer jag med i senare inlägg. Här blir det i stället två andra nedslag i den senaste tidens händelser.

Låt mig börja med denna smått osannolika omslagsbild för det nummer av tidningen Broderskap som kom ut i Pride-veckan:



Osannolik - varför då? Ja, inte hade då jag trott att jag någonsin skulle fronta i en s-märkt tidning med rötterna i kristendom och nykterhetsrörelse... Men samtidigt gillar jag att göra lite oväntade saker och artikeln om mig och Daniel är faktiskt riktigt bra. Dessvärre har jag inte sett den på nätet.

En helt annan text har jag skrivit själv och du kan läsa den här. Den utgör mitt månatliga bidrag till bloggen Jämställd och går den här gången på temat Ohly: Kvinnornas fiende. Läs gärna.

På snart återhörande!