torsdag 13 mars 2008

Landsbygdsromantik och fisande kossor

Jo, det är faktiskt sant - jag är en obotlig landsbygsromantiker! I dryga tio år framlevde jag också mina dagar på en avstyckad gård ("Godset" i folkmun) i utkanten av Österlen. Det var hund och det var katter och jag passade på att testa mina talanger som fårfarmare. Om detta kan mycket berättas...

Men i grunden handlar det förstås inte om romantik. Det utgår i stället från övertygelsen om att hela Sverige måste få förutsättningar att leva och utvecklas. Det kräver politiska initiativ.

Min kusin - gotlänning av födsel och ohejdad vana - lanserar en intressant idé om ett landsbygdsavdrag på sin blogg idag. Och varför inte?

För övrigt anser jag att det är hög tid att dra en lans för våra idisslande och fisande vänner: Rör inte våra kossor!! (Apropå bl a denna artikel.)

1 kommentar:

Anna sa...

Tackar ödmjukast för promotingen, och för att "Stockholmaren" instämmer i lantisens åsikter!
/Anna