Nu är Zaremba igång igen. I dagens DN blandar han inte bara äpplen och päron utan allsköns annat till en gigantisk fruktcoktail. Sin vana trogen kryddar han också anrättningen med godtyckliga 'exempel'. Vid en första anblick kan skapelsen möjligen te sig lockande men vid en närmare bekantskap inställer sig en besk eftersmak.
Dagens artikel gör anspråk på att sammanfatta debatten. I det ljuset ter det sig märkligt att att en delvis ny teori lanseras, nämligen "skolan som kundtjänst". Jag säger inte att den diskussionen är ointressant, bara att det blir än svårare att hålla isär begreppen.
Ursprungsteorin handlade om att samhället i allmänhet, och skolan i synnerhet, lider av lättkränkthet och anmälningsnoja. Denna utveckling skulle vara produkten av en förfelad och politiserad lagstiftning.
Tidigare har han försökt leda i bevis att Lagen om likabehandling i högskolan missbrukas. Det är grovt överdrivet. Totalt fick de fyra Ombudsmännen in 35 anmälningar med stöd av den under hela 2007. Det motsvarar ganska precis en per lärosäte. Hur ohanterligt låter det?
Nu övergår han till att förfasas över den nya Barn- och elevskyddslagen, vilken enkelt uttryckt är en antimobbningslag (d v s den tar inte enbart sin utgångspunkt i de skyddade diskrimineringsgrunderna). Zaremba skriver:
"I februari fick vi larmrapporten: nästan 500 anmälningar till Skolverket om 'kränkande behandling'."
Och visst är det alarmerande att så många barn och unga upplever sig utsatta i sin vardag. Men det är inte Zarembas oro. Det han finner problematiskt och missvisande är i stället den oerhörda anmälningsfrekvensen ("anarkin på kränkthetens område").
Vakna upp, säger jag! Finns det verkligen någon som på allvar tror att 500 mobbade skolungdomar är en överdrift...? Jag gör det i alla fall inte. Tvärtom - mörkertalet är sannolikt stort. Att vi har en lagstiftning som tar dessa problem på allvar borde vi vara stolta över, snarare än att försöka skjuta den i sank med soppa kokad på en spik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar