UD och mänskliga rättigheter

Jag kommer alldeles just från ett UD-seminarium på temat "Mänskliga rättigheter i världen" där jag representerade RFSL. Bakgrunden är den rykande färska strategin för mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik och de 197 landrapporter om MR-situationen runt om i världen som presenterades idag.

Min bild är att regeringen i huvudsak signalerar insikt, vilja och engagemang. I sammanfattningen av landrapporterna sägs bland annat;

"Samtidigt fortgår grava övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Ett exempel är att antalet dödade journalister, 86 enligt Reportrar utan gränser, inte minskade under 2007. I många länder förekommer fortfarande svår diskriminering av i synnerhet kvinnor och HBT- personer (homo-, bi- och transpersoner)."

Att hbt-personers utsatthet lyfts fram så tydligt är ett trendbrott. Glädjande nog återspeglas det också i den nya MR-strategin. Exempelvis utlovas där att Sverige ska verka för en avkriminalisering av sexuella kontakter mellan personer av samma kön och att påtala övergrepp mot och diskriminering av hbt-personer varhelst de förekommer.

Det är formuleringar som förpliktigar. Det kändes därför hoppfullt att biståndsminister Gunilla Carlsson satte ytterligare tryck på frågorna under sitt inledningsanförande på seminariet. Hon beskrev där hbt-perspektivet som en "hävstång" och som en "avslöjande faktor" vid MR-diskussioner med kollegor från andra länder. Vidare uttryckte hon vikten av att våga vara obekväm - att inte prata om hbt-personers utsatthet vore att svika MR-frågorna som helhet.

Personligen uppskattar jag också att det amerikanska förbudet mot öppet homosexuella i försvaret ägnas visst utrymme i landrapporten för USA. "Don´t Ask, Don´t Tell-policyn" är inget annat än statsledd diskriminering och måste fram i ljuset. Att bara vänta in en ny president är inte handling nog!