Rovdrift på rovdjur

Hämtat ur dagens Bergslagsposten:

"Ett av de fem lodjur som fälldes i samband med årets lojakt hade allvarliga skador på klor och trampdynor. Länsstyrelsen befarar att djuret skadats sedan det fastnat i en fälla och rivit sig ut. Det var den 15 mars som lohonan sköts utanför Grythyttan i Hällefors kommun. Statens veterinärmedicinska anstalt har sedan bekräftat skadorna och mycket talar för att lodjuret själv försökt riva sig ut ur en fälla. Troligen har lodjuret suttit i en vanlig rävfälla, eftersom ingen registrerad lofälla fanns i närheten av platsen."

Sånt här 'slarv' gör mig så arg! Parallellt med detta pågår också en bitvis affekterad rovdjursdebatt där även utrotningsargument poppar upp. Det gör mig ännu argare.

Ungefär nu brukar jag bli reducerad till Stockholmare... Då hör till saken att jag tillbringar ungefär två månader om året - oavsett årstid - i skogen utanför Hällefors där både varg och lo finns tätt inpå knutarna. Det ser jag enbart som en förmån.

Men jag vill också dela med mig av en sedelärande historia från vår förra resa till Sydafrika. Jag och Daniel bodde en vecka på ett guesthouse i St Lucia, norr om Durban. Vi småpratade en kväll med ägarinnan som då helt odramatiskt nämnde att en leopard kommit gående genom trädgården ett par månader tidigare. Samtidigt hade gäster suttit på verandan. Varje kväll därefter satt jag kvar flera timmar extra med min drink och min bok... Men tyvärr utan att få uppleva detta fantastiska djur på nära håll.

Tänk om vi kunde utveckla samma kärleksfulla förhållningssätt till våra rovdjur här hemma. Vi måste lära oss att samexistera!