Ryktet om försvarets död är överdrivet!

Försvaret halveras! lyder dagens krigsrubriker i bland annat SvD. Men jag vill nog påstå att ryktet om försvarets död är betydligt överdrivet.

För egen del har jag inga problem med att diskutera omstrukturering och förbandsnedläggningar. Det trista är när det sker utifrån en akut pengabrist. Visst är det ekonomiska läget rejält bekymmersamt, både på kort och lång sikt, och något måste alltså göras. Men kris- och panikåtgärder blir sällan bra.

Min (naiva?) önskan är att diskussionen om försvarets grundorganisation skulle kunna utgå från Sveriges säkerhetspolitiska ambitioner. Nu blir debatten - återigen - bakvänd. Därutöver vore det befriande om vi kunde föra ett seriöst samtal om utveckling av det internationella samarbetet, vare sig vi väljer att kalla det för allians eller ej. Det finns ansatser i den riktningen, exemplevis inom ramen för vår nordiska samverkan, men vi borde gå längre. Tiden förefaller onekligen vara inne nu.

Vinsten skulle vara att vi kan specialisera oss betydligt mer. Som nation avvecklar vi vissa förmågor och vapensystem men utvecklar och förstärker andra. Varje enskilt land är för litet för att på egen hand upprätthålla en bredd med all teknisk och personell kompetens. Tillsammans kan vi däremot bygga en stabil och trovärdig helhet. Av bara farten skulle vi nog utvecklas som människor också. Nära internationellt utbyte brukar ha den effekten.